Taiwanresan — Dag 13, 4 juni

< Dag 12 — Version française ici — Dag 14 >

Denna dag ägnade jag förmiddagen åt bloggen medan min sambo var på skolan och registrerade sig för sin andra tre-månaders kurs i kinesiska.

 

Vi åt lunch på en restaurang på Taipei Main Station. Min sambo valde en kötträtt och jag en vegetarisk soppa. Den gigantiska soppskålen innehåll stora grönsaksbitar i en buljong. Någonting påminde om falukorv, men det visade sig vara tofukorv: inte så illa. 🙂

Taiwanesisk kötträtt, Taipei Main Station Vegetarisk soppa, Taipei Main Station, detalj

Vegetarisk soppa, Taipei Main Station

Chiang Kai-sheks personkult

Därefter gick vi tillbaka till Chiang Kai-shek memorial. Den stora vita trappan var fortfarande stängd för publiken. Vi gick in i museet som innehåller alla möjliga minnen från generalissimus liv: kläder, foto, böcker, pennor, en bibel, två bilar … Hans vaxdocka sitter vid skrivbordet i ett rum som föreställer hans kontor.

En av Chiang Kai-sheks bilar Chiang Kai-shek vid skrivbordet

Kupol med den taiwanesiska symbolen

Ovanför museet finns hans staty i brons, med ett välvilligt leende, som bevakas ständigt av två unga soldater medan turister och skolklasser bevakas av två vakter som ser till att man uppför sig respektfull, inte minst under vaktavlösning. Då kan det uppstå trängsel för att alla vill stå längst fram för att kunna ta bilder och filma.

Chiang Kai-sheks monumentala staty Vakt vid Chiang Kai-sheks staty

Chiang Kai-shek Memorial Hall Utsikt över torget

Vaktavlösningen är lika koreograferad som nedtagningen av den taiwanesiska flaggan som vi såg för tio dagars sedan. http://hibiscusblog.net/2012/05/25/taiwanresan-dag-3-25-maj/ Själv var jag lätt uttråkad, inte särskilt road av den här personkulten. Oavsett hur mycket bra eller dåligt en person har gjort under sin livstid tycker jag inte att det finns någon anledning att dyrka en på det sättet, men vad har jag att säga om det, jag, en europé som inte alltid förstår mig på den kinesisk-taiwanesiska kulturen och mentaliteten …

(Filmen är inte min.)

Gul hibiscusblomma Ananasplanta Malajnatthäger Ixora

När vi kom ut därifrån hade det slutat regna och vi tog en långsam promenaden i parken nedanför, på väg tillbaka mot teater- och konserthusen och den stora porten ”för stor centralitet och perfekt rättrådighet” (”gate of great centrality and perfekt uprightness”).

Den stora porten ”för stor centralitet och perfekt rättrådighet”

Det nationella konserthuset Den stora porten ”för stor centralitet och perfekt rättrådighet”, detalj Det nationella operahuset

Tillbakablick på Chiang Kai-shek Memorial Hall

Oförglömlig japansk middag

På kvällen hade vi stämt träff med min sambos kubanska vän och hans fru på en SOGO-galleria. De tog hos upp till våningen med de fina restaurangen, till en japansk restaurang av den litet lyxigare sorten (men fortfarande med överkomliga priser för våra plånböcker). Frun la märke till att det saknades på bordet en särskild sås som hon tyckte var nödvändigt för den maten vi skulle äta. Servitrisen förklarade att såsleveransen hade fastnat i tullen, men frun gav sig inte och till slut kom servitris med en räfflad skål med sesamfrö och en flaska mörk och tjock soja: vi fick göra vår egen sås genom att blanda sojan och fröna med en mortelstöt!

Förrätt Sesamfrö och soja Ris Friterade räkor

Det serverades vildris och friterade kött och räkor. Maten var väl tillagad, fint upplagd och väldigt god, men vi var riktigt tacksamma för att frun hade insisterat: såsen förhöjde ännu mer smaken på mina friterade räkor! Fyra stora mjuka svarta bönor som avslutning på den fina middagen var som pricken över i:et.

Japansk middag Fyra svarta bönor

Under middagen berättade jag om mitt tycke för adzukibönor och frun rekommenderade att vi skulle ta efterrätten i Food court, längst ner i gallerian. Vilken kontrast det blev! Där var det mycket folk, många som köade länge framför några restauranger (billigare än däruppe), mer högljutt, många lukt- och synintryck. Min efterrätt bestod av en berg krossad is, en stor slev adzukibönor och någon gul fruktgelé (kanske mango?). Min sambo tog lika krossa is men tapiocakulor som de som man har i pärlte. Behövs det sägas att vi inte orkade äta alltihop? 😉 Men det var gott!

Krossad is med adzukibörnor Krossad is med tapiocakulor

< Dag 12 — Version française ici — Dag 14 >

Voyage à Taïwan — 13ème jour, 4 juin

< 12ème jour — Svensk version här — 14ème jour >

 

Ce jour-là, j’ai consacré ma matinée au blog pendant que mon « sambo » s’inscrivait à son deuxième trimestre de chinois.

 

Nous avons déjeuné à Taipei Main Station. Mon « sambo » choisit un plat de viande et moi une soupe végétarienne. Dans un bol de soupe immense, on me servit de gros morceaux de légumes dans un bouillon. Certains morceaux avaient l’apparence de saucisse de Falu, mais cela s’est révélé être de la saucisse au tofu: c’était plutôt bon. 🙂

Plat de viande taïwanais, Taipei Main Station Soupe végétarienne, Taipei Main Station, détail

Soupe végétarienne, Taipei Main Station

Le culte de la personne de Tchang Kaï-chek

Nous sommes ensuite retourné au Mémorial de Tchang Kaï-chek. Le majestueux escalier blanc était toujours fermé au public. Nous sommes entrés dans le musée qui rassemble toutes sortes de souvenirs de la vie du generalissimus: vêtements, photos, livres, crayons, une Bible, deux voitures … Sa statue en cire est assise à son bureau dans une salle qui reconstitue son bureau.

Une des voitures de Tchang Kaï-chek Tchang Kaï-shek à son bureau

Coupole avec le symbole taïwanais

Au-dessus du musée, il y a sa statue en bronze, au sourire bienveillant, constamment gardée par deux jeunes soldats, tandis que les touristes et les écoliers sont surveillés par deux gardiens qui veillent à ce que l’on se comporte de manière respectueux, surtout pendant la relève de la garde. Car à ce moment-là, la foule peut se presser pour obtenir les meilleures places pour prendre des photos et filmer.

