Veckans ord : ”goût”

I augusti förra året skrev jag om smaksinnet (ej översatt till svenska ännu). Jag kommer tillbaka till det sinnet efter ett oförglömligt restaurangbesök på SMAK igår kväll. Där serveras det små rätter som är utarbetade utifrån olika smaker. Menyn med 3 smaker (338 kr) motsvarar en varmrätt, menyn med 5 smaker (428 kr) motsvarar en förrätt och varmrätt, och den med 7 smaker (518 kr) motsvarar en trerättersmiddag. Man kan välja mellan 18 rätter och 5 efterrätter. Alla rätter är lika stora, även efterrätterna.

en smak/smaken = un/le goût (t:et uttalas inte)

 

Här är menyn:

Maten

Pepparrot – ”Caviar” forellrom, röding

Krondill – ”Toast skagen” signalkräftor, citron

Krasse – ”Oeuf cocotte” kantarell, lantägg

Yuzo – ”Tataki” tonfisk, vattenmelon, wasabi

Citrongräs – ”Hot pot” ankdumpling, shiitake

Gruyère – ”Quiche” bbq piggham, syrat äpple

Koriander – ”Crabcake” avokado, lime, chili

Kapris – “Anglais” anklever, rökt anka, betor

Basilika – ”Osso bucco” sallad, kalvlägg, tomat

Vitlök – ”Millefeuille” sniglar, persilja

Ingefära – ”Carpaccio” ren, granatäpple, cashewnöt

Grön chili – ”Gratinée” skaldjur, grön sparris, citron

Tryffel – ”Kroppkaka” sidfläsk, Karl-Johansvamp, lingon

Ras el hanout – ”Pastilla” lamm, merguez, mynta

Dragon – ”Steak confit” oxsvans, bearnaise

 

Desserten

Citron – “Tarte” mango, färskost, lakritssmulor

Kanel – ”Fritters” äpple, lingonglass

Te – ”Lollipop” parfait, hjortron

Långpeppar – ”Rumtopf” bär, yoghurt, krutonger

Kaffe – ”Gateau” choklad, körsbär

 

Öl, rött-, vitt- och dessertvin rekommenderas till varje rätt, som kan beställas i flaska, hel glas eller smakprov (ett mindre glas).

Jag bjöd min sambo på middag på den här restaurangen igår. Vi valde var sina 5 smaker och kom ut därifrån nöjda och belåtna. Vi började med var sin drink, hans med gin, citron och mynta och min med vodka, champagne och fläder.

Här är de smakerna jag valde:

Yuzo — som påminde lite om sushi

 

Citrongräs — två dumplings med genomskinlig deg i en utsökt buljong, serverade i en skål med matpinnar


Kapris — jag har aldrig ätit en så god stekt anklever!…


Ingefära — mycket delikat


Te, tillsammans med ett litet glas Terrassen Beerenausles, österrikiskt söt vin från Wachau — min förkärlek för hjortron tillfredsställdes


Ni märker säkert min ynnest för det asiatiska köket, likaså några typiska franska och svenska råvaror. 🙂

 

Vi kunde inte låta bli att smaka av varandras rätter. 🙂 Här kommer de smakerna min sambo valde:

Krondill — jag visste varför jag hade valt bort denna smak: jag har lite svårt för krondill


Krasse — en mycket rund smak


Tryffel — husmanskost i ny och lättare tappning


Dragon — ännu en svensk maträtt, lite mer sofistikerad än originalet


Långpeppar — bärens syrlighet mot yoghurtens fyllighet, mmm…


 

Jag behöver inte göra er uppmärksamma på hur elegant presentationen var vad gäller uppläggningen och porslinet. Smaken står i centrum på den här restaurangen (som det borde vara på alla restauranger), men synen och lukten är också stimulerade. De inglasade borden är fyllda med kryddor i små lådor och lampskärmens porslin är tunna som om de vore av papper. Allt är gjord för att skapa en total och oförglömlig upplevelse.

Till och med notan levererades fint ihoprulad i ett plexiglasrör, och beloppet blev en glad överraskning eftersom menyerna hade tydligen inte hunnit tryckas om efter momssänkningen.

