Taiwanresan — Dag 9, 31 maj

< Dag 8 — Fransk version här— Dag 10 >

Lin Family Mansion and Garden

Lin Family Mansion and Garden Lin Family Mansion and Garden, takdetalj

Denna dag blev det pärlte till frukost på väg till Lin Family Mansion and Garden. Vid entrén välkomnades vi av volontärer som delade ut informationsfolder om detta ”herrgård” som byggdes i slutet av 1800-talet av den rika handelsfamiljen Lin Ben Yuan.

Lin Family Mansion and Garden Lin Family Mansion and GardenLin Family Mansion and Garden Lin Family Mansion and Garden, takdetalj Lin Family Mansion and Garden, paviljong Lin Family Mansion and GardenLin Family Mansion and Garden Lin Family Mansion and Garden

En av familjens förfäder, Lin Yingyin, anlände till Taiwan 1778; hans son, Lin Pinghou, blev rik på att sälja ris och lade således grunden till släktens förmögenhet. År 1851 påbörjades byggandet av ett hus med tre innegårdar (”the Three-Courtyard Mansion”) i Banqiao district, sydväst om Taipei. Detta hus är själva Lin Family Mansion (som idag inte kan besökas på egen hand, utan med en guide, vilket vi inte gjorde) och var alltså familjens residens.

Lin Family Mansion and Garden, runt en bassäng Lin Family Mansion and Garden, runt en bassängLin Family Mansion and Garden, runt en bassäng Lin Family Mansion and Garden, runt en bassängLin Family Mansion and Garden, näckrosor i bassäng Lin Family Mansion and Garden, runt en bassäng

Utöver huset finns det som kallas Lin Family Garden (det som vi promenerade i). Hela komplexet med hus, trädgårdar, paviljonger och bassänger är på ca 20 000 kvm. Det är det mest kompletta exempel på traditionell kinesisk trädgårdsarkitektur från Qingdynastin (1616-1912). Lin Ben Yuan Family donerade en del av gården till Taipei County Government 1977. Det öppnade för publiken 1982 och räknas nu som historisk byggnad.

Lin Family Mansion and Garden, arkitekturdetalj Lin Family Mansion and Garden, arkitekturdetalj   Lin Family Mansion and Garden Lin Family Mansion and Garden, lantern Lin Family Mansion and Garden Lin Family Mansion and Garden Lin Family Mansion and Garden

Belägen idag mitt i ett kvarter med höga hus (jag blev lite avundsjuk på dem som har lägenhet med fönster som vetter mot den här gården … 🙂 ) är Lin Family Mansion en riktig oas. Det är ganska otroligt att det har bevarats. Lugnet där är nästan obeskrivligt och det var spännande att föreställa sig hur de måste ha sett ut då det var bebott.

Lin Family Mansion and Garden Lin Family Mansion and Garden Lin Family Mansion and Garden, interiör av en paviljong Lin Family Mansion and Garden, interiör av en paviljong, arkitekturdetalj Lin Family Mansion and Garden, interiör av en paviljong, arkitekturdetalj Lin Family Mansion and Garden, interiör av en paviljong, arkitekturdetaljLin Family Mansion and Garden, fönster, detalj Lin Family Mansion, fönster Lin Family Mansion and Garden, fönster, detalj

Det hände en rolig händelse där, på Lin Family Mansion. En kinesisk familj kom fram till oss medan vi satt och läste ur foldern. Först trodde jag att de bad oss om att ta bild på dem med deras kameror. Men nej, så var det inte: de bad om tillåtelse om att fota oss, eftersom de tyckte att europeiska ansikten var så vackra! 🙂 Vi blev visst lite generad men ställde upp ändå och så satte sig den ena efter den andra bredvid oss medan någon annan familjemedlem knäppte bilder.

Lin Family Mansion and Garden  Lin Family Mansion and Garden Lin Family Mansion and Garden, övertäckt gång

Lin Family Mansion and Garden

Lin Family Mansion and Garden, detalj Lägenhet som vetter mot Lin Family Mansion and Garden

Pappan stannade lite efteråt och berättade för oss (mest för min sambo egentligen, eftersom han pratade bara kinesiska) alla de resor han hade gjort och de olika ställen han hade varit på i Europa. (Min sambo förberedde mig om att det kanske skulle hända flera gånger — att taiwaneser ville fota mig — men det hände faktiskt inte mer än den här gången. Däremot kunde det hända att folk kanske stirrade på oss, men jag var för upptagen på att titta på allt möjligt omkring mig för att märka det och bli störd av det.)

Lin Family Mansion and Garden Lin Family Mansion and Garden Lin Family Mansion and GardenLin Family Mansion and Garden, paviljong Lin Family Mansion and Garden

Vi tog en liten fika på kaféet som var fint inrett utomhus, innanför murarna på Lin Family Mansion. Vi satte oss vid små bord, under ett parasoll, och njöt av vårt kaffe och te som serverades tillsammans med en liten mördegskaka (eller bönekaka?) fylld med vallmofrö.

Lin Family Mansion and Garden, café, entré Lin Family Mansion and Garden, caféLin Family Mansion and Garden, café, oolong te Lin Family Mansion and Garden, café, kaka

 

Nanya nattmarknaden

Sedan promenerade vi lite i den lokala nattmarknaden, nära Fuzhong tunnelbanestation, och så var det dags för ”stinky tofu”. Det förtjänar verkligen sitt namn eftersom det luktar som gödsel, och den lukten är väldigt lätt igenkännbar när man besöker taiwanesiska nattmarknader. Den går inte att ta miste på, trots alla andra lukter av frityr och diverse matlagning som kan blandas med avloppsodörer …

Stinky tofu-stånd, sedan 30 år Stinky tofu som skärs i bitarStinky tofu som friteras Stinky tofu på tallrik

Stinky tofu på tallrik, detalj

Men jag lovar att ”stinky tofu” inte alls smakar som det luktar, smaken är faktiskt förvånansvärt mild med tanke på lukten. 🙂 (Det är säkert t.o.m. inte så illa som den svenska surtströming, som jag har för övrigt aldrig känt lukten eller smaken på). Den fermenterade tofun friteras i en stor balja, skärs i mindre bitar och serveras med kokt kål och chilisås. Ett roligt inslag är att det serveras på tallrikar som stoppats i fryspåsar: för att slippa diska kanske? 😉

< Dag 8 — Fransk version här — Dag 10 >

Voyage à Taïwan — 9ème jour, 31 mai

8ème jour — Version suédoise ici — 10ème jour >

Lin Family Mansion and Garden

Lin Family Mansion and Garden Lin Family Mansion and Garden, détail d'un toit

Ce matin-là, ce fut thé aux perles en guise de petit-déjeuner, pris sur la route de Lin Family Mansion and Garden. À l’entrée, nous fûmes accueillis par des volontaires qui distribuaient des prospectus sur ce ”manoir” construit à la fin du XIXème siècle par la riche famille commerçante Lin Ben Yuan.