 

Statue monumentale de Tchan Kaï-chek Soldat surveillant la statue Tchan Kaï-chek

Mémorial de Tchan Kaï-chek Vue sur la place

La relève de la garde est aussi chorégraphiée que la cérémonie de la descente du drapeau taïwanais que nous avions vu 10 jours plus tôt. Personnellement, je m’ennuyais un peu, n’étant pas forcément amusée par ce culte de la personne. Quelque soit ce qu’une personne ait fait de bien ou de mauvais dans sa vie, je ne trouve pas qu’il y ait de raisons quelconque de l’idolâtrer de cette manière, mais puis-je vraiment me permettre d’avoir quelque chose à y redire, moi qui en tant qu’européenne ne peut comprendre la culture et la mentalité sino-taïwanaise …

(Le film n’est pas de moi.)

 

Fleur d'hibiscus jaune Plant d'ananas Bihoreau malais Ixora

Quand nous sommes ressortis, la pluie avait cessé de tomber et nous en avons profité pour nous promener tranquillement en remontant vers les salles de théâtre et de concert et la grande porte de la ”grande centralité et de la droiture parfaite” (”gate of great centrality and perfekt uprightness”: tout un programme …)

Porte de la ”grande centralité et de la droiture parfaite”

Le théâtre national Porte de la ”grande centralité et de la droiture parfaite”, détail L'opéra national

Vue sur le Mémorial de Tchang Kaï-chek

Un dîner japonais inoubliable

En soirée, nous avons retrouvé l’ami cubain de mon « sambo » et sa femme au centre commercial SOGO. Ils nous ont emmenés à l’étage des restaurants un peu plus chics (mais à des prix encore abordables pour nous) ; ils voulaient nous faire partager leur goût d’un plat japonais. La femme avait remarqué qu’il manquait sur la table une sauce spéciale qu’il fallait absolument avoir pour accompagner les plats que nous allions commander. La serveuse nous expliqua que la livraison était restée bloquée à la douane, mais la femme de l’ami cubain ne céda pas et la serveuse revint bientôt avec un petit bol à cannelures rempli de graines de sésame et un flacon de soja épais : nous avons fait notre propre sauce en écrasant les graines de sésames au pillon et en les mélangeant au soja !

Hors d'œuvre Graines de sésame et soja Riz Crevettes frites

On nous servit du riz en accompagnement de viande et de crevettes panées. C’était bien préparé, élégamment présenté et très bon, mais nous étions aussi très reconnaissants que la femme de l’ami ait vraiment insisté car la sauce relevait vraiment le goût de ces mets déjà délicieux! La cerise sur le gâteau : quatre gros haricots noirs bien tendres pour achever ce repas inoubliable !

Dîner japonais Quatre haricots noirs

Au cours du repas, j’ai fait part de mon goût pour les haricots rouges azuki et la femme de l’ami nous recommanda alors de prendre le dessert dans la Food court, au rez-de-chaussée de la galerie commerçante. Quel contraste : il y avait foule, les petits restaurants se succédaient les uns aux autres, certains plus populaires que d’autres à en juger par les queues, et le bruit, et les odeurs et les couleurs !… Mon dessert se composait d’une montagne de glace pilée, d’une louche d’haricots azuki et de gelé de fruits jaune (à la mangue peut-être ?). Celui de mon « sambo » se composait d’autant de glace pilée avec de billes de tapioca, les mêmes que l’on a dans le thé aux perles. Point n’est besoin de préciser que nous n’en sommes pas arrivés à bout. 😉 Mais c’était bon !

Glace pilée et haricots azuki Glace pilée et billes de tapioca

< 12ème jour — Svensk version här — 14ème jour >

Voyage à Taïwan — 12ème jour, 3 juin

< 11ème jour — Version suédoise ici — 13ème jour >

 

Grand Hotel

En route vers le métro, nous avons bu chacun notre verre de thé aux perles à la paille. Nous avons pris la ligne rouge en direction du nord, depuis Guting jusqu’à Jiantan, d’où nous avons continué à pied vers le Grand Hotel. Zhōngshān North Road Racines et troncs sur la roche

La promenade longeait la large Zhōngshān North Road à droite et la montagne à gauche, qui était couverte de toute sorte de végétation : de la mousse aux gros arbres, il semblait que tout puisse pousser sur la roche. Un escalier en pierre bordé d’une rambarde de bambou en argile glacée verte menait à un chemin de randonnée.

Escalier en pierre Temple

Nous avons passé un petit temple gardé par des lions de pierre.

Temple, lion Temple, détail de colonne Temple, encens

Un petit sentier fait de pierres plates posées dans l’herbe longeait un mur décoré de scènes champêtres en mosaïque.

Temple, frise peinte Frise en mosaïque

Des bosquets de bambous poussaient ça et là, une pergola invitait les passants fatigués à se reposer sur ses bancs.

Fleur d'hibiscus jaune Bambou Pergola

Le chemin qui serpentait sur la montagne était bordé d’arbres qui formaient comme un toit au-dessus de nos têtes.

Arbres avec racines aériennes

Des branches poussaient verticalement depuis les arbres jusqu’au sol et nous réalisions qu’il s’agissait peut-être de racines aériennes qui avaient poussaient ensemble et soutenaient maintenant ces grands arbres sûrement lourds.

Arbres avec racines aériennes Arbres avec racines aériennes

Après un moment, le Grand Hotel est apparu entre les arbres, dans sa forme carrée imposante. On doit cet hôtel à Tchang Chai-shek ; quand il arriva à Taïwan en 1949, il n’y avait aucun hôtel de cinq étoiles dans la capitale, chose inadmissible lorsque l’on veut recevoir des chefs d’état.

Grand Hotel, Taipei

C’est pourquoi il fit construire, entre les années 1950 et 1973, ce Grand Hotel tel un palais de style chinois. Haut de 87 mètres, il compte aujourd’hui 490 chambres réparties sur huit étages. Entre 1973 et 1981, le Grand Hotel était le bâtiment le plus élevé de Taiwan.

Portail du Grand Hotel, Taipei Grand Hotel, Taipei, détail de la façade Grand Hotel, Taipei, toit à cassettes Grand Hotel, Taipei, entrée

Les chambres les plus petites font 26,5 m2 et coûtent 5 700 NT$/nuit (environ 155 €) ; les plus grandes, au 6ème, 7ème ou 8ème étage, font 93 m2 et coûtent 28 000 NT$/nuit (environ 755 €). Autrement dit, plus c’est cher, plus la vue est belle. (Cliquez sur le lien de l’hôtel http://www.grand-hotel.org/main/default.htm pour voir des photos des différentes chambres.) La suite présidentielle est utilisée pour les visites officielles de chefs d’état : Richard Nixon, Ronald Reagan, Bill Clinton, Nelson Mandela, Margaret Thatcher entre autres y ont dormi.

