Idag går fransmännen till valurnorna för att välja sin nästa president. Förr valdes den franska presidenten för 7 år, men år 2000, under Chiracs presidentskap, ändrades det till 5 år. Chirac var alltså president först i 7 år och blev omvald för 5 år till. Förre honom hade Mitterrand varit president i 14 hela år. Nu har Sarkozy varit president i 5 år, och om ni vill ha min åsikt, så får det vara mer än nog. Nästa president (för jag hoppas att Elyséepalatset får snart en ny hyresgäst) blir kanske inte bättre, det vet man aldrig riktigt i förväg, men jag hoppas ändå på något förbättring.

Det franska presidentvalet går till så att det oftast blir två ”ronder”, om inte någon av kandidaterna får ”majorité absolue”, det vill säga minst 50 % av rösterna, vilket händer sällan. I år finns det 10 kandidater:

• Eva Joly, för Europe Écologie Les Verts (EELV) = De Gröna, (Foto: Matthieu Riegler, Wikimedia Commons)
• Marine Le Pen, för Front National (FN) (Foto: Marie-Lan Nguyen)
• Nicolas Sarkozy, nuvarande president, för Union pour un mouvement populaire (UMP) = Union för en populär rörelse (höger) (Foto: www.lamoncloa.gob.es)

• Jean-Luc Mélenchon, för Front de gauche (vänster) (Foto: Place au peuple)
• Philippe Poutou, för Nouveau Parti anticapitaliste (NPA) = Nya antikapitalistiska partiet (Foto: Photothèque Rouge/JMB)
• Nathalie Arthaud, för Lutte Ouvrière (LO) = Arbetarkamp (trotskistisk) (Foto: Minamonoch)

• Jacques Cheminade, för Solidarité & Progrès (SP) = Solidaritet & Framgång (höger) (Foto: Minamonoch)
• François Bayrou, för Mouvement Démocrate (MoDem) = Demokratiska rörelsen (Foto: Guermonprez)
• Nicolas Dupont-Aignan, för Debout la République (DLR) = Res dig Republik (höger) (Foto: Wikimedia Commons/nono44)
• François Hollande, för Parti Socialiste (PS) = socialistiska partiet (Foto: Matthieu Riegler, Wikimedia Commons)

[quote]medborgare = un/le citoyen — une/la citoyenne[/quote]

Jag uträttade alltså min medborgarplikt (”devoir de citoyen”) idag och röstade vid franska ambassaden. Men det var nära ögat att jag skulle missa det för jag lyckades inte hitta mitt franska id-kort hemma. Jag visste att det låg i en plånbok tillsammans med mitt franska pass och mitt konsulärregistreringskort (som också kan njutas för att rösta utomlands). Det var kanske inte riktigt smart att lägga alla ägg i samma korg, det måste jag medge. Så, efter att ha rotat tio gånger i hyllorna i hallen och gått igenom tidskriftshöger fem gånger, höll jag på att få panik. Det kunde bara inte vara sant! … Och så såg jag till slut plånboken i fråga, på en hylla, där jag inte alls kommer ihåg att jag lagt den, även om jag då säkert tyckte att den skulle vara lätt att hitta … Dit ska jag inte lägga den igen i alla fall. Och så åkte jag till ambassaden med alla tre dokumenten, utifall att.

Jag ska inte avslöja vem jag röstade för (jag har egentligen ingen riktigt favorit kandidat, men jag la min röst på den ”minst dåliga” och utfrån mina politiska åsikter). Vallokalerna stänger kl. 20 och inga prognos får publiceras innan dess. Men om ni förstår franska och vill roa er, gå på Twitter och sök på hashtagen #RadioLondres. 🙂 (För historien bakom Radio Londres, läs det här.)