Lin Family Mansion and Garden Lin Family Mansion and Garden

Lin Family Mansion and Garden Lin Family Mansion and Garden, toit Lin Family Mansion and Garden, pavilion Lin Family Mansion and Garden

Lin Family Mansion and Garden Lin Family Mansion and Garden

L’ancêtre de cette famille arriva à Taïwan en 1778. Son fils, Lin Pinghou, fit fortune en vendant du riz et en 1851, on commença à construire une maison avec trois cours (”the Thre-Courtyard Mansion”) dans le district de Banqiao, au sud-ouest de Taipei. Cette maison est Lin Family Mansion (qui ne peut être visitée sans guide) et était donc la résidence de la famille Lin.

Lin Family Mansion and Garden, autour d'un bassin Lin Family Mansion and Garden, autour d'un bassinLin Family Mansion and Garden, autour d'un bassin Lin Family Mansion and Garden, autour d'un bassinLin Family Mansion and Garden, autour d'un bassin Lin Family Mansion and Garden, autour d'un bassin

En plus de cette maison, il a ce qu’on appelle Lin Family Garden (où nous nous sommes abondamment promenés). Tout ce complexe, la maison, le jardin, les pavillons et les bassins, couvrent une surface d’environ 20 000 mètres carrés. C’est l’exemple le plus complet d’architecture de jardin traditionelle chinoise de l’époque de la dynastie Qing (1616-1912). Lin Ben Yuan Family fit don de sa propriété au Taipei County Government en 1977. Ouvert au public depuis 1982, c’est maintenant un monument classé historique.

Lin Family Mansion and Garden, détail d'architecture Lin Family Mansion and Garden, détail d'architectureLin Family Mansion and Garden, détail d'architecture Lin Family Mansion and Garden, fenêtreLin Family Mansion and Garden Lin Family Mansion and Garden, lanterne Lin Family Mansion and GardenLin Family Mansion and Garden Lin Family Mansion and Garden

Situé en plein milieu d’un quartier de hauts immeubles (j’enviais ceux qui ont un appartement avec des fenêtres donnant sur ces jardins … 🙂 ), Lin Family Mansion est vraiment comme une oasis. C’est assez incroyable que ça a été préservé. La tranquilité qui y règne est indescriptible et c’était amusant de s’imaginer les scènes qui ont pu s’y jouer quand c’était encore habité.

Lin Family Mansion and Garden Lin Family Mansion and Garden Lin Family Mansion and Garden, intérieur d'un pavilion Lin Family Mansion and Garden, intérieur d'un pavilion, détail architectural Lin Family Mansion and Garden, intérieur d'un pavilion, détail architectural Lin Family Mansion and Garden, intérieur d'un pavilion, détail architectural Lin Family Mansion and Garden, fenêtre, détail Lin Family Mansion and Garden, fenêtre Lin Family Mansion and Garden, fenêtre, détail

Il se passa une chose marrante, pendant que nous étions à Lin Family Mansion. Une famille chinoise s’approcha de nous pendant que nous lisions le prospectus, assis sur un muret de pierre. Au début, je croyais qu’ils nous demandaient de les prendre en photo avec leur appareil-photo. Mais non : ils voulaient nous prendre nous en photo, car il trouvaient que nos figures d’Européens étaient si belles ! 🙂 Nous étions un peu gênés, mais nous avons tout de même accepté, et ils se sont relayés pour s’assœir à tour de rôle à côté de nous, tandis qu’un autre membre de leur famille prenait les photos.

Lin Family Mansion and Garden Lin Family Mansion and Garden Lin Family Mansion and Garden, allée couverte

Lin Family Mansion and Garden

Lin Family Mansion and Garden, détail Un appartement qui donne sur Lin Family Mansion and Garden

Le père resta un moment à parler avec nous (plus avec mon sambo qu’avec moi en fait, puisqu’il ne parlait que chinois) des voyages qu’il avait fait et des endroits qu’il avait vu en Europe. (Mon sambo me prévint que cela pouvait arriver plusieurs fois — qu’on veuille me prendre en photo — mais ce n’est arrivé qu’une fois. Par contre, il pouvait arriver que les gens nous dévisagent, mais j’étais trop occupée à regarder tout autour de moi pour le remarquer et en être dérangée.)

Lin Family Mansion and Garden Lin Family Mansion and Garden Lin Family Mansion and GardenLin Family Mansion and Garden, pavilion Lin Family Mansion and Garden

Nous nous sommes assis dans le café joliment aménagé à l’extérieur, dans une des cours de Lin Family Mansion. Assis à une petite table, sous un parasol, nous dégustions notre café et thé qu’on nous servi accompagné d’un petit sablé (ou gâteau à la farine de haricot ?) fourré aux graines de pavot.

Lin Family Mansion and Garden, entrée du café Lin Family Mansion and Garden, caféLin Family Mansion and Garden, café, thé oolong Lin Family Mansion and Garden, café, petit gâteau

 

Le marché de nuit de Nanya

Plus tard, nous nous sommes promenés un peu dans le marché de nuit local, près de la station de Fuzhong, et ce fut alors le moment de goûter au fameux ”stinky tofu”. Ce tofu puant mérite vraiment bien son nom, avec son odeur de fumier qui est très facilement reconnaissable lorsque l’on visite des marché de nuit taïwanais. On ne peut pas se tromper là-dessus, malgré toutes les autres odeurs defriture et d’autres cuisines mélangées parfois à celle des égouts …

 

Stand de "stinky tofu", depuis 30 år Stinky tofu découpé en morceauxStinky tofu dans la friture Assiette de stinky tofu

Assiette de stinky tofu, détail

Mais je vous promets que le ”stinky tofu” n’a pas du tout le goût de ses effluves, son goût est même étonnamment doux, compte tenu de l’odeur. 🙂 Ce tofu fermenté se sert frit et coupé en morceaux, accompagné de choux cuit et de sauce chili un peu piquante. Un détail amusant est qu’il est servi sur dans des assiettes préalablement emballées de sac de congélation : pour éviter de faire la vaisselle peut-être ? 😉

< 8ème jour — Version suédoise ici10ème jour >

Voyage à Taïwan — 8ème jour, 30 mai

< 7ème jour — Version suédoise ici9ème jour >

Ce matin-là, il faisait trop chaud et trop lourd dans la chambre en mezzanine pour y dormir, alors je suis descendue m’allonger sur le canapé une heure avant qu’il soit l’heure de se lever et de se préparer pour les activités de la journée. À partir de ce mercredi-là, jusqu’au lundi 4 juin, mon « sambo » avait une semaine de libre entre deux trimestres et nous avions donc plus de temps à passer ensemble.

