Veckans ord är detsamma på franska och på svenska. Det enda som skiljer sig är uttalet. På franska uttalas ordet med ett s-ljud och avslutas med en nasal vokal.

en passion/passionen = une/la passion

Det här ordet, på franska som på svenska, har ändrat betydelse genom tiderna. Idag är passionen en stark känsla oftast med en positiv konnotation; förr i tiden syftade det på en stark känsla, positiv eller negativ. Det är i denna bemärkelse som ordet används i titel på Nationalmuseums nya utställning, som invigdes 7 mars av kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth : « Passioner. Konst och känslor genom fem sekler ».

Utgångspunkten för denna utställning är den franska konstnären Charles le Bruns ”Caractères”-teckningar genom vilka han på 1600-talet försökte systematisera känslouttrycken och som sedermera inspirerat många konstnärer. Men känslouttryck har alltid intresserat och undersökts av konsten, vilket vittnar även Laokoongruppen om: Nationalmuseums exemplar är en kopia i gips av originalet från ca 50 år f.Kr., som återupptäcktes 1506 i Italien och finns nu att beskåda på Museo Pio-Clementino i Vatican.

 

Nationalmuseums utställning grundar sig på museets rika samlingar vars målningar, skulpturer, teckningar och gravyrer räknar otaliga exempel på känslouttryck, eller t.o.m. frånvaron av känslor. I utställningen kan man se verk av Rembrandt, Sergel och Coypel för att nämna bara några.

 

För att komplettera och vidga perspektivet har man lånat in en del moderna och samtida verk från andra museer, av konstnärer som Edvard Munch, Charlie White och Absalon. Många böcker som handlar om fysiognomik ställs också ut. Amerikanen Bill Violas videoverk utgör en röd tråd i utställningen : i de sex lånade verken, som för övrigt tillhör en serie av 24 som heter just Passions, omtolkas kända konsthistoriska tema och blir samtidigt allmängiltiga och allmänmänskliga. Dolorosa är ett utmärkt exempel på detta.

 

Mitt favorit verk är Rineke Dijkstras videoverk på tre skärmar som heter Wheeping Woman och iscensätter en grupp engelska skolbarn som tittar på ett verk av Picasso under ett museibesök på Tate Liverpool. Det som är genialiskt med det här verket är att man aldrig ser Picassos verk, utan bara barnens reaktion. En reaktion som uttrycks i ord och gester då barnen interreagerar sinsemellan och framför allt med Picassos målning. Särskilt rörande är den ena pojkens ansikte som speglar så fint Dora Maars gråtande ansikte. För mig är detta verk det mest relevanta i hela utställningen för att den visar hur människan reagerar på andras känslor, med sympati och empati. Det hänger ihop med scenografin i första salen vars väggar har för ändamålet täckts med speglar för att, just det, återspegla besökarnas reaktioner när de ser renässansverken som hänger där.

Det är alltså inte någon utställningen om kärlekspassioner (förutom eventuellt Kristi passion) och de flesta av känslorna som visas är inte särskilt roliga. Men om ni vill le och skratta rekommenderar jag starkt att ni ser utställningen Drivet & överdrivet, i gravyrgalleriet på bottenvåningen, som handlar om karikatyrkonsten i Sverige från 1500-talet fram tills nu. Det är en väldigt intressant utställningen ur en historisk synpunkt och innehållet såväl som hängningen är väldigt humoristiska.

Båda utställningar kompletterar varandra väldigt bra (räkna därför med minst en timmes besök) och visas till och med 12 augusti.

Fransk version här

Min iPhone ligger i plågor, domen är ofrånkomlig : vattenskada är lika med döden för en iPhone …

Jag var medveten redan innan olyckan var framme att jag inte kunde vara utan den ; den har blivit ett väsentligt verktyg i mitt vardagsliv, båda privat och professionellt … Nu har jag inte kunnat använda den på två veckor, och det ska dröja ytterligare två veckor innan jag kan få en ny… En månad utan min iPhone ?! Men hur ska jag klara mig utan den ?!… Jag har verkligen blivit beroende.

att vara beroende = être dépendant/e

(Utan -e uttalas inte det slutliga t:et [dépendan] och den formen gäller för maskulinum – när man lägger till -e för den feminina formen uttalas t:e [dépendant].)

ett beroende/beroendet = une/la dépendance, une/l’addiction

Det är inte bara fritidsapparna som Facebook, Wordfeud med flera som jag saknar.