Grand Hotel, Taipei, entrée Grand Hotel, Taipei, bouquet d'orchidée dans l'entrée

Lorsque l’on passe les grands portes vitrées de l’entrée de l’hôtel, on arrive dans un vestibule gigantesque, sous un plafon à cassettes imposant, soutenu par des grosses colonnes d’un rouge brillant. Un gros bouquet d’orchidées dans un pot lui aussi gigantesque trône au milieu du tapis rouge qui continue vers le large escalier qui s’ouvre à droite et à gauche. La rambarde de l’escalier est ornée de fleurs de lotus illuminées.

Grand Hotel, Taipei, lampes-lotus sur la rambarde de l'escalier Grand Hotel, Taipei, lampe-lotus Grand Hotel, Taipei, entrée, grand tableau dans l'escalier

Nous sommes restés au rez-de-chaussée, confortablement installés dans les larges fauteuils d’un des restaurants à gauche de l’entrée. Nous avons commandé des fruits frais, en smoothie à la fraise et du thé glacé.

Grand Hotel, Taipei, fruits frais Grand Hotel, Taipei, détail de fleur

Nous avons récupéré de notre promenade dans l’air chaud en écoutant deux femmes qui jouaient de la musique chinoise traditionnelle sur un guzheng et un erhu.

[yframe url=’http://www.youtube.com/watch?v=MSoSgUZ46iw’]

Pour retourner à la station de métro, nous avons emprunté le bus gratuit fourni par l’hôtel.

Dîner japonais

Dans un restaurant japonais

En soirée, nous avons dîné dans un restaurant japonais où le plat commandé est cuisiné devant les clients sur une plaque chauffante située au milieu de la table. Pendant que des tranches de bacon rissolent sur la plaque, le cuisinier mélange dans un bol des légumes finement hâchés et un œuf avant de tout verser sur la viande. La galette est ensuite retournée pour la faire cuire de l’autre côté, puis badigeonnée de soja et diverses sauces, et enfin découpée en quarts avec un large couteau en forme de spatule avant d’être présentée sur les assiettes.

Dans un restaurant japonais Dans un restaurant japonais Dans un restaurant japonais Dans un restaurant japonais Dans un restaurant japonais Dans un restaurant japonais Dans un restaurant japonais Dans un restaurant japonais Dans un restaurant japonais Dans un restaurant japonais Dans un restaurant japonais Dans un restaurant japonais

< 11ème jour — Version suédoise ici — 13ème jour >

Taiwanresan — Dag 12, 3 juni

< Dag 11 — Version française ici — Dag 13 >

Grand Hotel

På väg till tunnelbanan slörpade vi i oss var sitt glass pärlte. Vi tog röda linjen norrut från Guting till Jiantan, därefter promenerade vi till Grand Hotel.

Zhōngshān North Road Rötter och stammar på berget

Promenaden dit gick längs med den bredda Zhōngshān North Road till vänster och berget till höger som var täckt av allehanda vegetation: allt från mossa till träd verkade kunna växa direkt på klipporna. En stentrappa kantad av ett räcke av bambu i grön glaserad lera ledde upp till en vandringsstig.

Stentrappa Tempel

Vi gick förbi en liten tempel som bevakades av lejon i sten.

Tempel, lejon Tempel, detalj på kolonn Tempel, rökelse

En liten stig gjord av stenplattor i gräset följde en väg dekorerad av lantliga scener i mosaik.

Tempel, målad fris Mosaikfris

Bambubuskar växte här och där, en pergola erbjöd sina bänkar till trötta fotgängare.

Gul hibiskusblomma Bambubuske Pergola

På berget gick vi under träd som bildade som ett tak över stigen.

Träd med luftrötter

Grenar växte helt vertikalt från träden ner till marken och vi kom på att det kanske var luftrötter som hade vuxit ihop och nu gav stöd åt de stora och säkert tunga träden.

Träd med luftrötter Träd med luftrötter

Efter ett tag uppenbarade sig Grand Hotels stora fyrkantiga byggnad mellan träden. När Chiang Kai-shek kom till Taiwan 1949 fanns det inget femstjärnigt hotell i huvudstaden där han kunde ha tagit emot fint besök från utländska statschefer.

Grand Hotel, Taipei

Därför lät han bygga Grand Hotel som en palats i kinesisk stil, mellan 1950-talet och 1973. Idag räknar det 87 meter höga hotellet 490 rum uppdelade på åtta våningar. Det var det högsta byggnaden i hela Taiwan mellan 1973 och 1981.

Port till Grand Hotel, Taipei Grand Hotel, Taipei, fasaddetalj Grand Hotel, Taipei, kassettak Grand Hotel, Taipei, foajén

De minsta rummen är på 26,5 kvm och kostar 5 700 NT$ per natt (ca 1 300 kr); de största är på 93 kvm, ligger på 6:e, 7:e eller 8:e våningen och kostar 28 000 NT$ per natt (ca 6 400 kr). Med andra ord, ju högre desto dyrare, men desto finare utsikt också. (Klicka på länken till hotellet för att se bilder på de olika rummen.) Presidentsuiten används till statsbesök: Richard Nixon, Ronald Reagan, Bill Clinton, Nelson Mandela, Margaret Thatcher bland andra har bott där.

Grand Hotel, Taipei, foajén Grand Hotel, Taipei, foajén, orkidébukett

När man har passerat de stora glasdörrarna kommer man in i en gigantisk hall, under ett imponerande kassettak som bärs av stora glansigt röda kolonner. En stor orkidébukett i en gigantisk kruka står i mitten på den röda mattan som fortsätter upp mot den bredda trappan som öppnar sig både till höger och vänster. Trappräcket är dekorerad av lysande lotusblommor.

Grand Hotel, Taipei, lotuslampor på trappräcket Grand Hotel, Taipei, lotuslampa

Grand Hotel, Taipei, foajén, stor tavla i trappan

Vi höll oss till bottenvåningen och satte oss i stora bredda fåtöljer i ett av restaurangerna till vänster om ingången. Vi beställde färska frukter, en jordgubbsmoothie och iste.

Grand Hotel, Taipei, färska frukter Grand Hotel, Taipei, detalj på blomma

Vi återhämtade oss ett tag från promenaden i den varma luften och lyssnade på två kvinnor som spelade traditionell kinesisk musik på en guzheng och en erhu.

[yframe url=’http://www.youtube.com/watch?v=MSoSgUZ46iw’]

På vägen tillbaka tog vi gratisbussen som hotellet erbjuder sina gäster för att åka till tunnelbanestationen.