 

National Palace Museum

Nous nous sommes décidé pour aller visiter National Palace Museum ou Musée national du palais de Taipei, le musée des antiquités chinoises et de la peinture et calligraphie. Nous avons pris le métro en direction de Shilin où nous avons fait une petite pause pour manger une « Lin Chinese Pizza » : c’est en fait une sorte de galette à l’œuf et à la ciboule. Nous avons achevé notre petit repas improvisé par de l’ananas et de la pastèque, que nous avions acheté en route. Ça, c’est un des plus grands avantage de Taïwan : on peut acheter des fruits frais et mûrs n’importe où, tellement rafraîchissants et tellement plus goûteux qu’en Europe !

Sortie de la station de métro de Shilin Petit restaurant qui vend de la ”Lin Chinese Pizza”

”Lin Chinese Pizza” dans son sachet en papier ”Lin Chinese Pizza” Ananas frais

Nous avons emprunté le bus 30 pour nous rendre jusqu’au National Palace Museum. L’entrée coûtait 160 NT$ (env. 4 €) pour mois et 80 NT$ (environ 2 €) pour mon « sambo » qui bénéficiait du tarif étudiant. L’audioguide, que nous pouvions écouter en anglais, coûtait 100 NT$ supplémentaire (env. 2,6 $).

Escaliers menant à National Palace Museum Escaliers menant à National Palace Museum

Les collections du musée se répartissent sur 3 étages. Elles se composent d’objets que Tchang Kai-chek fit évacuer du Palais (d’où le nom du musée) de la Cité interdite à Pékin, pour qu’ils ne tombent pas aux mains des Japonais. Une partie de ces collections atterrirent finalement à Taipei.

Portail du National Palace Museum Portail du National Palace Museum, détail

Des objets en laques, de la céramique, de la porcelaine, des bronzes se succédaient les uns aux autres dans de grandes vitrines. L’histoire de l’art chinoise remonte si loin dans le temps que que ça en devint un peu trop abstrait pour moi; Il m’était difficile d’y rattacher mes propres connaissances dans le domaine, bien que j’apprécie tout à fait la qualité des objets. Le fait que le peuple chinois maîtrise des certaines techniques très avancées bien avant les Européens m’impressionna vraiment (je le savais depuis longtemps, mais de voir les objets en vrai m’en rendit encore plus consciente). La pièce maîtresse du musée est un chou chinois sculpté en jade  : il est relativement petit mais d’autant plus admirable. Mais ce que j’ai préféré par dessus tout, ce sont les longs rouleaux de peinture et de calligraphie : ils étaient vraiment magnifiques !

Statue de lionne Statue de lionne

Puisqu’il est interdit de prendre des photos dans le National Palace Museum, je vous recommande une visite virtuelle par l’intermédiaire de Google Art Project.

Bâtiment pour les exposition temporaires Affiche d'exposition

Le musée fermait à 18h. Nous avons fait un rapide tour dans la boutique du musée puis avons repris le bus pour Shilin. Au 7-Eleven, je me suis offerte une glace aux haricots azuki : je ne pouvais pas m’en empêcher, il fallait absolument que je goûte, et c’était vraiment bon !

Glace aux haricots azuki Pâte frite recouverte de sucre

Marché de nuit de Shilin


Nous nous sommes ensuite promenés dans le marché de nuit de Shilin; en déambulant d’étal en étal, nous nous sommes procurés notre dîner, en grande partie grillé : poulpe, croupions de poulet, cœurs de poulet, tofu et champignon, un bāozi à la viande de porc et aux grains de maïs.

Poulpes grillés Étal-barbecue Étal-barbecue Bāozi en cours de cuissonBāozi à la viande de porc et aux grains de maïs

Nous avons achevé par ce qu’il y a de plus rafraîchissant à Taïwan : de la glace à la mangue. Elle est servie dans une assiette creuse : au fond, de la glace pillée, puis de la glace à la mangue râpée, puis des morceaux de mangue fraîche. Très simple et très bon !

Glace à la mangue

< 7ème jour — Version suédoise ici9ème jour >

 

Taiwanresan — Dag 8, 30 maj

< Dag 7 — Fransk version härDag 9 >

Denna morgon vaknade jag av att det var för varmt och kvavt uppe på sovloftet, så jag gick ner och la mig någon timme på soffan innan det var dags att gå upp och göra sig i ordning för dagen. Från och med den här dagen till och med måndag den 4 juni hade min sambo en vecka avbrott mellan två terminer så vi hade lite mer tid för varandra.

 

National Palace Museum

Vi bestämde oss för att besöka National Palace Museum, museet för kinesiska antikviteter och äldre måleri och kalligrafi. Vi tog tunnelbanan till Shilin där vi gjorde en liten paus för att äta ”Lin Chinese Pizza” som egentligen är en sorts lite knaprig äggpannkaka med piplök i. Vi avslutade vår lilla improviserade måltid med färsk ananas och vattenmelon som vi hade köpt på vägen. Det här är en av de största fördelarna med Taiwan: man kan köpa mogen frukt var som helst och det är så läskande och smakar så mycket mer än i Europa!

Utanför Shilins tunnelbanestation Matstället som tillagar ”Lin Chinese Pizza”

”Lin Chinese Pizza” i sin papperspåse ”Lin Chinese Pizza” Färsk ananas

Vi tog sedan buss 30 till National Palace Museum. Inträdet kostade 160 NT$ för mig (ca 38 kr) och 80 NT$ (ca 19 kr) för min sambo som kunde nyttja studentpriset. Audioguiden, som vi fick på engelska, kostade ytterligare 100 NT$ (24 kr).

Trappa som leder till National Palace Museum Trappa som leder till National Palace Museum

Museets utställningssalar sprider ut sig på tre våningar. Dessa samlingar utgörs av föremål som Chiang Kai-shek lät evakuera från palatset (därav namnet) i det Förbjudna staden i Beijing, för att japanerna inte skulle beslagta dem. En del av dessa samlingar hamnade så småningom i Taipei.

