< Dag 3 — Fransk version här — Dag 5 >

Pärlte

Till frukost denna lördag drack jag pärlte, eller bubble tea (zhen zhu nai cha i transkriberad kinesiska). Somliga påstår gärna att det är Taiwans nationella dryck. Det lär ha uppfunnits på 1980-talet och består av söt mjölkte, varmt eller kallt, och svarta tapiocapärlor. Man drycker det här teet med ett sugrör som är tillräckligt stort för att pärlorna ska gå igenom. Dessa pärlor har en geléaktiga konsistens. Det är väldigt läskande när det dricks kallt — jag har inte ännu provat det varmt. För att ingenting ska spillas om man nu inte skulle vilja dricka på en gång, täcks plastbägaren med en plastfilm som fogats samman med bägarens kant. Bägaren kan bäras i en lite plastpåse med handtag. När man vill dricka är det bara att sticka in sugröret i locket.

Här i Taipei säljs den stora bägaren för ungefär 45 NT$ (New Taiwan dollars eller kuài i vardagligt tal), dvs. ca 10 kr. Det har börjat sprida sig i Nordamerika och i Europa. I Paris säljs det för ungefär 5€.

 

Taipei ovanifrån

Denna lördagen var det tillräckligt fint väder för att betrakta Taiwan från ovan så vi åkte tunnelbanan till Taipei Main Station och promenerade sedan till Shin Kong Life Tower. Denna skyskrapa inhyser butiker på de 12 första våningarna, och kontor upp till den 51:a våningen. Den här totalt 244 m hög och stod klart 1993. Till och med år 2004, var det Taipeis högsta byggnad. Mellan 1999 och 2004 byggdes Taipei 101 som mäter 508 m i höjd och räknar 101 våningar.

Vid informationsdisken på Shin Kong Life Tower informerades vi om att observationsdäcket på 46:e våningen var stängt för publiken sedan 2006, förmodligen till följd av konkurrensen med Taipei 101. Istället åkte vi upp till 13:e våningen, där vi satt på kafét, drickandes färska fruktjuicer och tittandes över Taipei Main Station och dess kvarter.

Min sambo hade tänkt att en skyskrapa om dagen skulle räcka, men i och med detta ledde han mig till Taipei 101. Hissen för att komma upp till 89:e våningen finns på 5:e våningen, dit vi åkte med hjälp av rulltrappor; på det sättet kunde vi även beskåda vilken typ av butiker som fanns där: Gucci, Louis Vuitton, Dior, osv… När vi kom fram till 5:e våningen såg vi att kön till hissen ringla runt hela planen! På biljettkontoret fick vi veta att väntan till hissen var på ca en och halv timme; vi gav upp. För det första var vi bjudna på middag på kvällen och skulle därför inte hinna med, för det andra var jag så trött i fötterna, benen och ryggen att jag vägrade stå och trampa så länge. Så vi bestämde oss för att komma tillbaka en annan gång, helst under en veckodag.

Inför middagen träffade vi en av mins sambos vänner vid Xīmén-tunnelbanestation (vilket betyder ”västra porten”) som visade in oss i en restaurang kallad Zhēn chuān fūo. Där serveras det små kinesiska rätter ur vilka gästerna runt bordet plockar ut vad de vill ha. För att förenkla saken, ställs dessa rätter på en roterande rund bricka i mitten på bordet. Risskålarna fylls på efter behov; dock är det viktigt att veta att man, enligt kinesisk sed, bör äta upp allt ris som man bett om. Till det drack vi öl smaksatt med ananas och mango.

Rätterna bestod av: små friterade fiskar med gröna chilipeppar och tofu, marinerad gurka, bitter melon, saltade jordnötter, nötkött, kyckling med jordnötter, tofu (serverad i ett varm gjutfat), tärningar av ankblod (på en liten gasspis), grönsaker och en musselsoppa.

< Dag 3 — Fransk version här — Dag 5 >