 

Fransk version här

 

Le mot de la semaine : « smak »

En août dernier, je vous parlais du sens du goût. Je reviens sur cette notion aujourd’hui après un dîner inoubliable au restaurant SMAK qui a un concept intéressant: on y sert des petits plats élaborés autour de goûts particuliers. La formule à 3 goûts (338 kr) correspond à un plat de résistance dans un restaurant ”normal”, la formule à 5 goûts (428 kr) à un repas avec entrée et plat de résistance, et la formule à 7 goûts (518 kr) à un « trerättersmiddag ». Il y a le choix entre 18 goûts salés et 5 goûts sucrés (ou dessert). Tous les plats présente la même quantité de nourriture, desserts compris.

en smak [ène smake] = un goût

smaken [smakène] = le goût

smaker [smakère] = des goûts

smakerna [smakèr(e)na] = les goûts

 

Voici la carte :

Les plats salés :

Raifort — ”Caviar” œufs de truite, omble chevalier

Aneth fleuri — ”Toast skagen” écrevisse, citron

Cresson — ”Œuf cocotte” girolles, œuf fermier

Yuzo — ”Tataki” thon, pastèque, wasabi

Citronnelle — ”Hot pot” dumpling au canard, shiitake

Gruyère — ”Quiche” porc grillé, pomme fermentée

Coriandre — ”Crabcake” avocat, citron vert, piment

Câpre — ”Anglais” foie gras, canard fumé, betterave

Basilic — ”Osso bucco” salade, jarret de veau, tomat

Ail — ”Millefeuille” escargot, persil

Gingembre — ”Carpaccio” renne, grenade, noix de cajou

Piment vert — ”Gratinée” fruits de mer, asperge, citronc

Truffe — ”Kroppkaka” lard, cèpe, airelles

Ras el hanout — ”Pastilla” agneau, merguez, menthe

Estragon — ”Steak confit” queue de bœuf, béarnaise

Les desserts :

Citron — ”Tarte” mangue, fromage frais, miettes de réglisse

Cannelle — ”Beignet” pomme, glace aux airelles

Thé — ”Sucette” parfait, baies boréales

Poivre long — ”Rumtopf” baies, yaourt, croutons

Café — ”Gâteau” chocolat, cerises

 

En accompagnement de chacun de ces plats est recommandé une boisson : bière, vin rouge, vin blanc ou vin liquoreux pour les desserts. On peut choisir une bouteille, un verre ou un verre de dégustation (plus petit).

 

J’avais invité mon « sambo » dans ce restaurant hier. Nous nous sommes contentés de la formule à 5 plats et en sommes ressortis satisfaits et repus.

Nous avons commencé par un cocktail chacun, le sien à base de gin, citron et menthe, le mien à base de vodka, champagne et fleur de sureau.

Voici les plats que j’avais choisi :

 

Yuzo — avec une petite réminiscence de sushi

 

Citronnelle — deux dumplings à la pâte translucide dans un bouillon succulent, servi dans un bol avec des baguettes

 

Câpre — je n’ai jamais mangé un foie gras à la poêle aussi bon !…

 

Gingembre — très délicat

 

Thé, accompagné d’une petit verre de Terrassen Beerenausles, vin autrichien de Wachau — mon penchant pour les baies boréales n’a pas été déçu.

Vous noterez une préférence pour la cuisine asiatique, de même que pour quelques produits de base typiquement français et suédois. 🙂

 

Nous ne pouvions pas nous empêcher de goûter à nos plats respectifs. 🙂 Voici donc les plats choisis par mon sambo :

 

Aneth fleuri — je savais pourquoi je ne l’avais pas choisi celui-là : j’ai du mal à apprécier l’aneth fleuri

 

Cresson — au goût très rond

 

Truffe — un plat typiquement suédois réinventé et allégé

 

Estragon — un autre plat suédois plus poussé vers le raffinement

 

Poivre long — l’acidité des fruits contre la rondeur du yaourt, mmm…

Inutile de vous faire remarquer l’élégance de la présentation tant pour ce qui est de la mise en valeur des plats que pour la vaisselle utilisée. Le goût est le sens central dans ce restaurant bien sûr (comme il devrait l’être dans tous les restaurants), mais la vue et l’odorat aussi. Côté déco, les tables vitrées sont remplies d’épices dans de petits compartiments et les abat-jours des lampes sont en porcelaine si fine qu’on les croirait en papier. Le tout en fait une sorte d’expérience totale et inoubliable.