Port till National Palace Museum Port till National Palace Museum, detalj

Lackföremål, keramik, porslin, bronzer följer en efter en, i stora glasmonter. Den kinesiska konsthistoria går så långt tillbaka i tiden att det blev lite för abstrakt för mig; det blev svårt att relatera till det, även om jag kunde uppskatta hantverk och jag blev verkligen imponerad över att det kinesiska folket behärskade tekniker lång före europeer (det visste jag sedan länge, men det är så påtagligt när man ser föremål på riktigt). Museets mest kända föremål är en kinesisk kål skulpterad i jade: en är inte alls stor, men desto beundransvärt. Det jag tyckte mest om var dock måleriet och kalligrafin på långa rullar: de var riktigt vackra!

Lejoninna-staty Lejon-staty

Eftersom det är förbjudet att fota i National Palace Museum, rekommenderar jag er ett virtuellt besök med hjälp av Google Art Project.

Byggnad för tillfälliga utställningar Utställningsaffisch

Museet stängde kl. 18. Vi hann en kort sväng i museets butik och tog sedan bussen tillbaka till Shilin. På 7-Eleven köpte jag mig en pinglass med röda bönor: jag kunde inte låta bli, jag måste absolut smaka på det, och det var riktigt gott!

Adzukiglass Friterad deg doppad i socker

Shilins nattmarknad


Därefter tog vi en sväng i Shilins nattmarknad där vi gick från matstånd till matstånd och åt middag på detta sätt. Det blev mycket grillat: bläckfisk, kycklinggump, kycklinghjärta, tofu och svamp och en bāozi fylld med fläskkött och majskorn.

 

Vi avslutade med det mest läskande som finns i Taiwan: mangoglass. Det serveras i en djup tallrik: i botten är det hackad is, ovanför riven mangoglass och över det hela, bitar av färsk mango. Hur enkelt som helst men hur god som helst!

Mangoglass

 

< Dag 7 — Fransk version härDag 9 >

 

Taiwanresan — Dag 7, 29 maj

< Dag 6 — Fransk version härDag 8 >

Taipei 101 

Taipei 101, utifrån

Denna tisdagen det finare väder så vi tog en taxi till Taipei 101. Den här skyskrapan invigdes den 31 december 2004 och sedan dess är det tradition att skjuta (det västerländska) nyårets fyrverkeri därifrån. Det sägs att det är då väldigt populärt att ge sig ut på bergen ovanför Taipei för att kunna skåda och fotografera spektaklet.

Taipei 101, utifrån Taipei 101, utifrån Taipei 101, utifrån, reklam för Louis Vuitton

Byggnaden räknar 101 våningar och är 508 meter hög. Arkitekturen påminner om en kinesisk pagod och jag tycker personligen att det här skrytbygget är väldigt lyckat.

Taipei 101, utifrån, detalj Taipei 101, utifrån, en av ingångerna Taipei 101, utifrån, detalj

Taipei 101 är inte längre världens högsta byggnad men vill gärna göra anspråk på att vara världens högsta gröna byggnaden.

Taipei 101, Interiör Taipei 101, inne i hissen

På femte våningen köpte vi varsin biljett (450 NT$ = ca 108 kr) och behövde knappt köa för att komma fram till hissen. Hissen är världens snabbaste personhissar, med en hastighet på 1 014 m/min (61 km/t). Det tar bara 37 sekunder att åka från 5:e till 89:e våningen. En ljusinstallation — en stjärnhimmel på hissens innertak — underhåller publiken under tiden som en värdinna rekommenderar oss att svälja för att lätta på trycket i öronen.

[yframe url=’http://youtu.be/GWKj7f45ews’]

På 89:e våningen fick vi låna en audioguide (finns i åtta språk, bland annat engelska och franska) som beskrev de olika stadsdelar allteftersom vi gick runt observationsdäcket.

Taipei 101, utsikt från 89:e våningen Taipei 101, utsikt från 89:e våningenTaipei 101, utsikt från 89:e våningen Taipei 101, utsikt från 89:e våningen, park intill Sun Yat-sens memorialTaipei 101, utsikt från 89:e våningen Taipei 101, utsikt från 89:e våningenTaipei 101, utsikt från 89:e våningen Taipei 101, utsikt från 89:e våningen Taipei 101, utsikt från 89:e våningenTaipei 101, utsikt från 89:e våningen, fasaddetalj Taipei 101, utsikt från 89:e våningenTaipei 101, utsikt från 89:e våningen, Taipei City Government Taipei 101, utsikt från 89:e våningen Taipei 101, utsikt från 89:e våningenTaipei 101, utsikt från 89:e våningen, Taipei City Council Library Taipei 101, utsikt från 89:e våningen

Denna dag blåste det tyvärr för mycket så vi kunde inte komma upp till terrassen på 91:e våningen. Men utsikten från 89:e våningen är tillräckligt häftig för att vi inte skulle känna oss blåsta på konfekten, vilket vittnar de många bilderna om. 🙂

Taipei 101, utsikt från 89:e våningen, regnbåge Taipei 101, utsikt från 89:e våningen, regnbågeTaipei 101, utsikt från 89:e våningen Taipei 101, utsikt från 89:e våningen, mot de 4-djurens-berg

 

Taipei 101, utsikt från 89:e våningen, mot New Taipei

Tuned mass damper är en anordning för att motverka svängningar som kan orsakas av tyfonerna eller jordbävningarna som drabbar Taipei då och då.Vanligtvis är denna anordning gömd i konstruktionen, men i Taipei 101 är den fullt synlig för besökarna och har till och med blivit en sorts maskot, personifierade i så kallade Damper Babies som förklarar hur den fungerar och som även finns som souvenirer i butiken.

Taipei 101, Tuned mass damper Taipei 101, Tuned mass damper Taipei 101, Tuned mass damper, reflekt Taipei 101, Tuned mass damper, detalj på vajrarnaTaipei 101, utifrån Taipei 101, sedd från Da'an Park

Da’an Park

Vi tog en taxi igen senare till Da’an distrikt, köpte oss mackor på Subway och satte oss att äta dem i Da’an Park. Da’an betyder ”det stora lugnet”.

Ingång till Da'an Park Sjö i Da'an ParkDa'an Park, en Konfucius-staty i en bambubuske Natthäger i Da'an ParkDa'an Park Da'an Park

Det är en stor park, med mycket träd, många blommor, fina stigar, även en konstgjord sjö med fåglar och sköldpaddor. Taiwaneser satt och vilade på bänkar eller motionerade. Det var en vacker kväll.

Da'an Park Da'an ParkStig i Da'an Park Solnedgång över Da'an Park

Vi promenerade hem när det hade blivit mörkt; det blir det tidigt och fort: kl. 19 är det bläcksvart. Vi vilade en stund hemma och gick ut igen lite senare, till den lokal nattmarknaden för att äta nudlar i kokhet buljong. Jag valde nötkött och -inälvor till min soppa. Nudlar är grovhuggna ur en stor klump deg och är ojämna och tjockare om man jämför med dem man är van vid i Europa. (Dem man är van vid finns också i Taiwan.) På vägen hem köpte vi färskpressad juice ute på gatan.