 

Middag på japansk restaurang

På en japansk restaurang

Till kvällen gick vi till en japansk restaurang där personalen lagar en sorts pannkaka på hällen i mitten av bordet. Först steks tunna skivor av fläskkött medan koken rör ihop en blandning av fint strimlade grönsaker med ägg som sedan hälls över köttet. Det hela vänds upp och ner för att andra sidan ska få en stekyta. Därefter penslas det med soja och olika såser. Den tjocka pannkakan skärs i fjärdedelar med en breddkniv som en spatel innan det läggs upp på tallrikar.

På en japansk restaurang På en japansk restaurang På en japansk restaurang På en japansk restaurang På en japansk restaurang På en japansk restaurang På en japansk restaurang På en japansk restaurang På en japansk restaurang På en japansk restaurang

På en japansk restaurang På en japansk restaurang

 

< Dag 11 — Version française ici — Dag 13 >

Voyage à Taïwan — 11ème jour, 2 juin

< 10ème jour — Version suédoise ici — 12ème jour >

 

Station de métro de Yuanshan Stade de football de Zhongshan

Parc à côté du stade de Zhongshan

Arrivés à la station de métro de Yuanshan, nous nous sommes assis dans le parc voisin du stade de football de Zhongshan pour manger le déjeuner que nous avions acheté à 7-Eleven. Le parc comptait de nombreux jeux pour enfants et il y avait donc de l’activité.

Thé au miel Galette de pomme de terre

En nous rendant vers le Taipei Fine Arts Museum, nous nous sommes perdus dans un un temple complètement désert qui s’accrochait à la roche.

Temple sur un rocher Temple sur un rocher Temple sur un rocher

Temple sur un rocher

 

Taipei Fine Arts Museum

L’entrée de ce musée ne coûte que 60 NT$ (env. 1,5 €), et le samedi, c’est nocturne jusqu’à 20h30 et gratuit. Le musée prend en quelque sorte la suite du National Palace Museum que nous avions visité le 30 mai, en mettant l’accent sur l’art asiatique moderne et contamporain.

Taipei Fine Arts Museum Groupe de sculptures à l'extérieur de Taipei Fine Arts Museum

L’exposition que j’ai préférée était celle de l’artiste Huang Ming-Chuang, ”A Field in the Heart” qui a une technique de peinture presque photographique, mais sans être plate, et faisant preuve également d’influences occidentales.

Exposition de Huang Ming-Chuang, ”A Field in the Heart” Exposition ”Contemporary Appropriations of the Past”

L’exposition ”Contemporary Appropriations of the Past” était également intéressante : y étaient exposées des œuvres des collections du musée montrant comment les artistes contemporains s’inspirent de l’art chinois classique (surtout la peinture). Les œuvres les plus impressionnantes, à mes yeux, étaient des paysages verticaux qui à distance avaient l’air de gravures ou de dessins au crayon gigantesques. Mais quand on s’en approchait, on se rendait compte que le motif était fait de milliers de petits clous martelés exactement tous à la même hauteur!

(Il était interdit de prendre des photos dans les expositions, je vous conseille donc de cliquer sur les liens vers le site du musée et des expositions pour vous faire une idée.)

 

Shabushabu

C’est ce soir-là que nous avons mangé dans un restaurant qui sert le ”shabushabu”. Le shabushabu est une variante japonaise de la fondue chinoise, où l’on fait bouillir, à table, de la viande et des légumes dans un bouillon. Nous nous sommes assis dans un restaurant de la chaîne Cash City (j’avoue que le choix de nom de certains restaurants à Taipei me déconcerte quelque peu) et avons choisi un menu avec de la viande et un autre avec du poisson et des fruits de mer.

Cash City, restaurant-shabushabu Cash City, restaurant-shabushabu, sur la table, le menu et la casserole de bouillon

La serveuse plaça deux casseroles de bouillon sur un réchaud dans un renfoncement dans la table. Puis notre commande arriva, accompagnée de feuilles de chou et de salade, de maïs, de courge, de champignons …, et de nouilles. Nous n’avions ensuite plus qu’à plonger tout ça dans le bouillon, dans l’ordre que nous voulions. Point n’est besoin de préciser qu’il y avait beaucoup trop à manger, mais que c’était bon quand même. Le dessert, en forme de glace, est compris dans le menu, mais nous n’avions plus la place. 😉

Assiette de légumes Bol de nouilles Assiette de viande Assiette de poisson et fruits de mer Shiitake bouilli et œuf Maïs, champignon et courge bouillis

Crevette et poulpe bouillis

 

Cérémonie de thé chinoise

Plus tard dans la soirée, mon « sambo » servit le thé à la manière chinoise, dans son appartement. Après avoir préchauffé les théières et les tasses en porcelaine à l’eau bouillante, on fait infuser le thé dans la petite théière un court instant, le verse à travers une passoire dans une autre petite théière, puis de cette théière de service dans de petites tasses élevées, et enfin dans de petites tasses basses. Une fois vides, on utilise les tasses élevées pour sentir l’arôme que le thé y a laissé. Puis on boit le thé dans les tasses basses. La première infusion ne se boit pas à cause de son âcreté ; on la verse à la place sur le service à thé. Ensuite, on peut faire jusqu’à dix infusions sur les mêmes feuilles de thé, en augmentant petit à petit le temps d’infusion, de 20 secondes à une minute et quelque.

Boîte de thé Théière pour infuser Théière avec un col pour y verser les feuilles de thé sans en mettre à côté Théière pour servir le thé et passoire Rincer la théière Tasses à thé élevées et basses Verser d'abord dans les tasse élevées pour sentir ... ... et ensuite verser dans les tasses basses pour boire

C’est une manière de servir et de boire le thé très tranquille et agréable, où l’on prend le temps de développer tous les sens : le toucher, l’odorat, le goût, la vue et même l’ouïe si l’on choisit de rester silencieux pour se concentrer sur le bruit de l’eau qui coule et celui du service en porcelaine sur le plateau en bois. Mais on peut aussi en faire un moment très sympa, à boire du thé par petites gorgées et à discutant de tout et de rien.

< 10ème jour — Version suédoise ici — 12ème jour >

Taiwanresan — Dag 11, 2 juni

< Dag 10 — Fransk version här — Dag 12 >

Yuanshan-tunnelbanestation Zhongshan-fotbollsstadion

Parken vid Zhongshan-fotbollsstadion

 

Vi åt vår inköpta lunch på 7-Eleven i parken vid Yuanshan-tunnelbanestation. Där, vid Zhongshan-fotbollsstadion, var det en stor park med många barnaktiviteter, och därmed mycket liv.

Honungste Potatiskaka

På väg till Taipei Fine Arts Museum gick vi lite vilse och kom in på helt öde tempel som klamrade sig fast på berget.

