Min blog har sedan elva (!!!) månader tillbaka i stort sett överlevt tack vare de månatliga inläggen under rubrikerna ”La rédac’ du mois” och ”La photo du mois”, som man kan säga har fungerat som någon sorts livsuppehållande åtgärd.

Ganska stora förändringar i mitt liv är förklaringen till den låga textproduktionen. För att sammanfatta det kort har jag separerat och flyttat isär. Det tar på krafterna och tär på inspirationen, för att inte tala om tidsbristen under själva flytten. Men nu mår jag bättre än någonsin och det börjar klia i fingrarna igen. 🙂

Jag flyttade i min lägenhet för exakt en månad sedan och igår hade jag inflyttningsfest. På franska heter det ”pendaison de crémaillère”. Ett uttryck som kräver sin lilla förklaring.

Det verkar som att det franska uttrycket går tillbaka till medeltiden. När man hade byggt färdigt ett hus var det kutym att bjuda hem dem som hade hjälpt till med bygget. På medeltiden brukade man laga mat i den öppna spisen. En gryta hängdes i en grytkrok = ”une crémaillère”; denna kroken var det sista man installerade i huset och den blev en symbol för inflyttningen.

Idag är det inte så vanligt längre med öppna spisar i moderna lägenheter eller hus; man lagar inte mat över öppen eld i alla fall. Men uttrycket är kvar och när man vill fira den nya bostaden säger man då på franska att man ”pend la crémaillère” = hänger grytkroken. ”La pendaison” = hängning är substantivet som härrör från verbet ”pendre”.

Sedan ungefär lika länge (om inte längre…) som bloggen låg nere hade jag tappat intresse i att laga mat. Jag var i en relation, men levde ändå ensam, och tyckte att det var oerhört tråkigt att laga mat bara för mig själv och äta ensam. Men sedan jag har flyttat till mitt eget lilla hem har matlusten kommit tillbaka — glädjande nog! Även om jag bor själv och äter ofta ensam är det kul igen att stå vid spisen. Så ni kan tänka er vilket nöje det var för mig att spendera ett dussin timmar, fördelade på två dagar, att förbereda buffén till inflyttningsfesten! Desto roligare var det när de många gästerna uppskattade maten mer än nog! Rena njutningen för min del! 🙂

På bordet stod det både salta och söta rätter. På den salta sidan: laxsnurror med philadelphiaost, löjrom och dill, en getostpaj med bacon och katrinplommon, en pizza med tomatsås, stekt lök, oliver och sardeller, tre sorters kuvertbröd och färskost med Västerbottensost. På den söta sidan: en hallon- och vit chokladmoussetårta, en kastanjekrämkaka (som gjorde stor succé både hos vuxna och barn!), en cheesecake med passionsfrukt och rabarberrutor.

Det fanns även tre sorters mini-caneléer (vanilj, apelsin och kaffe) som jag beställde hos min vän Sophie. Hon är så duktig på att baka dem att jag inte har någon ambition att konkurrera med henne i det området. Dessutom stödjer mer än gärna hennes verksamhet. Därför gör jag lite reklam åt henne här: om ni bor i Stockholmområdet får ni gärna besöka hennes hemsida och lämna era beställningar! 🙂

Jag hoppas verkligen att detta inlägg är ett säkert tecken på att bloggen återupplivats och att ni, mina trogna läsare, inte tappat tålamodet under min långa inspirationstorka. Vi hörs nästa vecka, med ett nytt ord! 🙂

Fransk version här