Nuddlar i buljong med nöttkött och inälvor Nuddlar i buljong med nöttkött och inälvor

< Dag 6 — Fransk version härDag 8 >

 

Voyage à Taiwan — 7ème jour, 29 mai

Taipei 101

Taipei 101, extérieur, détail

Ce mardi-là, il faisait plus beau et nous avons donc pris un taxi pour nous rendre à Taipei 101. Ce gratte-ciel fut inauguré le 31 décembre 2004 et depuis, il est de tradition d’y tirer le feu d’artifice de la nouvelle année (occidentale). ll parait qu’il est très populaire de se rendre sur les hauteurs de Taipei pour admirer et photographier ce spectacle lumineux.

Taipei 101, extérieur, détail Taipei 101, extérieur, détail Taipei 101, extérieur, publicité pour Louis Vuitton

Le building compte 101 étages et est haut de 508 mètres. Son architecture rappelle les pagodes chinoises et, personnellement, je trouve que c’est très réussi.

Taipei 101, extérieur, détail Taipei 101, extérieur, une des entrées Taipei 101, extérieur, détail

Taipei 101 n’est plus l’immeuble le haut du monde, mais il prétend être le plus haut bâtiment vert du monde.

Taipei 101, intérieur Taipei 101, dans l'ascenseur

Au cinquième étage, nous nous sommes procurés chacun notre billet d’entré (450 NT$ = env. 12 €) et nous n’avions presque pas à faire la queue pour parvenir à l’ascenseur. Cet ascenseur est le plus rapide au monde avec une vitesse atteignant les 1 014 m/min (soit 61 km/h). Il ne faut que 37 secondes pour monter du 5ème au 89 ème étages. Une installation lumineuse — le plafond de l’ascenseur brille comme un ciel étoilé — divertit le public pendant qu’une hôtesse recommande d’avaler sa salive pour diminuer la pression sur les oreilles.

Au 89ème étage, nous avons pu emprunter un audioguide (existe en 8 langues, dont l’anglais et le français) qui décrit les différentes zones de Taipei au fur et à mesure que l’on fait le tour de cet étage.

Taipei 101, vue depuis le 89ème étage Taipei 101, vue depuis le 89ème étage

Taipei 101, vue depuis le 89ème étage, le toit jaune du mémorial de Sun Yat-sen Taipei 101, vue depuis le 89ème étage, le parc à côté du mémorial de Sun Yat-sen

Taipei 101, vue depuis le 89ème étage Taipei 101, vue depuis le 89ème étage

Taipei 101, vue depuis le 89ème étage Taipei 101, vue depuis le 89ème étage Taipei 101, vue depuis le 89ème étage

Taipei 101, vue depuis le 89ème étage, détail de la façade Taipei 101, vue depuis le 89ème étage

Taipei 101, vue depuis le 89ème étage, Taipei City Government Taipei 101, vue depuis le 89ème étage Taipei 101, vue depuis le 89ème étage

Taipei 101, vue depuis le 89ème étage, Taipei City Council Library Taipei 101, vue depuis le 89ème étage

Ce jour-là, le vent soufflait malheureusement trop pour que l’on puisse se rendre sur la plate-forme en plein-air au 91ème étage. Mais la vue depuis le 89ème étage était suffisamment époustouflante pour que nous ne sentions la moindre déception, comme en témoigne le nombre de photos prises. 🙂

Taipei 101, vue depuis le 89ème étage, arc-en-ciel Taipei 101, vue depuis le 89ème étage, arc-en-ciel

Taipei 101, vue depuis le 89ème étage Taipei 101, vue depuis le 89ème étage, vers les montagnes des 4 animaux

Taipei 101, vue depuis le 89ème étage, vers New Taipei

Le ”Tuned mass damper” est un dispositif anti-oscillation, pour résister aux typhons et aux tremblements de terre qui touchent parfois Taipei. Il est d’habitude dissimulé dans la construction, mais à Taipei 101, il est visible par la public et il est même devenu une sorte de mascotte, personnifié en Damper Babies qui expliquent son fonctionnement et peuplent également la boutique de souvenirs.

Taipei 101, Tuned mass damper Taipei 101, Tuned mass damper Taipei 101, Tuned mass damper, reflet Taipei 101, Tuned mass damper, détail sur les câbles

Taipei 101, extérieur Taipei 101, vu depuis le parc de Da'an

 

Le parc de Da’an

Nous avons repris un taxi pour nous rendre dans le district de Da’an, avons acheté des sandwich au Subway du coin et nous sommes installés dans le parc de Da’an. Da’an signifie ”la grande tranquilité”.

Entrée du parc de Da'an Lac dans le parc de Da'anParc de Da'an, une statue de Confucius dans un bosquet de bambous Bihoreau gris dans le parc de Da'an

Parc de Da'an Parc de Da'an

C’est un grand parc, avec de nombreux arbres, bosquets et fleurs, des chemins agréables; il y a aussi un lac artificiel avec des oiseaux et des tortues. Des Taïwanais se reposaient sur des bancs ou faisaient de l’exercice sur les chemins. C’était une belle soirée.

Parc de Da'an Parc de Da'an

Chemin dans le parc de Da'an Coucher de soleil sur le parc de Da'an

À la nuit tombée, nous sommes rentrés à la maison à pied; la nuit tombe tôt et vite : à 19h, il faisait nuit noire. Nous nous sommes reposés un moment puis nous sommes ressortis, en direction du marché de nuit local, pour dîner de nouilles dans un bouillon bouillant. J’ai choisi comme accompagnement de la viande et des tripes de bœuf. Ces nouilles-là étaient grossièrement découpées dans un gros morceau de pâte et ont un aspect plus irrégulier et épais que ce que nous sommes habitués à voir en Europ. (Les nouilles auxquelles nous sommes habitués existent aussi à Taïwan.) Sur le chemin du retour, nous avons acheté du jus de fruit fraîchement pressé dans la rue.