Tempel på berg Tempel på berg Tempel på berg

Tempel på berg

Taipei Fine Arts Museum

Inträdet på detta museum kostar bara 60 NT$ (ca 14 kr), men just på lördagar har museet kvällsöppet till 20:30 och då är det gratis inträde. Det här museet tar vid där National Palace Museum, som vi besökte den 30 maj, slutar med stor vikt på asiatisk modern och samtidskonst.

Taipei Fine Arts Museum Skulpturgrupp utanför Taipei Fine Arts Museum

Det jag tyckte bäst om var utställningen med konst av Huang Ming-Chuang, ”A Field in the Heart” vars måleriteknik är nästintill fotografiskt, utan att vara alltför platt, och med en del västerländska influenser.

Utställning av Huang Ming-Chuang, ”A Field in the Heart” Utställning ”Contemporary Appropriations of the Past”

Utställningen ”Contemporary Appropriations of the Past” var också intressant, som genom konstverk ur museets samlingar visade hur dagens konstnärer låter sig inspireras av den klassiska kinesiska konsten (mest måleriet). De mest imponerande verken, i mina ögon, var stående landskap som på avstånd såg ut som jättelika gravyrer eller blyertsteckningar. Men när man kom närmare insåg man att motivet utgjordes av tusentals och tusentals små spikar som hamrats in i en träskiva, alla på exakt samma höjd!

(Det var inte tillåtet att ta bilder inne i utställningarna, så jag rekommenderar er att klicka på länken till museet och respektive utställningar för att bilda er en uppfattning.)

 

Shabushabu

Shabushabu-middagen blev av den här kvällen. Shabushabu är en japansk variant på den kinesiska eldgrytan, där man kokar kött och grönsaker i en buljong. Vi satte oss på en Cash City-restaurang (valet av namn på restauranger i Taipei förbryllar mig något, måste jag medge) och valde kött- respektive fisk- och skaldjursmeny.

Cash City, shabushabu-restaurang Cash City, shabushabu-restaurang, vid bordet, meny och buljongskål

Skålar med buljong ställdes över värmen, i ett nerskjutet håll i bordet. Våra beställningar, utökade med kål- och salladsblad, majs, pumpa, svamp osv., samt nudlar bars fram till vårt bord och så var det vår tur att koka allt det här i den ordningen vi ville. Jag behöver inte berätta att det blev alldeles för mycket mat, men gott var det i alla fall. Glass brukar ingå som efterrätt när man äter på Cash City, men vi orkade inte. 😉

Grönsakstallrik Skål med nudlar Kött-tallrik Fisk- och skaldjurstallrik Buljongkokt shiitake och ägg Buljongkokt majs, svamp och pumpa

Buljongkokt räka och bläckfisk

Kinesiska tebjudning

Senare på kvällen bjöd min sambo på te, på kinesiskt vis, hemma hos sig. Efter att ha värmt upp porslinkannorna och -kopparna med kokande vatten, brygger man teet i den lilla porslinskannan, låter det dra litet, häller över genom en sil i en serveringskanna, därefter över i små höga koppar och till sist i små låga koppar. Ur de höga kopparna luktar man på doften som teet lämnat efter sig, ur de låga kopparna dricker man. Den första bryggningen dricker man inte för den är för beskt; istället häller man den över teservicen. Sedan kan man brygga upp till tio gånger på samma blad. Allteftersom låter man bladen dra längre och längre, från 20 sekunder till över en minut.

Teburk Tekanna att brygga te i Tekanna med tratt för att lägga i teblad utan att spilla Serveringskanna med sil Sköljning av tekanna Höga och låga tekoppar Först hälla i höga tekoppar för att lukta... ... och sedan hälla i låga koppar för att dricka

Det är ett väldigt stillsamt och trevligt sätt att dricka te, där man tar sig tid att utveckla alla känslor: känsel, lukt, smak, synen och även hörsel om man så vill och väljer att vara så tyst att bara det rinnande vattnet och ljudet av porslinet mot träbricka hörs. Eller så kan man ha en mysig stund, drickandes gott te och talandes om ditten och datten.

< Dag 10 — Fransk version här — Dag 12 >

Voyage à Taïwan — 10ème jour, 1er juin

< 9ème jour — Version suédoise ici — 11ème jour >

Le temple de Longshan

Cette journée nous réserva un souvenir inoubliable. Nous sommes allés au temple de Longhsan, et le hasard faisant bien les choses, nous y étions au bon moment pour assister à une grande cérémonie.

Entrée du temple de Longshan Portail du temple de Longshan, détailTemple de Longshan, détail Temple de Longshan, pavillonTemple de Longshan, détail Temple de Longshan, détail de plafondTemple de Longshan Temple de Longshan, détail de toit

Ce temple est dédié au bouddhisme, au taoïsme et à des dieux populaires, telle la déesse de la mer Mazu.

Il y avait foule au temple, des hommes et des femmes, certains vêtus de manteaux de fête, des jeunes et des vieux, qui allumaient de grosses bougies rouges, faisaient brûler de l’encens, priaient et jetaient des haricots de prière rouge, et chantaient en chœur avec la voix qui venait des hauts-parleurs. Une quantité important de nourriture achetée pour l’occasion constituait la plus grande partie des offrandes que l’on sacrifié au dieu (ou aux dieux ?) que l’on fêtait ce jour-là. Mais nombre étaient ceux qui avait choisi de faire aussi des offrandes de fleurs : soit assemblées à l’aide de fil de fer dans des petites assiettes en papier, soit de gros bouquets d’orchidées.

Offrandes de nourriture Offrandes de fleursOffrandes de fleurs dans des assiettes en pappier Offrandes de fleurs dans des assiettes en pappier Offrandes d'orchidées Offrandes d'orchidées

La fumée s’élevait de grands récipients en bronze où les gens piquaient leurs bâtons d’encens, les enfant couraient les uns après les autres ou suivaient consciencieusement leur parents dans leurs prières. Nous ne comprenions pas grand chose, mais l’ambiance dans le temple est manifestement spirituelle.

Le temple de Longshan Tempel voisin de la modernité Temple de Longshan, détail de toit Temple de Longshan, détail Temple de Longshan, détail de broderie

Temple de Longshan, détail

Temple de Longshan, bâtons d'encens

Temple de Longshan, récipient à encens, détail

Temple de Longshan, récipient à encens

Temple de Longshan, détail Temple de Longshan, détail de toitTemple de Longshan Temple de Longshan, détail

J’avais un peu honte de prendre autant de photos, mais cela ne semblait pas déranger cette assemblée priant (ou alors ils n’osaient pas le dire …) Les couleurs les expressions vives des sculptures sur les toits, représentant dragons, poissons et autres animaux, renforçaient d’autant plus toutes ces impressions.