 

L’addition même est présentée enroulée dans un petit cylindre, et la somme totale fut une heureuse surprise car, grâce à la baisse de la TVA (12 % applicable depuis le 1er janvier 2012) dans les restaurants suédois, les formules étaient moins chères que ce qui était affiché sur les menus (qui n’ont visiblement pas encore été mis à jour; quant à la TVA pour les boissons, elle est toujours fixée à 25 %.)

 

 

Version suédoise ici

 

Veckans ord: ”dormir”

Efter två veckor på jobbet har jag fortfarande inte kommit tillbaka till mina rutiner från förre julledigheten då jag gick och la mig mellan 22 och 23. Det resulterar i att jag sover för lite under veckorna och att mina helger inte räcker till för att återhämta mig.

I måndags var det personalfest på jobbet, en väldigt lyckad sådan. Men trots att jag inte kom hem så sent, tog det lite tid innan jag kunde varva ner och somna. I tisdags kväll hade jag tänkt gå och lägga mig i rimligt men så började vi titta på en DVD, Hereafter av Clint Eastwood med Mat Damon och Cécile de France. Vanligtvis kan vi pausa mitt i filmen och fortsätta en annan kväll, men just med den filmen gick det inte — då gick jag och la mig vid midnatt… I onsdags kväll var jag på en afterwork med några fransmän, jag kom hem ca 21h30 och låg i sängen en timme senare. Det var min längsta natt den här veckan. I torsdags kväll, hände det ingenting speciellt, men jag kom ändå till sängs förrän kl. 23.

att sova = dormir

Hela veckan kände jag att jag inte hade återhämtat mig från måndagens fest. Visst är jag inte 20 år gammal längre, men jag drack alkohol bara till fördrinken, jag dansade inte så mycket och kom ändå hem relativt tidigt. Men varje morgon kände jag mig mer och mer som en zombi. Det enda jag tänkte på när jag kom till jobbet på morgonen var :

jag vill sova [jâgue vile sova] = je veux dormir ! …

Men nu är klockan faktiskt redan midnatt och jag säger då: Bonne nuit !

 

Fransk version här

 

Le mot de la semaine : « sova »

Après deux semaines de travail, je n’ai pas encore réussi à retrouver mon rythme d’avant les vacances de Noël où je me couchais entre 22h et 23h. Résultat : je dors trop peu dans la semaine et mes week-ends ne suffisent pas pour récupérer.

Lundi soir, nous avions une fête au travail, très réussie. Et bien que je ne sois pas rentrée trop tard, j’ai eu du mal à m’endormir. Mardi soir, j’espérais me coucher relativement tôt mais nous avons commencé à regarder un DVD, Au-delà, de Clint Eastwood avec Matt Damon et Cécile de France. D’habitude, nous coupons sans trop de problème au milieu des films, mais là, pas moyen ; résultat, couchée à minuit… Mercredi soir, j’étais de sortie : afterwork entre Français, rentrée vers 21h30, au lit une heure plus tard. Ce fut la seule nuit suffisamment longue de la semaine. Jeudi soir, rien de spécial, mais je n’ai pas éteint avant 23h.

att sova [ate sova] = dormir

jag sover [jâgue soveure] = je dors

jag har sovit [jâgue ‘hare sovite] = j’ai dormi

jag sov [jâgue sove] = je dormais

jag ska sova [jâgue ska sova] = je dormirais

Toute la semaine, j’ai senti que je n’avais toujours pas récupéré de la fête de lundi soir. Je n’ai plus 20 ans, certes, mais je n’avais bu de l’alcool qu’à l’apéritif, je n’avais pas beaucoup dansé et je suis rentrée relativement tôt. Mais chaque matin, je me sentais plus zombie que jamais. La seule chose que je pensais en arrivant au travail était :

jag vill sova [jâgue vile sova] = je veux dormir ! …

Sur ce, il est déjà minuit et je vous souhaite : God natt! [goude nate]

 

Version suédoise ici

Kungskaka ”frangipane”

Här är ett enkelt recept på den franska kungskakan med mandelkräm som äts traditionellt till trettondedag jul eller Épiphanie som det heter på franska. ”Frangipane” är namnet på själva mandelkrämen men utser även kakan.
Ingredienser:
2 smördegsplattor, utkavlade