Bouillon de nouilles à la viande de bœuf et tripes Bouillon de nouilles à la viande de bœuf et tripes

< 6ème jour — Version suédoise ici8ème jour >

 

 

Taiwanresan — Dag 6, 28 maj

< Dag 5 — Fransk version härDag 7 >

Regn, regn, regn …

Det hade regnat hela natten och det skulle fortsätta hela dagen med några korta uppehåll. Temperaturen hade inte sjunkit alls, däremot var luftfuktigheten desto högre och jag började bli desperat. Hela kroppen var klibbig när jag vaknade; efter fem solhälsningar trängde svetten genom alla porer. Jag hoppade in i duschen i hopp om att lösa problemet, men nej, det varade bara så länge jag stod under duschstrålen. Nästa etapp var också en besvikelse: torka sig med en handduk som knappt hade hunnit torka under natten efter förra kvällens dusch. Huden blev klibbig igen på en gång, eller svettig, eller båda två … Minsta lilla ansträngning — borsta håret t.ex. — förvärrade bara saken och jag visste inte vart jag skulle ta vägen … Jag satte mig på en stol, utmattad, frustrerad, som omintetgjord …

 

Min sambo kom tillbaka från sin kinesiska lektion med frukost: en trippelmacka och en sorts äggpannkaka med formbröd i mitten.

Äggpannkaka

Vad göra en så regnig dag? Vi bestämde oss för att shoppa lite. Vi gav oss ut i den gigantiska bastun som den taiwanesiska huvudstaden utgjorde, utrustade med varsitt paraply, och åkte till ett varuhus på flera våningar där det säljs datorer, videokameror, mobiltelefoner, etc. Jag var ute efter ett extra batteri och ett extra minneskort till min Nikonsystemkamera som jag köpte inför resan. Min sambo prutade och jag fick ett batteri och ett 16 GB-minneskort för 1 200 NT$ (ca 290 kr). Lite längre bort köpte jag en skyddsfilm och ett nytt skal till min iPhone för bara 500 NT$ (ca 120 kr). I priset ingick även service: säljaren applicerade skyddsfilmen på min telefon med största försiktighet. (I Sverige får man göra det själv, med de skavanker som det kan innebära.)

 

Vi gick ut igen i bastun. Svetten rann längs med ryggraden liksom regnet längs med huskropparna. Jag vet inte vad som är värst: varmt och fuktigt väder med eller utan regn … Luften stod still, inte den minsta vindpust … Vi gick och gick i jakt efter en shabushabu-restaurang.  Vi gick längs med Nánjīng East Road, så långt att vi kom fram till IKEA, där vi passade på att skaffa lite svenska provianter: apelsin- och flädersylt och saft.

Sushi Express Sushi Express

Vi gav upp idén om shabushabu-middagen och satte oss till slut på en Sushi Express-restaurang, en sådan där sushi-bitarna åker runt på en bana. Principen är enkel: varje tallrik som man plockar ut från banan kostar 30 NT$ (ca 7 kr/styck). När man har ätit färdigt räknas antal tallrikar och man betalar därefter. Denna kvällen åt vi, två personer, för 390 NT$ (ca 93 kr). Misosoppa (med fisk), te och gari ingick.

Meny på Sushi Express Tepåsar efter behag

Vi beställde edamame (gröna japanska sojabönor) och goma wakame (sjögrässallad med sesamfrö) som inte fanns med på banan.

Edamame Goma wakame

Misosoppa

Tre små stekta fiskar

Sushi med bläckfisk
Sushi med bläckfisk

Sushi med laxrom

Små makizushi med gurka

Inarizushi: friterad tofu fylld med ris

Saltad fisk på en bädd av riven rättika

Som dessert: två små bollar fyllda med azukipasta et tepudding med grädde

Två små bollar fyllda med azukipasta

Tepudding Tepudding med grädde

< Dag 5 — Fransk version härDag 7 >

Voyage à Taiwan — 6ème jour, 28 mai

< 5ème jour — Version suédoise ici7ème jour >

Pluie, pluie, pluie …

Il avait plu toute la nuit et cela allait continuer toute la journée, avec quelques courtes accalmies. La température n’avait pas baissé d’un iota, mais l’humidité avait augmenté d’autant plus et je commençais à me sentir désespérée. Je me réveillais toute moite; après cinq salutations du soleil, la sueur perlait à travers toutes les pores. Je me précipitais sous la douche en espérant résoudre ainsi le problème, mais ce ne fut que de courte durée. L’étape suivante fut également une déception : s’essuyer avec la serviette qui avait à peine eu le temps de sécher au cours de la nuit depuis la douche de la veille au soir. La peau devint de nouveau moite, ou couverte de sueur, ou les deux en même temps … Le moindre petit effort — se brosse les cheveux par exemple — ne faisait qu’aggraver la situation et je ne savais plus quoi faire … Je m’assis sur une chaise, épuisée, frustrée, comme anéantie …

 

Mon « sambo » rentra de sa leçon de chinois avec le petit-déjeuner : un triple sandwich et une sorte de crêpe-omelette avec du pain de mie au milieu.

Crêpe-omelette

Que faire un jour si pluvieux ? Nous nous sommes décidés pour aller faire un peu de shopping. Parés de nos parapluies, nous sommes sortis dans le sauna gigantesque qu’était devenue la capitale taïwanaise et nous sommes rendus dans un grand magasin vendant des ordinateurs, des appareils-photos numériques, des téléphones portables etc, le tout réparti sur plusieurs étages. J’étais à la recherche d’une batterie et d’une carte-mémoire supplémentaires pour le Nikon que je m’étais achetée en vue de ce voyage. Mon « sambo » marchanda et j’obtins une batterie et une carte-mémoire de 16 GB pour 1 200 NT$ (environ 32 €). Un peu plus loin, je trouvais un film protecteur et une nouvelle coque pour mon iPhone pour seulement 500 NT$ (env. 14 €). La pose du film plastique était incluse dans le prix, ce dont le vendeur s’acquitta avec beaucoup d’attention. (En Suède, il faut le faire soi-même, avec les imperfections que cela peut impliquer.)

 

Nous sommes ressortis dans le sauna. La sueur coulait le long de la colonne vertébrale comme la pluie ruisselait le long des bâtiments. Je ne sais pas ce qui est le pire : chaud et humide avec ou sans pluie … Il faisait lourd, pas le moindre souffle d’air … Nous marchions et marchions à la recherche d’un restaurant shabu-shabu; nous longions Nánjīng East Road jusqu’au niveau d’ IKEA, où nous en avons profité pour nous ravitailler en vivres suédoises : de la confiture orange-fleur de sureau et des sirops.

Sushi Express Sushi Express

Nous abandonnâmes l’idée du shabu-shabu et nous assîmes dans un Sushi Express, ce genre de restaurants où les sushis défilent sur un tapis roulant. Le principe est simple : chaque assiette que l’on retire du tapis roulant coûte 30 NT$ (environ 80 centimes d’euro/pièce). Quand on a fini de manger, les assiettes sont comptées et on paye en conséquence. Ce soir-là, la note se monta à 390 NT$ (environ 10 €) pour deux personnes. La soupe miso (avec du poisson), le thé et le gari étaient inclus.