Det är även de praktiska apparna: kalendern, mailen, Friskis & Svettis-appen för att boka (eller avboka) min morgonyoga två gånger i veckan, kolla busstidtabellen …

Så sent som igår skulle jag till exempel har haft stort behov av kart-appen: då skulle jag ha kommit fortare till kaféet Petite France utan att gå längs med Norr Mälarstrand nästan hela vägen till DN-skrapan i jakt efter Johan Ericsonsgatan. Det rådde förvisso solsken, våren låg i luften, det var inte alls obehagligt, och även om jag kom fram med 30-min försening var jag bland de första, men ändå…

Visst, man överlever utan iPhone, men det sammanfaller väldigt illa när detta händer just då jag behöver bli nådd på mobilen på arbetet. För en iPhone är inte bara en telefon, men i grund och botten är det det den är till för: ringa och ta emot samtal. I väntan på en ny iPhone (jag är så tacksam för min ”drulleförsäkring”!) har jag lagt in mitt SIM-kort i en gammal mobil — med tangenter! — och är därmed nåbar. Eftersom det inte är någon stenålderstelefon heller kan jag till och med ”facebooka” lite. Yippie!

Fransk version här

Valet av veckans ord var helt givet efter torsdagens händelse som engagerat så många svenskar sedan dess. Jag syftar förstås på kronprinsessparets första barns födelse, en liten flicka, den 23 februari kl. 4:26 på Karolinska sjukhuset.

Kl 7 på morgonen var det en rörd och stolt pappa som tiilkännagav för pressen att både mamman och dottern mådde prima. Prinsessan var 51 cm lång och vägde 3 280 gr vid födseln. Förlossningen hade pågått i ungefär 3 timmar och bara 8 timmar senare åkte den lilla familjen hem till sig, till Haga slott.

en födelse/födelsen = une/la naissance

En kunglig födelse följs av flera mer eller mindre gamla traditionella ceremonier. Den första är saluten: 21 kanonskott skjuts några timmar senare, och man upprepar det hela om det gäller en tronarvige, alltså 42 skott. Det var det som hände i torsdags kl. 12 på dagen, mitt i Stockholm, från Skeppsholmen eftersom den nyfödda prinsessan (vars namn var ännu okänt vid det läget) hamnar på andra plats på tronföljden efter sin mamma.

Precis då, i torsdag vid lunchtid, kom jag ut från Nationalmuseum och slogs av hur mycket folk som hade samlat sig för denna tradition! Bron till Skeppsholmen, Slottsbacken och hela vägen till Operan, det var fullt med folk. (Senaste gången som man skjöt 42 kanonskott var det för prins Carl Philips födelse, som föddes tronarvinge 1979 men förlorade sin plats till sin äldre syster 1980 efter en grundlagsändring, och det hade inte alls dragit lika mycket folk.) Det var egentligen ganska rörande att se hur populär denna födelsen blev i år, trots att huvudpersonerna inte var närvarande.

Den andra traditionen är vittnesbekräftelsen som inblandar riksdagens talman, Per Westerberg, statsministern, Fredrik Reinfeldt, riksmarskalken, Svante Lindqvist, och överhovmästarinnan, Alice Trolle-Wachtmeister, som hälsade på de nyblivna föräldrarna på Haga slott fredagen den 24 februari.

Därefter tillkännagav kung Carl XIV Gustav prinsessans förnamn och titel under en extrainsatt konselj på Slottet. Namnen är: Estelle, Silvia (efter mormor), Ewa (efter farmor) och Mary; hon är hertiginnan av Östergötland.

Valet av Estelle som tilltalsnamn har förvånat alla. Somliga tyckte att det inte är något kungligt namn, men vad är ett kungligt namn egentligen? Det chockerar mig att föräldrarna inte följt traditionen. Däremot har det chockerat en särskilt person, journalisten och populärhistorikern Herman Lindqvist som sa att det var olämpligt för en prinsessa att ha ett namn som för tankarna till en ”nattklubsdrottning” (fråga mig inte var han har fått det här ifrån…) Detta namn är ändå ett släktnamn: Folke Bernadotte var gift med Estelle Manville.

Den sista traditionella ceremonin är en tacksägelsegudstjänst, en Te Deum, som ägde rum på Slottet, fortfarande i fredags, och där kungafamiljen, prins Daniels familj, den svenska regeringen och politiska partiledare, samt hovet närvarade. Dopet borde äga rum inom tre månader.

Te Deum i Slottskyrkan from Kungahuset on Vimeo.

Jag är inte rojalist, men jag kunde ändå inte låta mig smittas av bebisyran som blåste upp sedan i torsdags. Jag blev tagen av svenska folkets för det mesta positiva reaktioner, även om jag ibland tänkte: ”Om hon visste vad som väntar henne …” Det är inte direkt synd om lilla Estelle, men hennes livsbana är redan nu färdigbestämd. Även om kungafamiljen vill stå nära folket kan man inte bara bortse från vare sig det privilegierad liv de lever eller de måsten som deras funktion, som ärvs vilket är alltså ej demokratiskt, innebär.