1 ägg + 1 äggula att pensla med
50 g rumstempererat smör
100 g mandelpulver
75 g socker
några droppar bittermandelessens
1 ”bondböna”
 
1. Sätt ugnen på 210 grader.
2. Lägg ut den ena smördegen i botten på en pajform och picka den med en gaffel.
3. Blanda i en skål de övriga ingredienserna till mandelkrämen.
4. Häll ut krämen över smördegen, stoppa i ”bondbönan” (förslagsvis nära kanten för att minska risken att skära över den senare).
5. Täck med den andra smördegen och klistra kanterna med hjälp av lite äggula.
6. Rita ränder ovanpå kakan med en vass kniv och pensla med äggula utspädd med lite vatten. Stick några små håll i degen så att luften kommer ut under gräddningen (annars riskerar den att svälla och torka ut).
7. Grädda in i ugnen ca 30 min. (Håll ett öga på den fr.o.m. den 25:e minuten men tveka inte att låta den stå i ugnen upp till 40 min om så behövs.)
Kungskakan är godast att äta ljummen.

Épiphanie

Den 6 januari, trettondedag jul, i Sverige är en röd dag trots att man, mig veterligen, firar inget särskilt då. Fördelen med den här dagen är att jag ofta förlänger min julledigheten till dess.

I Frankrike är det ingen röd dag trots att man firar Épiphanie” (epifania), dagen då det sägs att de tre vise männen, Caspar, Melchior och Balthasar, kom med presenter till Jesubarnet. (I Ryssland är det just den dagen man firar motsvarigheten till den västerländska julen, inte den 24 eller 25 december som, enligt katolsk tradition, är Jesu födelse).

Så fort julen har passerat ersätts, i de franska konditorierna och supermarknaderna, julstubben med ”galette des rois” = kungskakan (ungefär som semlorna ersätter lussekatterna i Sverige). I denna kaka, rund och brungul som solen på vintersolståndet, döljs en ”bondböna” som symboliserar fruktbarheten. Den som får bönan i sin kakbit blir kung eller drottning för dagen, krönts av en krona i guldpapper och får välja sin drottning alternativt kung.

Denna tradition är gammal och sägs kunna spåras tillbaka till de romerska saturnalia. I slutet av 300-talet valde kyrkan den 6 januari för att fira de vise männens besök till Jesubarnet. Under franska revolutionen firades då sans-culottes-dagen. Sedan 1975 brukar Paris bagare och konditorer ge bort en kungskaka till Frankrikes president, men utan böna, för han kan ju inte bli kung! 🙂

Bland folket är det kutym att den som får bönan blir skyldig att bjuda på nästa kungskaka. Som ni förstår kan ”kungskaksätandet” vara mer en än dag, ibland flera veckor, tills det blir dags för pannakakor under ”Chandeleur” (kyndelmässodagen). Det ena firandet avlöser det andra, med dess mattraditioner i släpet. 🙂

Det finns två sorters kungskakor. Den ena är gjord av smördeg och en mandelkräm som heter frangipane — min favorit (recept här).

Den andra är en brioche, ofta i form av en krans, eventuellt dekorerad med kanderade frukter och pärlsocker — den dominerar i södra Frankrike.

Bondbönan är idag ingen böna, fast det fortfarande heter så: ”fève” [fäv], utan en figurin i plast eller porslin som kan föreställa allt från en person eller ett djur från julkrubban för de mer traditionella, till lyckosymboler såsom fyrklöver eller gestalter från tecknade filmer.

För att låta slumpen avgöra helt (för att man kan faktiskt råka skära över ”bönan” när tårtan ska delas och ätas) ber man ofta en ”oskyldig själ”, dvs. ett barn, att krypa under bordet och säga vilka runt bordet som ska få var sin bit.

 

 

La rédac du mois : Ma pire (?) rupture

Logo La Rédac du mois

Chaque mois, le même jour (le 15), à la même heure (12h), des rédac’ blogueurs écrivent un billet sur un sujet commun. Les sujets sont proposés par les participants puis tirés au sort. Le sujet du mois de janvier est proposé par Liam :

Votre pire rupture : Quelle a été votre pire rupture ? Amicale, amoureuse, au travail ? Comment l’avez-vous vécue ?

