Min iPhone ligger i plågor, domen är ofrånkomlig : vattenskada är lika med döden för en iPhone …

Jag var medveten redan innan olyckan var framme att jag inte kunde vara utan den ; den har blivit ett väsentligt verktyg i mitt vardagsliv, båda privat och professionellt … Nu har jag inte kunnat använda den på två veckor, och det ska dröja ytterligare två veckor innan jag kan få en ny… En månad utan min iPhone ?! Men hur ska jag klara mig utan den ?!… Jag har verkligen blivit beroende.

att vara beroende = être dépendant/e

(Utan -e uttalas inte det slutliga t:et [dépendan] och den formen gäller för maskulinum – när man lägger till -e för den feminina formen uttalas t:e [dépendant].)

ett beroende/beroendet = une/la dépendance, une/l’addiction

Det är inte bara fritidsapparna som Facebook, Wordfeud med flera som jag saknar.

Det är även de praktiska apparna: kalendern, mailen, Friskis & Svettis-appen för att boka (eller avboka) min morgonyoga två gånger i veckan, kolla busstidtabellen …

Så sent som igår skulle jag till exempel har haft stort behov av kart-appen: då skulle jag ha kommit fortare till kaféet Petite France utan att gå längs med Norr Mälarstrand nästan hela vägen till DN-skrapan i jakt efter Johan Ericsonsgatan. Det rådde förvisso solsken, våren låg i luften, det var inte alls obehagligt, och även om jag kom fram med 30-min försening var jag bland de första, men ändå…

Visst, man överlever utan iPhone, men det sammanfaller väldigt illa när detta händer just då jag behöver bli nådd på mobilen på arbetet. För en iPhone är inte bara en telefon, men i grund och botten är det det den är till för: ringa och ta emot samtal. I väntan på en ny iPhone (jag är så tacksam för min ”drulleförsäkring”!) har jag lagt in mitt SIM-kort i en gammal mobil — med tangenter! — och är därmed nåbar. Eftersom det inte är någon stenålderstelefon heller kan jag till och med ”facebooka” lite. Yippie!