Temple de Longshan, haricots de prière Temple de Longshan, autel Temple de Longshan, détail de toit Temple de Longshan, détail de toit Temple de Longshan, détail de toit Temple de Longshan, détail Temple de Longshan Temple de Longshan Temple de Longshan, vers la sortie Temple de Longshan, lanterne rouge Temple de Longshan, bassin avec fontaine Temple de Longshan, bassin avec fontaine Temple de Longshan, carpes dans le bassin Temple de Longshan, horloge À l'extérieur du temple de Longshan, un bus vendant des CD de chants bouddhistes Station de métro du temple de Longshan

 

Zongzi

Nous nous remîmes de nos émotions dans un café Starbucks. Là, j’ai tenté deux zongzi, une sorte de pâtisserie faite de riz gluant bouilli à l’eau ou à la vapeur et enrobé de feuille de bambu. L’un était vert et fourré de morceaux de viande (ou de tofu ?); ça n’était pas bon. L’autre était jaune-orange transparent et sucré. Les zongzi sucrés sont visiblement fourrés de pâte de haricots adzuki ; ce n’était donc peut-être pas si étonnant que je le trouve bien meilleur. 😉

Zongzi Zongzi à la viande ? Zongzi sucré Zongzi sucré

 

Le marché de nuit de Banqiao

En soirée, nous avons retrouvé l’amie taïwanaise de mon « sambo » et ses deux enfants dans la galerie commerçante de la gare de Banqiao. Nous avons dîner chinois dans la ”food court” : des dumplings cuits à la vapeur pour ma part.

Tofu revenu à la poêle et petits poissons Dumplings à la vapeur

Nous avons pris le dessert chez Cold Stone : j’ai choisi de la glace au thé vert avec des raisins secs et des graines de courge dans une gaufre faisant office de coupe, avec un glaçage au thé vert sur les bords. C’était un dessert conséquent, mais je ne pouvais pas m’empêcher de goûter. 😉

Glace au thé vert avec raisins secs et graines de courge Boulettes de patate douce frites

Pour achever la journée, nous nous sommes promenés un peu dans le marché de nuit de Banqiao, où je me suis laissée tenter par des boulettes de patate douce frites.

Marché de nuit de Banqiao, lapins Marché de nuit de Banqiao, tortues Marché de nuit de Banqiao, porcelets

< 9ème jour — Version suédoise ici — 11ème jour >

Taiwanresan — Dag 10, 1 juni

< Dag 9 — Fransk version här — Dag 11 >

Longshan Tempel

Denna dag innehöll kanske den mest oförglömliga händelse. Vi åkte till Longshan Tempel, och slumpen gjorde att vi hade valt precis rätt dag och rätt tidpunkt att finnas där för vi fick beskåda en stor ceremoni.

Ingång till Longshan Tempel Port in till Longshan Tempel, detaljLongshan Tempel, detalj Longshan Tempel, paviljongLongshan Tempel, detalj Longshan Tempel, detalj innertakLongshan Tempel Longshan Tempel, takdetalj

Detta tempel är helgat åt buddismen, taoismen och populära gudar såsom Matsu, en kinesisk havsgudinna.

Det var mycket folk, män och kvinnor, somliga iklädda festdräkter, yngre och äldre, som tände stora röda ljus, brände rökelse, bad och kastade röda bönbönor, och sjöng i kapp med rösten som kom från högtalare. Mängder av för det ändamålet inköpta maten utgjorde största delen av offren som tillägnades guden (eller gudarna?) som man firade denna dag. Man kunde också se att många hade valt att offra blommor, hopsatta i små papperstallrikar eller stora bukett av orkidéer.

Offer, mat Offer, blombuketterOffer, blommor i papperstallrik Offer, blommor i papperstallrik Offer, orkidé Offer, orkidé

Röken steg från stora bronsbehållare där folk stack in sina rökelsepinnar, barnen sprang runt och jagade varandra eller följde lydigt sina föräldrar i deras bön. Det var inte mycket som vi förstod, men stämningen i templet var påtagligt andlig.

Longshan Tempel bredvid moderniteten Longshan Tempel, takdetalj Longshan Tempel, detalj Longshan Tempel, broderidetalj

Longshan Tempel, detalj

Longshan Tempel, rökelse

Longshan Tempel, rökelsebehållare, detalj

Longshan Tempel, rökelsebehållare

Longshan Tempel, detalj Longshan Tempel, takdetaljLongshan Tempel Longshan Tempel, detalj

Jag skämdes till och med litet för att fota så mycket, men det verkade inte störa den bedjande folkmassan (eller så vågade de inte säga ifrån…) De starka färgerna och de expressiva takskulpturerna föreställande drakar, fiskar och andra djur förstärkte intrycken.

Longshan Tempel, bönbönor Longshan Tempel, altare Longshan Tempel, takdetalj Longshan Tempel, takdetalj Longshan Tempel, takdetalj Longshan Tempel, detaljLongshan Tempel Longshan Tempel Longshan Tempel, på väg ut Longshan Tempel, röd lantern Longshan Tempel, bassäng med fontän Longshan Tempel, bassäng med fontän Longshan Tempel, karpar i bassäng Longshan Tempel, klocka Utanför Longshan Tempel, vagn som säjler CD-skivor med buddhistiska psalmer Longshan Tempel-tunnelbanestation

Zongzi

Vi smälte alla dessa intryck över en fika hos Starbucks. Där vågade jag mig på två zongzi, en sorts bakelse gjord på kokt eller ångkokt klibbigt ris, inslagen i bambublad. Den ena var grön och fylld med köttbitar (eller tofu?); den var inte god. Den andra var genomskinligt orangegul och med en söt fyllning. Tydligen är de söta zongzi nästan alltid fyllda med azukibönor så det kanske inte var förvånande att jag tyckte att den smakade mycket bättre. 😉

Zongzi Zongzi med kött? Söt zongzi Söt zongzi

 

Banqiao nattmarknad

På kvällen åkte vi till gallerian vid Banqiao station där vi träffade min sambos taiwanesiska vän och hennes två barn. I food court, åt vi kinesiskt: ångkokade dumplings för min del.

Stekt tofu med småfisk Ångkokta dumplings

Efterräten tog vi hos Cold Stone: jag valde gröntteglass med pumpakärnor och russin serverad i en bägarformad våffel med gröntteglasyr på kanten. Det var en mäktig efterrätt, med tanke på att jag kände mig väldigt mätt redan innan, men jag kunde inte låta bli att smaka. 😉

Gröntteglass med russin och pumpakärnor Sötpotatiskulor

Lite senare promenerade vi en stund i Banqiaos stora nattmarknad där jag lät mig frestas för friterade sötpotatiskulor.

