< Dag 12 — Version française ici — Dag 14 >

Denna dag ägnade jag förmiddagen åt bloggen medan min sambo var på skolan och registrerade sig för sin andra tre-månaders kurs i kinesiska.

 

Vi åt lunch på en restaurang på Taipei Main Station. Min sambo valde en kötträtt och jag en vegetarisk soppa. Den gigantiska soppskålen innehåll stora grönsaksbitar i en buljong. Någonting påminde om falukorv, men det visade sig vara tofukorv: inte så illa. 🙂

 

Chiang Kai-sheks personkult

Därefter gick vi tillbaka till Chiang Kai-shek memorial. Den stora vita trappan var fortfarande stängd för publiken. Vi gick in i museet som innehåller alla möjliga minnen från generalissimus liv: kläder, foto, böcker, pennor, en bibel, två bilar … Hans vaxdocka sitter vid skrivbordet i ett rum som föreställer hans kontor.

 

Ovanför museet finns hans staty i brons, med ett välvilligt leende, som bevakas ständigt av två unga soldater medan turister och skolklasser bevakas av två vakter som ser till att man uppför sig respektfull, inte minst under vaktavlösning. Då kan det uppstå trängsel för att alla vill stå längst fram för att kunna ta bilder och filma.

 

 

Vaktavlösningen är lika koreograferad som nedtagningen av den taiwanesiska flaggan som vi såg för tio dagars sedan. http://hibiscusblog.net/2012/05/25/taiwanresan-dag-3-25-maj/ Själv var jag lätt uttråkad, inte särskilt road av den här personkulten. Oavsett hur mycket bra eller dåligt en person har gjort under sin livstid tycker jag inte att det finns någon anledning att dyrka en på det sättet, men vad har jag att säga om det, jag, en europé som inte alltid förstår mig på den kinesisk-taiwanesiska kulturen och mentaliteten …

(Filmen är inte min.)

   

När vi kom ut därifrån hade det slutat regna och vi tog en långsam promenaden i parken nedanför, på väg tillbaka mot teater- och konserthusen och den stora porten ”för stor centralitet och perfekt rättrådighet” (”gate of great centrality and perfekt uprightness”).

  

Oförglömlig japansk middag

På kvällen hade vi stämt träff med min sambos kubanska vän och hans fru på en SOGO-galleria. De tog hos upp till våningen med de fina restaurangen, till en japansk restaurang av den litet lyxigare sorten (men fortfarande med överkomliga priser för våra plånböcker). Frun la märke till att det saknades på bordet en särskild sås som hon tyckte var nödvändigt för den maten vi skulle äta. Servitrisen förklarade att såsleveransen hade fastnat i tullen, men frun gav sig inte och till slut kom servitris med en räfflad skål med sesamfrö och en flaska mörk och tjock soja: vi fick göra vår egen sås genom att blanda sojan och fröna med en mortelstöt!

   

Det serverades vildris och friterade kött och räkor. Maten var väl tillagad, fint upplagd och väldigt god, men vi var riktigt tacksamma för att frun hade insisterat: såsen förhöjde ännu mer smaken på mina friterade räkor! Fyra stora mjuka svarta bönor som avslutning på den fina middagen var som pricken över i:et.

 

Under middagen berättade jag om mitt tycke för adzukibönor och frun rekommenderade att vi skulle ta efterrätten i Food court, längst ner i gallerian. Vilken kontrast det blev! Där var det mycket folk, många som köade länge framför några restauranger (billigare än däruppe), mer högljutt, många lukt- och synintryck. Min efterrätt bestod av en berg krossad is, en stor slev adzukibönor och någon gul fruktgelé (kanske mango?). Min sambo tog lika krossa is men tapiocakulor som de som man har i pärlte. Behövs det sägas att vi inte orkade äta alltihop? 😉 Men det var gott!

 

< Dag 12 — Version française ici — Dag 14 >