Menu au Sushi Express Sachets de thé à volonté

Nous avons commandé des edamame (fèves de soja vertes japonaises) et de la goma wakame (salade d’algues aux graines de sésames) qui n’étaient pas disponibles sur le tapis roulant.

Edamame Goma wakame

Soupe miso

Trois petits poissons frits

Sushis au poulpe

Sushis aux œufs de saumon

Petits makizushis au concombre

Inarizushis: tofu frits fourré de riz

Poisson salé sur lit de radis noir râpé

En dessert : deux boulettes fourrées de pâte azuki et une gelée au thé avec de la crème.

Deux boulettes fourrées de pâte azuki

Gelée au thé Gelée au thé avec de la crème

< 5ème jour — Version suédoise ici7ème jour >

Taiwanresan — Dag 5, 27 maj

Dag 4 — Fransk version härDag 6 >

Taipei Metro

Karta över Taipei Metro

Rymligt, rent, lugnt … Tycker ni att det är ord som man skulle kunna förknippa med någon tunnelbana? I Taipei, ja.

Linjekarta

Taipei Metros första linje öppnades 1996. Idag finns det 6 linjer (varav en helt automatisk) och 94 stationer, och ca 1,5 miljoner resenärer transporteras dagligen (7 miljoner invånare bor i Taipei — jämför med ca 850 000 resenärer/dag i Stockholms tunnelbana, för ca 1,5 miljoner invånare).

Spärrar i tunnelbanan Förbjudet att äta och dricka

Innan man passerar spärren får man veta att det är förbjudet att dricka, äta eller t.o.m. tugga tuggummi (eller bettlenut). Man kan ha mat med sig, men man ska inte konsumera den på perrongen eller på tåget. Det finns inga papperskorg inne i tunnelbanan, utan man får slänga skräp innan man passerar spärren. (Konstigt nog finns det få papperskorgar ute på gatan, men det är inte skräpigt där heller, eller ytterst lite.) En regnig dag får man gärna stoppa sitt blötta paraply i en lång plastpåse (finns vid alla ingångar) för att undvika pölar.

Tunnelbaneskylt Utgång Informationsskärm på perrongen

För att passera spärren, lägger man ett EasyCard som laddats med pengar på en scanner. Man ”blippar” kortet igen när man lämnar tunnelbanan: det är då, beroende på hur långt man har åkt, som pengarna dras från kortet. Det lägsta summan är på 20 TN$ (ca 5 kr), det högsta 65 TN$ (ca 16 kr). Man kan också resa med pollett, för att betala enskilda resor: man ”blippar” den när man går in, och lämnar in den i spärren för att komma ut.

Väntlinjen Korridor för att köa Cyckel tillåtet ombord

I rulltrapporna gäller samma regel som i Stockholm: man håller sig till höger för att låta andra komma förbi till vänster. Nere vid perrongen är det markerat på marken var dörrarna på vagnarna ska öppnas. Man ställer sig där snällt och köar. I många fall finns t.o.m. korridorer ritade med streck på marken, så att passagerarna ska ställa sig därefter, för att göra det lätt för avstigande resenärer. Om vagnen är full tvingar aldrig taiwaneser sig på de andra för att komma på tåget, utan stannar på perrongen och väntar på nästa tåg. Vid rusningstid händer det att vakter bevakar dessa in- och utrörelser.

Blå ruta för kvinnor Offentlig konst på Guting-station

Nattetid kan kvinnor ställa sig i blå rutor som är särskilt videobevakade, för att slippa bli besvärade eller ofredade.

Dörr inför spåret Inne i ett tunnelbanetåg

Inne på tåget kan man sätta sig på de ljusblåa sätten; de mörkblåa är reserverade för äldre, handikappade, havande kvinnor eller förälder med små barn. Man uppmanas lämna sin ljusblåa plats, om dessa personer inte skulle få plats på en mörkblå plats. För de stående resenärer finns det stänger och handtag att hålla sig i.

Håll dig i handtaget! Tunnelbaneetikett

Man uppmanas även att tala tyst i mobilen (helst ska man skicka sms) och inte störa de andra om man läser en tidning eller en bok. Hållplatserna och meddelanden i stationerna annonseras i fyra språk: mandarin, taiwanais, hakka och engelska.

Amningsrumsskylt

På varje station finns det gratis toaletter, rymliga och rena de också. (Ett litet råd: tryck inte på den röda knappen bakom toalettsitsen — jag har råkat göra det när jag letade efter spolknappen, som visade sig vara ett spak … Det blir bara pinsamt när vakter stormar in i syfte att hjälpa en person som … egentligen inte behöver någon hjälp …) På många stationer finns det även amningsrum, som var och en mamma kan njuta vid behov.

 

Afternoon tea och middag på takterrass

Anytime Café Anytime Café, Bassäng med näckrosor Anytime Café, svart tavel

Denna söndagen den 27 maj unnade vi oss en afternoon tea på terrassen på Anytime Café, där vi satt bekvämt, omringade av en liten bassäng full av näckrosor och små fiskar. På fatet låg våfflor, kakor och färska frukter.

Anytime Café, afternoon tea Anytime Café, afternoon tea Anytime Café, tekopp

Men det som drog mest vår uppmärksamhet vad en sorts samovar som bryggde teet som vi drack.

Anytime Café, tebryggare Anytime Café, tebryggare Anytime Café, tebryggare

 

Buss 672 Busshållplats Ett lustigt tak mitt i stan

Fasad med träd i betong Grön gränd

Till kvällen tog vi 672-bussen till en av min sambos vän som firade sin födelsedag. Man använder samma kort på bussen som på tunnelbanan. Man brukar gå ombord bak på bussen och stiga av längst fram, efter att ha ”blippat” kortet. Min sambos vän är kuban. Efter att ha bott flera år i Japan, gifte han sig men en taiwanesiska, med vilken han nu väntar barn. De bor tillsammans med hennes föräldrar i ett hus med takterrass på vilken de bjöd på grillfest.

Sushi Sushi Sushi

Det fanns även sushi, chessecake och färska frukter. Det blev en lång och trevlig kväll. Vi tog en taxi hem sedan buss och tunnelbana inte går efter midnatt. Att åka taxi i Taipei är prisvärt: den här kvällen kostade det ca 250 TN$ (ca 60 kr). Det kostar förstås mindre att åka buss eller tunnelbana, men att åka taxi har också sina fördelar, framför allt så här sent på natten.