Et les participants en ce début d’année sont : Agnes, Denis, Julie, Le Gounjou, Levia, Liam, Steph, Vinie, Vladyk. Allez aussi lire leur point de vue, et n’hésitez pas à laisser vos commentaires ! J’en profite pour souhaiter la bienvenue aux ”petits nouveaux”. 🙂

 

Je ne suis pas sûre que ceci soit le récit de ma pire rupture ; je ne veux peut-être même pas vous raconter ma pire rupture… Mais c’est une rupture que j’aurais voulu différente.

 

C’était il y a environ 12 ans. Après 7 mois comme jeune fille au-pair dans une famille diplomatique française à Stockholm (mon premier ”emploi” ici), j’avais décidé de rendre mon tablier. Je n’étais pas leur première (ni peut-être leur dernière) jeune fille au-pair. Celle qui m’avait précédée les avait quitté au bout de six mois pour cause de mal de pays. Je me plaisais bien dans ce nouveau pays, j’avais fait le choix personnel de venir m’y installer. Être jeune fille au pair était la première étape dans mon projet d’intégration suédoise. Si je m’étais plu dans cette famille, j’y serais volontiers restée plus longtemps. Mais ce n’était pas le cas.

Ce n’était pas la faute aux enfants, au nombre de trois, trois ans d’écart entre chaque. Même si le plus jeune était difficile, j’ai très vite compris qu’il ne se sentait pas bien du tout. Le fait que ses parents traduisent les colères où il se frappait lui-même comme des caprices et qu’on m’autorise en plus à lui donner la fessée dans ces occasions-là me fendait le cœur. Les enfants m’appréciaient, mais leur mère était rarement satisfaite de mes services bien que je me plie à ses souhaits (ordres ?) : repasser les housses de couettes et les draps des deux côtés, couper menus les morceaux de légumes pour faire une ratatouille (qui finissait en purée) ou forcer les enfants à manger une béchamel faite à base de bouillon de poisson (au point que la moyenne s’en est rendue malade) … Les enfants dînaient rarement avec leurs parents, leur mère ne travaillait pas mais j’étais plus souven à la maison qu’elle.

Dès le début, j’avais annoncé la couleur : j’avais choisi la Suède, non pas pour eux (faut quand même pas exagérer), mais parce que j’y avais des amis. Petit à petit, ils ont compris que l’un de ses amis était plus qu’un ami …, mais je ne voyais pas en quoi cela pouvait avoir de l’importance pour eux, pour mon travail chez eux. Ils auraient peut-être dû être contents que j’aie une vie sociale, si limitée soit-elle, en dehors de mes heures de travail ainsi qu’une raison de rester en Suède. Mais j’avais l’impression qu’ils se sentaient plutôt trahis. Du coup, la froideur dans nos relations est devenue de plus en plus grande.

À la fin, je ne me plaisais plus du tout en leur compagnie et dès que j’ai su que je pouvais être hébergée dans la famille de mon conjoint, j’ai rendu ma démission. Ils n’ont pas essayé de me retenir. J’avais un mois de préavis, fin 1999-début 2000 ; je peux vous dire que ce dernier mois a été très très long… J’avais acheté des cadeaux de Noël aux enfants ; on ne m’a pas laissé les leur donner en mains propres (je ne sais même pas s’ils les ont jamais reçu…). Mon dernier jour de travail, la mère était sortie avec les enfants (ce qu’elle faisait rarement seule), de sorte que je n’ai même pas pu leur dire au revoir. Ils étaient peut-être trop jeunes pour comprendre, mais j’aurais voulu qu’ils sachent que ce n’étaient pas à cause d’eux que je partais (qui sait ce que leur mère a bien pu leur raconter…)

Pour couronner le tout, leur père m’a fait la morale quand je suis venue rendre les clés et récupérer mon dernier salaire. ”Il ne fallait pas que je me fasse d’illusions, 99 % des mariages suédois finissaient en divorce et patati et patata…” Non mais de quoi j’me mêle ! J’ai un souvenir négatif de cette rupture car je me suis sentie méprisée et rabaissée. Même passé 20 ans, je n’étais à leurs yeux qu’une petite fille bien naïve de croire en ses rêves. Et j’ai horreur d’être traitée de cette manière-là !

