Efter två veckor på jobbet har jag fortfarande inte kommit tillbaka till mina rutiner från förre julledigheten då jag gick och la mig mellan 22 och 23. Det resulterar i att jag sover för lite under veckorna och att mina helger inte räcker till för att återhämta mig.

I måndags var det personalfest på jobbet, en väldigt lyckad sådan. Men trots att jag inte kom hem så sent, tog det lite tid innan jag kunde varva ner och somna. I tisdags kväll hade jag tänkt gå och lägga mig i rimligt men så började vi titta på en DVD, Hereafter av Clint Eastwood med Mat Damon och Cécile de France. Vanligtvis kan vi pausa mitt i filmen och fortsätta en annan kväll, men just med den filmen gick det inte — då gick jag och la mig vid midnatt… I onsdags kväll var jag på en afterwork med några fransmän, jag kom hem ca 21h30 och låg i sängen en timme senare. Det var min längsta natt den här veckan. I torsdags kväll, hände det ingenting speciellt, men jag kom ändå till sängs förrän kl. 23.

att sova = dormir

Hela veckan kände jag att jag inte hade återhämtat mig från måndagens fest. Visst är jag inte 20 år gammal längre, men jag drack alkohol bara till fördrinken, jag dansade inte så mycket och kom ändå hem relativt tidigt. Men varje morgon kände jag mig mer och mer som en zombi. Det enda jag tänkte på när jag kom till jobbet på morgonen var :

jag vill sova [jâgue vile sova] = je veux dormir ! …

Men nu är klockan faktiskt redan midnatt och jag säger då: Bonne nuit !