Utsikt från takterrassen Utsikt från takterrassen

Dag 4 — Fransk version härDag 6 >

Voyage à Taiwan — 5ème jour, 27 mai

< 4ème jour — Version suédoise ici6ème jour >

Taipei Metro

Carte du métro de Taipei

Spacieux, propre, calme … Est-ce que ce sont des mots que vous approprieriez au métro ? À celui de Taipei, oui.

Carte de ligne de métro

La première ligne du métro de Taipei ouvrit en 1996. Aujourd’hui, il y a 6 lignes (dont une entièrement automatiques) et 94 stations ; environ 1,5 millions de passager l’utilisent chaque jour (Taipei compte 7 millions d’habitants — à comparer avec 4 millions de voyageurs dans le métro parisien et 12 millions d’habitants à Paris).

Les "tourniquets" du métro de Taipei Interdiction de boire et de manger

À l’entrée du métro, on apprend qu’il est interdit de boire, manger ou même mâcher un chewing-gum (ou des noix de bétel) après avoir passé les ”tourniquets” (qui sont en fait des portes). On peut avoir de la nourriture avec soi, mais il est interdit de consommer quoique ce soit sur les quais ou dans les rames de métro. Il n’y a pas de poubelles une fois passé les tourniquets, il faut donc jeter ses détritus avant d’y entrer. (Chose curieuse, il y a peu de poubelles dans les rues, et pourtant rien, ou pratiquement rien, ne traîne sur les trottoirs ou la chaussée.) Par temps de pluie, on peut glisser son parapluie mouillé dans un long sac plastique (à l’entrée de chaque station de métro) pour éviter de former des flaques.

Pancarte dans le métro de Taipei Sortie Écran d'information dans le métro de Taipei

Pour passer les ”tourniquets”, on pose sa carte magnétique (EasyCard), préalablement chargé d’une certaine somme d’argent. À la sortie du métro, on re-”bippe” la carte et c’est à ce moment-là, en fonction de la longueur du trajet, que l’on paye son voyage. La plus petite somme est de 20 TN$ (envisron 50 centimes d’euros), la somme la plus élevée est de 65 TN$ (environ 1,7 €). Si l’on voyage peu, on peut également utiliser des jetons, que l’on ”bippe” à l’entrée et rend à la sortie.

Ligne d'attente "Couloir" pour faire la queue Les vélos sont autorisés dans le métro

Dans les escalators, il est conseillé de se tenir à droite, pour laisser passer d’éventuels voyageurs à gauche. Sur les quais, l’ouverture des portes des rames de métro sont marquées au sol. On y fait sagement la queue en attendant le métro. Souvent, il y a même des sortes de couloirs marqués au sol, pour simplifier aux voyageurs de descendre de la rame, avant que de nouveaux y montent. Si la rame est pleine, les Taïwanais ne se pressent jamais pour y monter coûte que coûte; à la place, ils restent sur le quai et attendent la prochaine rame. Aux heures de pointes, il arrive que des vigies surveillent les mouvements de descente et de montée dans les rames.

Rectangle bleu pour les femmes Art public dans la station de Guting

Le soir, les femmes qui souhaitent attendre sans être tracasées peuvent se placer à l’intérieur d’un rectangle bleu spécialement équipé de caméras de surveillance.

Porte protégeant la voie Dans une rame de métro

À l’intérieur des rames de métros, chacun peut s’assoir sur les sièges bleu clair tandis que les sièges bleus foncés sont réservés aux personnes âgées, handicapées, femmes enceinte ou parents avec enfants en bas âge. Les autres voyageurs sont appelés à laisser leurs places bleu clair si les places bleues foncées venaient à manquer. Les voyageurs qui restent debout peuvent se tenir aux barres ou aux poignées qui pendent.

Tenez vous aux poignées ! Bien se comporter dans le métro de Taipei

Il est recommandé de ne pas parler fort au téléphone, ou de préférence d’envoyer des sms, et de ne pas déranger ses co-voyageurs quand on lit le journal ou un livre. Les arrêts et les messages sont annoncés dans quatre langues : en madarin, an taiwanais, en hakka et en anglais.

Pièce d'allaitement

Chaque station est équipée de toilettes gratuites, elles aussi spacieuses et propres. (Un petit conseil : n’appuyez pas sur le bouton rouge derrière les toilettes — j’ai eu la malchance de le faire alors que je cherchais la chasse d’eau … C’est très embarrassant de voir des gardes se précipiter à l’aide de quelqu’un … qui n’a en fait besoin d’aucune aide …) Dans de nombreuses stations de métro, sont également aménagées des pièces pour permettre aux mamans d’allaiter au calme.

 

Afternoon tea et dîner en terrasse

Anytime Café Anytime Café, bassin de nénuphars Anytime Café, tableau noir

Ce dimanche 27 juin, confortablement assis à la terrasse du Anytime Café, bordée d’un petit bassin rectangulaire rempli de nénuphars et peuplé de petits poissons, nous avons dégusté un afternoon tea composé de gaufres, de petits gâteaux et de fruits.

Anytime Café, afternoon tea Anytime Café, afternoon tea Anytime Café, tasse de thé

L’attraction principale était néanmoins la sorte de samovar qui nous fournissait en thé.

Anytime Café, théière Anytime Café, théière Anytime Café, théière

 

Bus 672 Arrêt de bus Un toit amusant en pleine ville

Façade ornée d'un arbre en béton Allée verte

En soirée, nous avons pris le bus 672 pour nous rendre chez un des amis de mon « sambo » qui fêtait son anniversaire. On utilise la même carte pour prendre le bus que pour le métro. En général, on monte à l’arrière du bus et on descend à l’avant, après avoir ”bippé” sa carte, pour payer le transport. L’ami de mon « sambo » est Cubain. Après avoir passé plusieurs années au Japon, il a épousé une Taïwanaise avec qui il attend désormais un enfant. Ils habitent tous les deux avec ses parents à elle dans une maison avec terrasse sur le toit, sur lequel ils ont fait un barbecue.

Sushi Sushi Sushi

Au menu, il y avait également des sushis, un cheesecake et des fruits frais. Ce fut une longue et agréable soirée. Nous sommes rentrés en taxi, car les bus et le métro ne roulent plus après minuit. Se déplacer en taxi à Taipei est tout à fait abordable ; ce soir-là, la course coûtait environ 250 TN$ (environ 7 €). Le bus est le métro sont bien sûr moins cher, mais le taxi a ses avantages aussi, surtout tard dans la nuit.

Vue depuis le toit-terrasse Vue depuis le toit-terrasse

< 4ème jour — Version suédoise ici6ème jour >