Je sais qu’ils sont rentrés en France l’été qui suivait. Ils n’avaient sûrement jamais eu l’intention de s’installer en Suède pour de bon (ils se sentaient bien trop supérieurs aux Suédois pour ça), mais je me demande bien la tête qu’ils feraient aujourd’hui s’ils apprenaient où j’en suis arrivée, 11 ans plus tard, et que je suis, de surcroit, encore avec mon conjoint de l’époque …

 

Si vous aussi avez envie de vous prêter à ce jeu d’écriture qu’est la rédac’ du mois, n’hésitez pas à cliquer sur ce lien pour vous inscrire.

La photo du mois : Bulles

Chaque mois, les blogueurs qui participent à La photo du mois publient une photo en fonction d’un thème. Toutes les photos sont publiées sur les blogs respectifs des participants, le 15 de chaque mois, à midi, heure de Paris.

Le thème de la photo du mois de janvier a été choisi par Thibault : Bulles.

Des bulles pour fêter la fin et le début d’une année, c’est presque banal. 😉 Personnellement, j’avais une raison supplémentaire de faire ”pêter le champagne”, et ce juste avant Noël.

Bulles de champagne

Pour fêter ma titularisation. 🙂

 

Allez buller de blogs en blogs:

100driiine, 4 petits suisses dans un bol de riz, A&G, A&Y, Agnès, Akaieric, Alex, Alexanne, Alice, Anaou, Anne, Anne Laure T, Aparça, Aude, Ava, Babou, Bao, Bestofava, Blogoth67, Boopalicious, Carnets d’images, Caro, Carole In England, Caroline, Cathy, Cekoline, Céliano, Céline in Paris, Champagne, Cherrybee, Chris et Nanou, Cindy Chou, Clara, Claude, Clem et Cha, Coco, Cynthia, David et Patrice, DNA, Doremi, Dorydee, Dr CaSo, E, Edegan, Eff’Zee’Bee, El, El in Oz, Emi London, Emily58, Emma, Fabienne, Fanny et Vincent, Filamots, Florian, florianL, François, Frankonorsk, Frédéric, Galinette, Gilsoub, Gizeh, Glose, Grignette, Guillaume, Hugo, Isabelle, Jean Wilmotte, jen et dam, Jo Ann, Karrijini, Krn, Kyn, Kyoko, La Fille de l’Air, La Flaneuse, La Madame, La Nantaise, La Papote, La Parigina, LaGodicheL’atelier azimute, Laure, Lauriane, L’Azimutée, Le Mag à lire, LEBOABLEU, Le-Chroniqueur, Les Maudits Expats, Les voyages de Seth et Lise, lesegarten, Leviacarmina, Lhise, Lili, Loutron glouton, Lucile et Rod, M, M.C.O, Ma, Madame zaza of mars, magda627, Mamysoren, Mandy, Manola, Margote05, Margouia, Marion, M’dame Jo, Meyilo, Muni57, Narayan, Nataru, Nathalie, Niwatori, Nomade57, Noon, Nora, Nous4auQuébec, Olivier, Ori, Où trouver à Montréal?, PascalR, Pavot de Lune, Petit Hobbit, Renepaulhenry, Sébastien, Sephiraph, Shandara, Sinuaisons, Sprout©h, Stephane08, Stéphie&lesCacahuètes, Surfanna, Suzie, Tam, Tambour Major, The Mouse, The Parisienne, Thib, Titem, Ty, Une niçoise, Urbaine, Urbamedia, Vanilla, Viviane, Xavier Mohr, Zaromcha.

Vous désirez participer à La Photo du Mois ? Rien de plus simple : connectez-vous sur Facebook et rejoignez-nous. Une question ? Contactez Olivier.

 

 

Thèmes précédents :

2011
1. Juin : Clé
2. Juillet : Fenêtre
3. Août: Soleil
4. Septembre : Promenons-nous dans les bois
5. Octobre : Surnaturel
6. Novembre : Au bout bout du monde
7. Décembre : Bancs publics

Veckans ord: ”contrat à durée indeterminée”

Jag fick höra denna glada nyhet före julhelgen och det finns inget bättre sätt att starta arbetsåret på: jag är numera tillsvidareanställd vid Nationalmuseum! 🙂

Motsvarigheten på franska heter ”contrat à durée indeterminée” = ”(arbets)kontrakt på obestämd tid” ou CDI. Visstidsanställning heter ”contrat à durée determinée” = (arbets)kontrakt på bestämd tid” ou CDD.

