Grundreceptet på saffransdegen är inspirerad från Sötebröd av Heléne Johansson som numera är min referens när det gäller bullbak. Utmärkande är att man använder kall mjölk och rumstempererad smör: på så sätt undviker man att riskera ”döda” jästen med för varm degvätska. Det tar lite längre tid för degen att jäsa, men å andra sidan jäser den riktigt fint och jag lovar att det blir skillnad på resultat! Ta fram smöret från kylen dagen innan så hinner det bli tillräckligt mjukt när det är dags att baka.
 
Ingredienser:

• 1 g saffran, gärna hela pistiller
• 30 g rum + 30 g socker (eller någon annan alkohol, cognac t ex, själv har jag provat med Pineau des Charentes och mjöd, men gärna ljust, för att inte konkurrera mot det gula saffranet)
• 50 g jäst
• 5 dl kall mjölk
• 1 200 g vetemjöl
• 200 g strösocker
• 150 g rumstempererat smör
• 5 g salt

 
1. Lös upp saffranet i alkohol och socker.  (Man kan också låta marinera saffranspistillerna i 5 cl alkohol – uteslut då sockret – i någon vecka i förväg.)
2. Lös upp jästen i lite mjölk, häll resten av mjölken.
3. Blanda resten av ingredienserna — glöm inte saffranet och saltet! — och arbeta degen i hushållsassistent i 10-12 min, 15-20 min om du gör det för hand.
4. Täck degen och låt den vila några timmar till det dubbla ungefär.

Därifrån kan man välja två alternativ: lussekatter eller lusseknuttar, eller lussekatter på halva degen och lusseknuttar på andra halvan. Halvera i så fall ingredienserna för varje alternativ.
 

Lussekatter

Ingredienser:

• russin att dekorera med
• 1 ägg att pensla med

 
5. Låt russinen marinera ca 15 min i varmt vatten eller någon alkohol (samma som för saffranet eller lite glögg t ex).
6. Förberedd ugnsplåtar med bakplåtspapper eller silikonduk.
7. Ta upp degen på mjölat arbetsbänk eller på silikonbakmatta (då behövs inget mjöl) och knåda den för hand ytterligare någon minut, för att forma den till en större boll men också för att känna hur mjuk och len den här — lite terapi för händerna och för själen. 😉
 
8. Dela degen i två delar, lägg den ena delen åt sidan så länge och forma som en lång korv av den andra. Ta ut någorlunda lika stora mindre bitar av degen (minst 10) och forma dem till lussekatter. Lägg dem allteftersom på plåten.
9. Dekorera med marinerade russin. Upprepa för andra delen av degen.
10. Låt jäsa under duk minst 30 minuter, 1 timme om så behövs.
11. Under tiden sätt ungen på 225 grader.
12. När lussekatterna har jäst färdigt, pensla dem med uppvispat ägg, ställ plåten i ugnen och grädda ca 10-12 min.
13. Lyft över de gräddade lussekatterna på ett galler och låt de svalna under bakduk tills de ska avnjutas.
 

Lusseknuttar

Här har jag inspirerats av receptet för kardemummaknuttarna från samma bakbok och ersatt kardemummafyllningen med mandelmassa, smör och saffran, för ännu mer saffransupplevelse!
 
Ingredienser:

• 1 g saffran, gärna hela pistiller
• lite rum + socker
• 200 g mandelmassa
• 100 g rumstempererat smör
• russin
• 1 ägg att pensla med
• pärlsocker att dekorera med (kan ersättas med flaggad mandel)

 
5. Förberedd ugnsplåtar med bakplåtspapper och muffinspappersformar.
6. Lös upp saffranet i alkohol och socker.
7. Riv mandelmassan, blanda den med det mjuka smöret och tillsätt saffranet.
8. Ta upp degen på mjölat arbetsbänk eller på silikonbakmatta (då behövs det inget mjöl) och knåda den för hand ytterligare någon minut, för att forma den till en större boll men också för att känna hur mjuk den här — lite terapi för händerna och för själen. 😉

9. Dela degen i två delar, lägg den ena delen åt sidan så länge och kavla ut den andra till en rektangel som är ca 5 mm tjock.

10. Bred hälften av saffransmandelmassan på den utkavlade degen, strö över russin och vik degen dubbelt (väldigt enkelt med silikonbakmattan: det är bara att lyfta och vika över och sedan försiktigt lyfta av duken).
 
 
11. Skär lika bredda remsor av den fyllda degen, tvinna dem och gör en knyt av var och en (lite mer terapi!) Lägg dem i pappersformar. Täck med bakduk och låt det jäsa 30 min, 1 timme om så behövs. Upprepa samma med andra delen av degen.