 

Och när statsministern Reinfeldt säger, i sina gratulationer till de lyckliga föräldrarna, att Sverige står inför en ny era av drottningar, lämnar det inte mycket att hoppas på att monarkin kan avskaffas inom en snar framtid. Är det bra eller dåligt? Jag vet inte … Man kan i alla fall inte föreneka att kungafamiljens popularitet har ökat enormt de senaste dagarna och jag kan tänka mig att svenskarna ser redan nu framemot en ny era av Hagasessor.

 

Fransk version här

Grand Hôtel i Stockholm är inte huvudstadens enda femstjärnigt hotell men kanske den äldsta. Det grundades av fransmannen Jean-François Régis Cadier (1829-1890) (vilket säkert förklarar des franska namnet) år 1872 och öppnade dörrarna för de första gästerna den 14 juni 1874. Arkitekten hette Axel Kumlien (1833-1913) som, att bedöma av hans övriga verk, hade specialiserat sig på sjukhus och sanatorier.

ett hotell/hotellet = un/l’hôtel

Grand Hôtel har idag 307 rum varav 40 sviter, 35 konferens- och festvåningar, en cocktailbar, två restauranger (varav den ena, driven av Mathias Dahlgren, fick 2 Michelin-stjärnor) och ett spa. Hotellet ägs av Investor AB som kontrolleras av familjen Wallenberg.

 

I torsdags njöt jag lite av detta anrika och lyxiga hotellet då jag bjöd min bästa väninna på afternoon tea. Vi satt bekvämt i två fåtöljer på Cadierbaren medan snö föll stilfullt utanför, och smakade på sandwiches, scones och minibakelser, de ena godare än de andra, och drack till det ett svart kinesisk te milt smaksatt med citrus och apelsin speciellt blandat för Grand Hôtel, ”Finest Tea Blend of Grand Hôtel”. Servicen var oklanderlig och mycket professionellt, utan att vara konstlad. Presentationen på serveringsfaten var utsökt.

Detta var för mig tillfället att klä mig lite mer elegant än till vardags och jag skämdes nästan för mina vinterkängor, men jag kunde faktiskt andas ut när jag såg att de flesta gästerna var vardagligt klädda. (Det händer ofta att jag råkar klä upp mig lite för mycket, som när jag ska på teatern eller operan, och jag blir till och med lite besviken på att de flesta svenskarna inte anstränger sig lite mer.) Där kan man kanske se en sorts demokratisering av dessa nöjen mer eller mindre lyxiga: så länge man kan betala för sig kan man ha tillgång till dem utan att behöva ta fram slipsen eller någon finare klänning, men personligen tycker jag om att klä mig lite mer elegant vid sådana här tillfällen. Det är trots allt inte varje dag som man tar en afternoon tea vid Grand Hôtel. 🙂

Sanwdiches:

• Varmrökt lax smaksatt med pesto
• Räkor, pepparrot och dill
• Sotad kalv, Kinda gurka och dragoncrème
• Soltorkad tomat, fetaost, persilja och färskost

Scones:

• Naturella scones
• Bran flakes scones
• serverade med rött brynt smör, vispad grädde, färskostkräm med vanilj samt mangocurd (så god att vi till slut åt upp den med sked!…) och blodgraprefruktmarmelad smaksatt med ingefära

 

Bakverk:

• Citroncheesecake på chokladbotten
• Mango- och passionsfruktpannacotta med hallongelé och kolasnitt
• Drömrulltårta med smak av tiramisu
• Minisemla

 

Fransk version här

I augusti förra året skrev jag om smaksinnet (ej översatt till svenska ännu). Jag kommer tillbaka till det sinnet efter ett oförglömligt restaurangbesök på SMAK igår kväll. Där serveras det små rätter som är utarbetade utifrån olika smaker. Menyn med 3 smaker (338 kr) motsvarar en varmrätt, menyn med 5 smaker (428 kr) motsvarar en förrätt och varmrätt, och den med 7 smaker (518 kr) motsvarar en trerättersmiddag. Man kan välja mellan 18 rätter och 5 efterrätter. Alla rätter är lika stora, även efterrätterna.

en smak/smaken = un/le goût (t:et uttalas inte)

 

Här är menyn:

