Låt oss starta det nya året med ett ”gott” inlägg”!

Sista veckan på 2011 gav mig tillfället att återgå till en mina största intressen, nämligen matlagning. Jag njöt verkligen av det eftersom jag hade valt rätter som kunde förberedas dagen innan: då kunde jag laga mat utan att stressa och verkligen ta mig den tid som krävs för en lyckad middag. Genom att förbereda en del av varmrätten och efterätten kunde jag sedan i lugn och ro städa, plocka undan och duka bordet innan gäster kom, för att till slut förbereda förrätten precis innan det var dags att sätta sig till bords.

För en svensk låter ordet ”trerättersmiddag” ganska lyxigt, medan det är inte märkligare än så för en fransman. Det är faktiskt så att en fransk måltid ofta innehåller tre rätter en förrätt (även om det är bara en sallad eller råkost), en varmrätt och en efterrätt (frukt eller yoghurt till vardags). (Svenskarna äter ofta sin sallad till varmrätten och tar sällan någon efterrätt — men äter gärna någon bulle under dagen.) Det finns inget franskt ord som motsvarar ”trerättersmiddag”, däremot finns det ord för de olika rätterna:

en rätt/rätten — un/le plat, un/le met

en förrätt/förrätten — une/l’entrée, un/le hors-d’oeuvre

en varmrätt/varmrätten — un/le plat principal, un/le plat de résistance

en efterrätt/efterrätten — un/le dessert

Den första trerättersmiddagen jag tillagade var till den 29 december då vi hade bjudit ett par vänner och deras två barn som vi inte hade sett sedan i somras. Det är alltid en utmaning för mig att bjuda hem dem till middag eftersom fadern är kock till yrket. Men det är också alltid ett nöje att ha gäster som delar samma matintresse som jag.

Menyn den kvällen bestod av:

• till förrätt: franska inbakad pastej (ej hambakat, det måste jag medge) och fikon med grönmögelost,
• till varmrätt: fläskfilé med äpple, fransk potatisgratäng (”gratin dauphinois”) och gröna ärter,
• till efterrätt: fransk julstubbe med kastanjekräm — som blev riktigt populär!

Till nyårsafton bjöd vi min sambos föräldrar och bror. Då hade jag lagat:

• till förrätt: varm getosttoast med sallad med torkade tranbär och pinjenötter (recept från Buffé nr 12/2011 sida 18),
• till varmrätt: burgundisk köttgryta (eller ”bœuf bourguignon”) — den godaste jag har någonsin ätit! — och potatismos (recept från Buffé nr 12/2011 sida 18)
• till efterrätt: chockladbakelser med blodapelsinkräm (recept från Allt om mat nr 20/2011 sida 58).

Varje år sedan 1960 sänder SR och SVT vars sin julkalender, med ett avsnitt per dag, från den 1 till den 24 december. Varje tv-avsnitt varar ca 15 min, vilket blir i totalt en film på 6 timmar. Något liknande radio- och tv-program finns inte i Frankrike, men julkalendrar med choklad i till exempel finns; de kallas ”advents kalendrar”.

en julkalender/julkalendern — un/le calendrier de l’avent

Jag kommer än idag ihåg den första julkalendern som jag såg, året då jag kom till Sverige. Det var 1999 och jag var au-pair i fransk diplomatfamilj. Varje kväll kl. 18 följde jag varje avsnitt tillsammans med de tre barnen, utan att missa ett enda. Det hette ”Julens hjältar” och handlade om juldekorationer som av misstag hade slängts i soporna. Avsnitt efter avsnitt försökte Julhunden, som egentligen var en maskot för fotbollslaget Hammarby, att återförena Julbocken, Julstjärnan, Julkulan, Pepparkaksgubben och de två julgranstomtarna med sin familj så att de skulle kunna fira jul, väl placerade i granen.

I år heter julkalendern ”Tjuvarnas jul” och den handlar om den rätt sympatiska tjuvligan, ”klappsnapparna”, vars existens blir något störd av Charlie, den moderlösa flickan som tror sig vara dottern till en av tjuvarna. Filmen spelades in i februari 2011, huvudsakligen på Skansen för utomhusscenerna och i 1800-tals lägenheter för inomhusscenerna. Historien slutar väl förstås, som alla julsagor. 🙂 Alla avsnitt går att se på SVT Play fram till 24 januari 2012.

En god jul till er alla, kära läsare !