12. Under tiden sätt ungen på 225 grader.
 
13. När lusseknuttarna har jäst färdigt, pensla dem med uppvispat ägg och strö över pärlsocker (eller flaggad mandel). Ställ plåten i ugnen och grädda ca 10-12 min.
 
14. Lyft över de gräddade lusseknuttarna på ett galler och låt de svalna under bakduk tills de ska avnjutas.
 

Fransk version här

 

J’ai récemment participé à une expérience bien sympa dont je veux vous faire part. Matgeek est un blogueur gastronomique suédois qui, au début de l’année, a eu la bonne idée de créer un cercle de cuisine, plus précisément un cercle de pâtisserie. Je n’ai pas pu résister, j’étais obligée de m’inscrire à ce groupe 🙂 qui compte aujourd’hui une bonne centaine de personnes réparties dans toute la Suède. Le principe est le suivant : un livre de recettes, en l’occurence Sötebröd från Brunkebergs bageri d’Heléne Johansson, accompagné d’un cahier où chacun écrit ses impressions au fur et à mesure, circule par les soins de la poste d’une personne à l’autre. On est censé garder le livre quatre jours (plus ou moins …) avant de l’envoyer à la personne suivante et pendant ce laps de temps, on fait autant de recettes qu’on en a le temps et la force. Après avoir été obligée de demander à repousser mon tour par deux fois (à cause de mon déménagement, puis de mes vacances en France), j’ai enfin pu recevoir le livre chez moi.
 
Il m’attendait dans ma boîte aux lettre vendredi de la semaine dernière quand je suis rentrée tard après la première journée du festival Stockholm Music & Arts, sur Skeppsholmen, qui continuait samedi et dimanche. Je savais que je n’aurais pas le temps de faire de pâtisserie pendant le week-end-là, mais j’ai optimisé en m’organisant au maximum pour pouvoir m’y mettre dès lundi soir. Samedi matin, j’ai lu les notes des participants qui avaient déjà reçu le livre (très bonne idée de partager ses impressions de cette manière-là !), j’ai passé les recettes en revue et j’en ai choisi trois. Dimanche matin, je me suis procurée les ingrédients dont j’allais avoir besoin : 1,5 kg de beurre, 2 kg de farine de blé, 1 kg de sucre, 12 œufs, du lait, de la pâte d’amande, de la levure …
 
Après le marathon-concert du week-end m’attendait donc un marathon-pâtisserie. J’ai passé trois soirs d’affilée en cuisine et de mon four sont sortis des quantités de brioches à la cardamome, de ”jitterbugare” et de ”mazarins”.

 

Brioches à la cardamome

J’ai appris une nouvelle manière de faire ces brioches : à froid et avec une seule levée. On dissout la levure de boulanger dans le lait froid, on fait la pâte, on la laisse reposer 10 minutes le temps de faire la farce à la cardamome, puis on forme les brioches que l’on dépose sur les plaques de cuisson. On les laisse ensuite doubler de volume pendant une heure avant de les enfourner. C’est une méthode efficace que je vais sûrement réutiliser à l’avenir.
 
J’ai aussi appris à former les brioches en ”nœuds” au lieu de les former en ”escargots” comme jusqu’à maintenant. Je vais aussi continuer à utiliser cette technique car d’une part, les brioches sont plus belles, d’autre part, j’aime le coup de main : rouler les bandelettes de pâte et les nouer, c’est comme une caresse. Car oui, la pâtisserie, ce n’est pas seulement mesurer, peser, mélanger, former et faire cuire, cela fait aussi et surtout appel à nos sens : le parfum de la cardamome, la douceur de la pâte, l’onctuosité de la farce, la chaleur des brioches. Thérapie et plaisir en un ! 🙂
 
 

”Jitterburgare”

Les ”jitterbugare” sont des pâtisseries rondes faites pâte brisée fourrée à la meringue. Je n’en avais jamais ni mangé ni fait avant, c’était donc une grande première pour moi. J’ai commencé à les faire pendant que les brioches à la cardamome levaient, mais l’opération qui consister à rouler la pâte brisée et la meringue s’est avérée être plus compliquée que je ne le croyais (je ne sais pas si j’ai fait une erreur, mais la pâte brisée était si collante que j’avais du mal à retirer le film plastique sans retirer de la pâte ça et là) et il commençait à se faire tard. La pâte roulée devait reposer au congélateur une heure pour faciliter le découpage en tranches, et j’ai décidé de l’y laisser jusqu’au soir suivant, mais malgré cela, les tranches se sont un peu aplaties quand je les ai découpées. Au final, les ”jitterbugare” ne payaient pas vraiment de mine, mais heureusement, ils étaient bons ! Ils étaient néanmoins très fragiles et se cassaient facilement quand on les mangeait.
 