Maten

Pepparrot – ”Caviar” forellrom, röding

Krondill – ”Toast skagen” signalkräftor, citron

Krasse – ”Oeuf cocotte” kantarell, lantägg

Yuzo – ”Tataki” tonfisk, vattenmelon, wasabi

Citrongräs – ”Hot pot” ankdumpling, shiitake

Gruyère – ”Quiche” bbq piggham, syrat äpple

Koriander – ”Crabcake” avokado, lime, chili

Kapris – “Anglais” anklever, rökt anka, betor

Basilika – ”Osso bucco” sallad, kalvlägg, tomat

Vitlök – ”Millefeuille” sniglar, persilja

Ingefära – ”Carpaccio” ren, granatäpple, cashewnöt

Grön chili – ”Gratinée” skaldjur, grön sparris, citron

Tryffel – ”Kroppkaka” sidfläsk, Karl-Johansvamp, lingon

Ras el hanout – ”Pastilla” lamm, merguez, mynta

Dragon – ”Steak confit” oxsvans, bearnaise

 

Desserten

Citron – “Tarte” mango, färskost, lakritssmulor

Kanel – ”Fritters” äpple, lingonglass

Te – ”Lollipop” parfait, hjortron

Långpeppar – ”Rumtopf” bär, yoghurt, krutonger

Kaffe – ”Gateau” choklad, körsbär

 

Öl, rött-, vitt- och dessertvin rekommenderas till varje rätt, som kan beställas i flaska, hel glas eller smakprov (ett mindre glas).

Jag bjöd min sambo på middag på den här restaurangen igår. Vi valde var sina 5 smaker och kom ut därifrån nöjda och belåtna. Vi började med var sin drink, hans med gin, citron och mynta och min med vodka, champagne och fläder.

Här är de smakerna jag valde:

Yuzo — som påminde lite om sushi

 

Citrongräs — två dumplings med genomskinlig deg i en utsökt buljong, serverade i en skål med matpinnar

Kapris — jag har aldrig ätit en så god stekt anklever!…

Ingefära — mycket delikat

Te, tillsammans med ett litet glas Terrassen Beerenausles, österrikiskt söt vin från Wachau — min förkärlek för hjortron tillfredsställdes

Ni märker säkert min ynnest för det asiatiska köket, likaså några typiska franska och svenska råvaror. 🙂

 

Vi kunde inte låta bli att smaka av varandras rätter. 🙂 Här kommer de smakerna min sambo valde:

Krondill — jag visste varför jag hade valt bort denna smak: jag har lite svårt för krondill

Krasse — en mycket rund smak

Tryffel — husmanskost i ny och lättare tappning

Dragon — ännu en svensk maträtt, lite mer sofistikerad än originalet

Långpeppar — bärens syrlighet mot yoghurtens fyllighet, mmm…

 

Jag behöver inte göra er uppmärksamma på hur elegant presentationen var vad gäller uppläggningen och porslinet. Smaken står i centrum på den här restaurangen (som det borde vara på alla restauranger), men synen och lukten är också stimulerade. De inglasade borden är fyllda med kryddor i små lådor och lampskärmens porslin är tunna som om de vore av papper. Allt är gjord för att skapa en total och oförglömlig upplevelse.

Till och med notan levererades fint ihoprulad i ett plexiglasrör, och beloppet blev en glad överraskning eftersom menyerna hade tydligen inte hunnit tryckas om efter momssänkningen.

 

Fransk version här

 

Efter två veckor på jobbet har jag fortfarande inte kommit tillbaka till mina rutiner från förre julledigheten då jag gick och la mig mellan 22 och 23. Det resulterar i att jag sover för lite under veckorna och att mina helger inte räcker till för att återhämta mig.

I måndags var det personalfest på jobbet, en väldigt lyckad sådan. Men trots att jag inte kom hem så sent, tog det lite tid innan jag kunde varva ner och somna. I tisdags kväll hade jag tänkt gå och lägga mig i rimligt men så började vi titta på en DVD, Hereafter av Clint Eastwood med Mat Damon och Cécile de France. Vanligtvis kan vi pausa mitt i filmen och fortsätta en annan kväll, men just med den filmen gick det inte — då gick jag och la mig vid midnatt… I onsdags kväll var jag på en afterwork med några fransmän, jag kom hem ca 21h30 och låg i sängen en timme senare. Det var min längsta natt den här veckan. I torsdags kväll, hände det ingenting speciellt, men jag kom ändå till sängs förrän kl. 23.

att sova = dormir

Hela veckan kände jag att jag inte hade återhämtat mig från måndagens fest. Visst är jag inte 20 år gammal längre, men jag drack alkohol bara till fördrinken, jag dansade inte så mycket och kom ändå hem relativt tidigt. Men varje morgon kände jag mig mer och mer som en zombi. Det enda jag tänkte på när jag kom till jobbet på morgonen var :

jag vill sova [jâgue vile sova] = je veux dormir ! …

Men nu är klockan faktiskt redan midnatt och jag säger då: Bonne nuit !

 

Fransk version här