Nationalmuseum

Jag avslutade mina universitetsstudier i juni 2005 och sedan dess har vikariaten och projektanställningar, som ibland förlängts, löst av varandra. Under den tiden har jag haft tre olika arbetsgivare: Sigtuna kommun, Nationalmuseum, Moderna Museet och Nationalmuseum igen, den sista sedan hösten 2008.

Jag har inte riktigt ”fått” en tillsvidareanställning, även om jag sökt en tjänst i och med en pensionsavgång. Men under rekryteringsprocessen blev jag inLASad. (Jag älskar den svenska språket som kan bilda ord av förkortningar! 🙂 ) Jag upplever inte alls det som en fatalitet, och inte min arbetsgivare heller. Det gör bara ännu roligare att kunna utropa: jag är fast! 🙂

Mitt kontor
 
Fransk version här

 

Le mot de la semaine : « tillsvidareanställning »

J’ai appris la bonne nouvelle avant Noël et il n’y a pas de meilleure façon d’amorcer une nouvelle année sur le plan professionnel : je suis désormais « tillsvidareanställd » au Nationalmuseum, c’est-à-dire que j’ai un CDI ! 🙂

« Tillsvidare » signifie ”jusqu’à nouvel ordre” (à ne pas confondre avec « tills vidare » qui veut dire ”provisoirement, temporairement” …) et « anställning », c’est l’emploi. On utilise aussi souvent le mot « fastanställning » = emploi permanent (il n’y a pas d’emplois à vie en Suède à part éventuellement celui du roi), qui n’est pas vraiment un synonyme puisque ce terme n’est pas valable juridiquement, mais cela revient un peu au même quand même. C’est en tout cas toujours mieux qu’un CDD !

en tillsvidareanställning [ène tillssevidaréan(e)stèlning] = un CDI

tillsvidareanställningen [tillssevidaréan(e)stèlninguène] = le CDI

tillsvidareanställningar[tillssevidaréan(e)stèlningare] = des CDI

tillsvidareanställningarna[tillssevidaréan(e)stèlningar(e)na] = les CDI

J’ai achevé mes études universitaires en juin 2005. Depuis, j’ai collectionné les CDD : les remplacements se sont succédés aux missions, qui ont parfois été prolongées jusqu’à ce qu’il n’y ai plus d’argent. J’ai eu trois employeurs dans ce laps de temps : la commune de Sigtuna, le Nationalmuseum, le Moderna Museet puis de nouveau le Nationalmuseum que j’ai réintégré à l’automne 2008.

Le Nationalmuseum, Stockholm

Je ne l’ai pas vraiment ”décroché”, ce CDI, même si j’avais postulé suite à un départ à la retraite. Mais en cours de recrutement, j’ai été en fait « inLASad » [inelassade]. J’aime la langue suédoise qui peut former des mots à partir d’abréviations ! 😀 LAS, c’est « lagen om anställningsskydd », la loi sur la sécurité de l’emploi. Adoptée en 1982, elle règle les types et les préavis de licenciement ainsi que les CDD. La loi est contraignante mais peut être restreinte par les conventions collectives. Elle protège les employés contre les licenciements arbitraires ; on peut être licencié par manque de travail ou pour des raisons personnelles (grosse erreur professionnelle). Avant de licencier, on étudie toujours la possibilité de replacer l’employé.

Le texte de loi (en suédois) en entier ici.

Un CDD suédois peut être un remplacement (congé maladie de longue durée, congé parental, congé pour cause de CDD chez un autre employeur), une mission, un emploi saisonnier, une période d’essai ; il peut aussi être appliqué si l’employeur a 67 ans ou plus. Si, sur une période de 5 ans, un employé effectue un ou des remplacements de deux ans ou une ou des missions de deux ans, le CDD devient automatiquement un CDI. C’est ce que « inLASad » signifie ; cela équivaut à une titularisation en quelque sorte. C’est ce qui m’est arrivée, et je ne le vis pas comme une fatalité, ni mon employeur, ce qui est d’autant plus agréable à entendre ! 🙂

Mon bureau

 

Version suédoise ici.