Je suis satisfaite de ce premier essai, mais je sens que j’ai besoin de m’exercer pour attraper le bon coup de main, il est donc très possible que je retente l’expérience des ”jitterbugare” ! 🙂
 
 

”Mazarins”

Même si j’avais déjà mangé des ”mazarins”, ces exquises tartelettes fourrées à la pâte d’amande, je n’en avais encore jamais fait moi-même ; ce fut donc de nouveau une première. Malgré les nombreuses étapes, je n’ai pas trouvé la confection des ”mazarins” difficile.
  
Pour les deux recettes précédentes, je me suis contentée de suivre le livre, mais pour celle-là, je n’ai pas pu m’empêcher de rajouter ma petite touche personnelle … j’ai nommé l’eau de fleur d’oranger, mon parfum préféré (à la place du zeste de citron). Je n’ai pas osé en mettre trop, seulement 2 cuillères à soupe dans la farce à la pâte d’amande, mais la prochaine fois, je doublerai la dose. L’arôme de l’amande est suffisamment prononcé pour que l’eau de fleur d’oranger ne prenne pas le dessus.
 

Dégustation

J’ai congelé la moitié des brioches et j’ai gardé un ”jitterbugare” et quelques ”mazarins” pour moi, mais j’ai emmené le reste au travail, au fur et à mesure de la production, pour en faire profiter mes collègues qui n’ont pas hésité une seconde à faire les cobayes ! 🙂 Même ceux qui d’habitude restreignent leur consommation de sucre n’ont pas pu s’empêcher de prendre des petits bouts ! Et quand une collègue qui d’habitude n’aime pas les ”mazarins” s’est exclamée que les mieux étaient délicieux, c’était pour moi la meilleure note !
 

Version suédoise ici

 

Jag har nyligen deltagit i ett roligt experiment som jag vill dela med mig. Matgeek (som tidigare lanserat Månadens matbild) tog i början av året initiativet till en bokcirkel, en matbokcirkel, till och med en bakbokcirkel. Jag kunde inte låta bli, jag var bara tvungen att gå med i gruppen 🙂 som nu räknar ett hundratals person sprida lite överallt i Sverige. Cirkeln går ut på att bakboken Sötebröd från Brunkebergs bageri av Heléne Johansson skickas runt tillsammans med en anteckningsbok från person till person. Under de fyra dagar som det är tänkt att man ska behålla boken (det händer att det tar lite längre tid…) får man baka så mycket man hinner och orkar med. Efter att ha bett att skjuta upp min tur två gånger (först pga. min flytt, sedan pga. Frankrikesemester), kände jag att jag kunde ta emot boken.
 
Den låg i min brevlåda i fredags förra veckan, när jag kom hem sent efter första festivaldagen på Stockholm Music & Arts, på Skeppsholmen, som fortsatte på lördag och söndag. Jag visste att jag inte skulle hinna baka något under helgen, så mitt mål var att organisera mig så bra som möjligt för att kunna sätta igång på måndagskväll. På lördagsförmiddagen läste jag anteckningsboken (jätteroligt att ta del av allas intryck, kommentar och råd!), bläddrade i bakboken och valde ut tre recept. På söndagsförmiddagen handlade jag alla ingredienser jag skulle komma att behöva: 1,5 kg smör, 2 kg mjöl, 1 kg socker, 12 ägg, mjölk, mandelmassa, jäst…

Efter helgens konsertmaratonen väntade således en bakmaraton. I tre kvällar stod jag i köket och ur ugnen kom ut kardemummaknutar, jitterbugare och mazariner i mängder!

 

Kardemummaknutar

Jag lärde mig ett nytt sätt att baka bullar: på kall degvätska och med bara en jästid. Alltså man löser upp jästen i kall mjölk, blandar degen, låter den vila 10 min under tiden man blandar kardemummafyllningen, därefter bakar man ut bullarna och lägger dem på plåten, och så får de jäsa sig till dubbel storlek i en timme innan de sätts in i ugnen. Det var en metod som fungerade bra och som jag förmodligen kommer att använda mig igen i framtiden.