Banqiao nattmarknader, kaniner Banqiao nattmarknader, sköldpaddor Banqiao nattmarknader, kultingar

< Dag 9 — Fransk version här — Dag 11 >

Taiwanresan — Dag 9, 31 maj

< Dag 8 — Fransk version här— Dag 10 >

Lin Family Mansion and Garden

Lin Family Mansion and Garden Lin Family Mansion and Garden, takdetalj

Denna dag blev det pärlte till frukost på väg till Lin Family Mansion and Garden. Vid entrén välkomnades vi av volontärer som delade ut informationsfolder om detta ”herrgård” som byggdes i slutet av 1800-talet av den rika handelsfamiljen Lin Ben Yuan.

Lin Family Mansion and Garden Lin Family Mansion and GardenLin Family Mansion and Garden Lin Family Mansion and Garden, takdetalj Lin Family Mansion and Garden, paviljong Lin Family Mansion and GardenLin Family Mansion and Garden Lin Family Mansion and Garden

En av familjens förfäder, Lin Yingyin, anlände till Taiwan 1778; hans son, Lin Pinghou, blev rik på att sälja ris och lade således grunden till släktens förmögenhet. År 1851 påbörjades byggandet av ett hus med tre innegårdar (”the Three-Courtyard Mansion”) i Banqiao district, sydväst om Taipei. Detta hus är själva Lin Family Mansion (som idag inte kan besökas på egen hand, utan med en guide, vilket vi inte gjorde) och var alltså familjens residens.

Lin Family Mansion and Garden, runt en bassäng Lin Family Mansion and Garden, runt en bassängLin Family Mansion and Garden, runt en bassäng Lin Family Mansion and Garden, runt en bassängLin Family Mansion and Garden, näckrosor i bassäng Lin Family Mansion and Garden, runt en bassäng

Utöver huset finns det som kallas Lin Family Garden (det som vi promenerade i). Hela komplexet med hus, trädgårdar, paviljonger och bassänger är på ca 20 000 kvm. Det är det mest kompletta exempel på traditionell kinesisk trädgårdsarkitektur från Qingdynastin (1616-1912). Lin Ben Yuan Family donerade en del av gården till Taipei County Government 1977. Det öppnade för publiken 1982 och räknas nu som historisk byggnad.

Lin Family Mansion and Garden, arkitekturdetalj Lin Family Mansion and Garden, arkitekturdetalj   Lin Family Mansion and Garden Lin Family Mansion and Garden, lantern Lin Family Mansion and Garden Lin Family Mansion and Garden Lin Family Mansion and Garden

Belägen idag mitt i ett kvarter med höga hus (jag blev lite avundsjuk på dem som har lägenhet med fönster som vetter mot den här gården … 🙂 ) är Lin Family Mansion en riktig oas. Det är ganska otroligt att det har bevarats. Lugnet där är nästan obeskrivligt och det var spännande att föreställa sig hur de måste ha sett ut då det var bebott.

Lin Family Mansion and Garden Lin Family Mansion and Garden Lin Family Mansion and Garden, interiör av en paviljong Lin Family Mansion and Garden, interiör av en paviljong, arkitekturdetalj Lin Family Mansion and Garden, interiör av en paviljong, arkitekturdetalj Lin Family Mansion and Garden, interiör av en paviljong, arkitekturdetaljLin Family Mansion and Garden, fönster, detalj Lin Family Mansion, fönster Lin Family Mansion and Garden, fönster, detalj

Det hände en rolig händelse där, på Lin Family Mansion. En kinesisk familj kom fram till oss medan vi satt och läste ur foldern. Först trodde jag att de bad oss om att ta bild på dem med deras kameror. Men nej, så var det inte: de bad om tillåtelse om att fota oss, eftersom de tyckte att europeiska ansikten var så vackra! 🙂 Vi blev visst lite generad men ställde upp ändå och så satte sig den ena efter den andra bredvid oss medan någon annan familjemedlem knäppte bilder.

Lin Family Mansion and Garden  Lin Family Mansion and Garden Lin Family Mansion and Garden, övertäckt gång

Lin Family Mansion and Garden

Lin Family Mansion and Garden, detalj Lägenhet som vetter mot Lin Family Mansion and Garden

Pappan stannade lite efteråt och berättade för oss (mest för min sambo egentligen, eftersom han pratade bara kinesiska) alla de resor han hade gjort och de olika ställen han hade varit på i Europa. (Min sambo förberedde mig om att det kanske skulle hända flera gånger — att taiwaneser ville fota mig — men det hände faktiskt inte mer än den här gången. Däremot kunde det hända att folk kanske stirrade på oss, men jag var för upptagen på att titta på allt möjligt omkring mig för att märka det och bli störd av det.)

Lin Family Mansion and Garden Lin Family Mansion and Garden Lin Family Mansion and GardenLin Family Mansion and Garden, paviljong Lin Family Mansion and Garden

Vi tog en liten fika på kaféet som var fint inrett utomhus, innanför murarna på Lin Family Mansion. Vi satte oss vid små bord, under ett parasoll, och njöt av vårt kaffe och te som serverades tillsammans med en liten mördegskaka (eller bönekaka?) fylld med vallmofrö.

Lin Family Mansion and Garden, café, entré Lin Family Mansion and Garden, caféLin Family Mansion and Garden, café, oolong te Lin Family Mansion and Garden, café, kaka

 

Nanya nattmarknaden

Sedan promenerade vi lite i den lokala nattmarknaden, nära Fuzhong tunnelbanestation, och så var det dags för ”stinky tofu”. Det förtjänar verkligen sitt namn eftersom det luktar som gödsel, och den lukten är väldigt lätt igenkännbar när man besöker taiwanesiska nattmarknader. Den går inte att ta miste på, trots alla andra lukter av frityr och diverse matlagning som kan blandas med avloppsodörer …

Stinky tofu-stånd, sedan 30 år Stinky tofu som skärs i bitarStinky tofu som friteras Stinky tofu på tallrik

Stinky tofu på tallrik, detalj

Men jag lovar att ”stinky tofu” inte alls smakar som det luktar, smaken är faktiskt förvånansvärt mild med tanke på lukten. 🙂 (Det är säkert t.o.m. inte så illa som den svenska surtströming, som jag har för övrigt aldrig känt lukten eller smaken på). Den fermenterade tofun friteras i en stor balja, skärs i mindre bitar och serveras med kokt kål och chilisås. Ett roligt inslag är att det serveras på tallrikar som stoppats i fryspåsar: för att slippa diska kanske? 😉

< Dag 8 — Fransk version här — Dag 10 >

Voyage à Taïwan — 9ème jour, 31 mai

< 8ème jour — Version suédoise ici — 10ème jour >

Lin Family Mansion and Garden

Lin Family Mansion and Garden Lin Family Mansion and Garden, détail d'un toit

Ce matin-là, ce fut thé aux perles en guise de petit-déjeuner, pris sur la route de Lin Family Mansion and Garden. À l’entrée, nous fûmes accueillis par des volontaires qui distribuaient des prospectus sur ce ”manoir” construit à la fin du XIXème siècle par la riche famille commerçante Lin Ben Yuan.

