Ingen är perfekt, även solen har fläckar …

Igår var jag bjuden hem till min före detta svensklärare som jag har nästan blivit granne med sedan hon har köpt ett hus på bara några minuters promenadavstånd från min lägenhet. Jag hade erbjudit mig att baka en kaka. Jag trodde att jag gjorde enkelt för mig när jag valde ett recept på en fransk marmorerad kaka. Eftersom jag var lite försenad tog jag bara kakan ut ur ugnen efter en timme, lindade in formen i en handduk och gick iväg.

Det var först när jag tog den ur formen och skar några skivor som jag upptäckte att den var till synes färdiggräddad men ändå misslyckad… Min f.d. lärare var väldigt snäll och artig och sa att kakor är alltid godare när de är lite kladdiga i mitten, även när det inte är någon kladdkaka, och jag tackar för hennes överseende. Hon åt bara en halv skiva; jag tog inte illa vid. Inte heller när, efter nästan två timmars trevligt diskuterande, hon sa att jag kunde ta hem resten av kakan. Jag skulle aldrig ens ha tänkt att förnärma henne genom att erbjuda henne att behålla en kakbit…

misslyckas = rater

misslyckad = raté

Anledningen till att kakan blev misslyckad var, tror jag, att jag inte var tillräckligt varsam när jag vände de vispade äggvitor i båda smeterna: den ena med choklad, den andra med apelsinblomvatten. Följaktligen blandades dem i en kompakt smet i formen medan kakan gräddades i ugnen. Enbart den översta delen av kakan såg ut som en tigerkaka ska göra. Men faktum är att den blev trots allt ätbär när den väl hade svalnat. Det blev lite som en chokladpudding med apelsinblomsvatten.