Lin Family Mansion and Garden Lin Family Mansion and Garden

Lin Family Mansion and Garden Lin Family Mansion and Garden, toit Lin Family Mansion and Garden, pavilion Lin Family Mansion and Garden

Lin Family Mansion and Garden Lin Family Mansion and Garden

L’ancêtre de cette famille arriva à Taïwan en 1778. Son fils, Lin Pinghou, fit fortune en vendant du riz et en 1851, on commença à construire une maison avec trois cours (”the Thre-Courtyard Mansion”) dans le district de Banqiao, au sud-ouest de Taipei. Cette maison est Lin Family Mansion (qui ne peut être visitée sans guide) et était donc la résidence de la famille Lin.

Lin Family Mansion and Garden, autour d'un bassin Lin Family Mansion and Garden, autour d'un bassinLin Family Mansion and Garden, autour d'un bassin Lin Family Mansion and Garden, autour d'un bassinLin Family Mansion and Garden, autour d'un bassin Lin Family Mansion and Garden, autour d'un bassin

En plus de cette maison, il a ce qu’on appelle Lin Family Garden (où nous nous sommes abondamment promenés). Tout ce complexe, la maison, le jardin, les pavillons et les bassins, couvrent une surface d’environ 20 000 mètres carrés. C’est l’exemple le plus complet d’architecture de jardin traditionelle chinoise de l’époque de la dynastie Qing (1616-1912). Lin Ben Yuan Family fit don de sa propriété au Taipei County Government en 1977. Ouvert au public depuis 1982, c’est maintenant un monument classé historique.

Lin Family Mansion and Garden, détail d'architecture Lin Family Mansion and Garden, détail d'architectureLin Family Mansion and Garden, détail d'architecture Lin Family Mansion and Garden, fenêtreLin Family Mansion and Garden Lin Family Mansion and Garden, lanterne Lin Family Mansion and GardenLin Family Mansion and Garden Lin Family Mansion and Garden

Situé en plein milieu d’un quartier de hauts immeubles (j’enviais ceux qui ont un appartement avec des fenêtres donnant sur ces jardins … 🙂 ), Lin Family Mansion est vraiment comme une oasis. C’est assez incroyable que ça a été préservé. La tranquilité qui y règne est indescriptible et c’était amusant de s’imaginer les scènes qui ont pu s’y jouer quand c’était encore habité.

Lin Family Mansion and Garden Lin Family Mansion and Garden Lin Family Mansion and Garden, intérieur d'un pavilion Lin Family Mansion and Garden, intérieur d'un pavilion, détail architectural Lin Family Mansion and Garden, intérieur d'un pavilion, détail architectural Lin Family Mansion and Garden, intérieur d'un pavilion, détail architectural Lin Family Mansion and Garden, fenêtre, détail Lin Family Mansion and Garden, fenêtre Lin Family Mansion and Garden, fenêtre, détail

Il se passa une chose marrante, pendant que nous étions à Lin Family Mansion. Une famille chinoise s’approcha de nous pendant que nous lisions le prospectus, assis sur un muret de pierre. Au début, je croyais qu’ils nous demandaient de les prendre en photo avec leur appareil-photo. Mais non : ils voulaient nous prendre nous en photo, car il trouvaient que nos figures d’Européens étaient si belles ! 🙂 Nous étions un peu gênés, mais nous avons tout de même accepté, et ils se sont relayés pour s’assœir à tour de rôle à côté de nous, tandis qu’un autre membre de leur famille prenait les photos.

Lin Family Mansion and Garden Lin Family Mansion and Garden Lin Family Mansion and Garden, allée couverte

Lin Family Mansion and Garden

Lin Family Mansion and Garden, détail Un appartement qui donne sur Lin Family Mansion and Garden

Le père resta un moment à parler avec nous (plus avec mon sambo qu’avec moi en fait, puisqu’il ne parlait que chinois) des voyages qu’il avait fait et des endroits qu’il avait vu en Europe. (Mon sambo me prévint que cela pouvait arriver plusieurs fois — qu’on veuille me prendre en photo — mais ce n’est arrivé qu’une fois. Par contre, il pouvait arriver que les gens nous dévisagent, mais j’étais trop occupée à regarder tout autour de moi pour le remarquer et en être dérangée.)

Lin Family Mansion and Garden Lin Family Mansion and Garden Lin Family Mansion and GardenLin Family Mansion and Garden, pavilion Lin Family Mansion and Garden

Nous nous sommes assis dans le café joliment aménagé à l’extérieur, dans une des cours de Lin Family Mansion. Assis à une petite table, sous un parasol, nous dégustions notre café et thé qu’on nous servi accompagné d’un petit sablé (ou gâteau à la farine de haricot ?) fourré aux graines de pavot.

Lin Family Mansion and Garden, entrée du café Lin Family Mansion and Garden, caféLin Family Mansion and Garden, café, thé oolong Lin Family Mansion and Garden, café, petit gâteau

 

Le marché de nuit de Nanya

Plus tard, nous nous sommes promenés un peu dans le marché de nuit local, près de la station de Fuzhong, et ce fut alors le moment de goûter au fameux ”stinky tofu”. Ce tofu puant mérite vraiment bien son nom, avec son odeur de fumier qui est très facilement reconnaissable lorsque l’on visite des marché de nuit taïwanais. On ne peut pas se tromper là-dessus, malgré toutes les autres odeurs defriture et d’autres cuisines mélangées parfois à celle des égouts …

 

Stand de "stinky tofu", depuis 30 år Stinky tofu découpé en morceauxStinky tofu dans la friture Assiette de stinky tofu

Assiette de stinky tofu, détail

Mais je vous promets que le ”stinky tofu” n’a pas du tout le goût de ses effluves, son goût est même étonnamment doux, compte tenu de l’odeur. 🙂 Ce tofu fermenté se sert frit et coupé en morceaux, accompagné de choux cuit et de sauce chili un peu piquante. Un détail amusant est qu’il est servi sur dans des assiettes préalablement emballées de sac de congélation : pour éviter de faire la vaisselle peut-être ? 😉

< 8ème jour — Version suédoise ici — 10ème jour >

Le blog français à l'accent suédois | Den svenska bloggen med fransk brytning