En annan sak jag lärde mig var att forma knutar. Hittills hade jag gjort bara bullar, men jag kommer också i fortsättningen att baka knutar, dels för att det blir snyggare bullar, dels för att jag tycker om själva handlaget: att rulla degremsorna med handflatorna och knyta om degen, det är som en smekning. Ja, bakning handlar inte bara om att mäta, blanda, kavla, forma och grädda, det handlar framför allt om känsel: doften av kardemumma, den lena vetedegen, den krämiga fyllningen, de varma bullarna. Terapi och njutning i ett! 🙂

 

Jitterbugare

Jag hade aldrig ätit jitterbugare, ännu mindre bakat dem. Detta var alltså en premiär för mig. Jag började baka dem samma kväll som kardemummaknutarna, men ihoprullandet av mördeg och maräng visade sig vara svårare än vad jag hade räknat med (jag vet inte om jag gjorde något fel, men mördegen var så kletig att plastfilm blev svårt att ta bort utan att skada degen här och där) och klockan blev mycket. Hela paketet skulle vila i frysen minst en timme för att underlätta skärandet av jitterbugarna, och jag lät det till slut vänta till kvällen efter. När jag sedan, inför gräddningen, skar igenom rullen trycktes skivor ihop så att de plattades till något. Riktigt fina blev de således inte, men det var definitivt inget fel på deras smak, tack och lov! Dock var de sköra och gick lätt sönder när man åt dem.

Jag var nöjd med detta första försöket men känner att jag behöver öva på handlaget så jag lär upprepa experimentet med jitterbugarbaket! 🙂
 

Mazariner

Även om jag hade redan ätit mazariner förut, var det också en premiär för mig att baka dessa läckra bakelser. Men trots de många etapperna tyckte jag inte att det var svårt.

För de två tidigare recepten nöjde jag mig med att följa boken, men här kunde jag inte låta bli att lägga min lilla ”touch” … som heter apelsinblomvatten, min favorit smaksättning (istället för citronskal). Jag vågade inte ta i för mycket så det blev 2 matskedar i mandelfyllningen, men till nästa gång kommer jag att fördubbla dosen: mandelsmaken är så framträdande att apelsinblomvattnet riskerar inte att ta över.

 

Avsmakning

Hälften av kardemummaknutarna frös jag in och jag behöll en jitterbugare och några mazariner åt mig själv, men resten tog jag med mig till jobbet under veckan och bjöd på fika. Jag behöver inte säga att kollegerna ställde gärna upp som försökskaniner och uppskattningsorden lät sig inte vänta. 😉 Även de som brukar hålla igen vad gäller sötsaker kunde inte låta bli att ta små smakprov! Och när en kollega som inte brukar tycka om mazariner utropar att mina var utsökta, då kan man inte få något bättre betyg! 🙂
 

Fransk version här

Les madeleines, c’est presque mythique, et c’est sûrement plus la faute à Proust qu’à autre chose. 😉 Mais c’est en fait très facile à faire ; il suffit d’avoir le bon moule, qui existe soit en métal soit en silicone. (Peut-être même est-il possible d’utiliser un autre moule ? Je n’ai jamais essayé.)
 
Mon parfum préféré pour les madeleines est l’eau de fleur d’oranger, à tel point que je n’ai jamais pu me résoudre à en tenter d’autre, alors que je suis d’habitude la première à vouloir sortir des sentiers battus …
 
Ingrédients pour 24 madeleines :

• 150 g de sucre en poudre
• 2 œufs
• 1 sachet de sucre vanillé
• 1 pincée de sel
• 150 g de farine
• 1 c. à c. de levure chimique
• 125 g de beurre, en pommade

 
Pour parfumer, au choix :

• 1 zeste de citron (à incorporer au sucre en poudre avant les œufs)
• ou 2 c. à c. de cacao en poudre (à tamiser avec la farine)
• ou 1 c. à s. d’eau de rose ou de fleur d’oranger (à ajouter au mélange avant la farine)
• ou 30 g de miel (à ajouter au mélange avant la farine)

 

1. Mesurez les 125 g de beurre et laissez ramollir à température ambiante, avant de commencer la recette.
 
2. Fouettez les œufs et le sucre, le sucre vanillé et le sel jusqu’à ce que le mélange blanchisse. Si vous avez choisi l’eau de rose, de fleur d’oranger ou le miel pour parfumer vos madeleines, c’est le moment de l’ajouter.
 
3. Incorporez progressivement la farine tamisée avec la levure et le beurre pommade.
 
4. Si vous avez le temps, laissez reposer la pâte une nuit au réfrigérateur avant cuisson. Vous obtiendrez un renflement des madeleines plus marqué.
 
5. Préchauffez le four à 170°C. Beurrez et farinez les alvéoles d’un moule à madeleines s’il n’est pas en silicone. Remplissez-les de pâte.
 
6. Enfournez pendant 12 à 15 minutes. Prolongez éventuellement la cuisson de quelques minutes (ma cuisson tourne toujours autour de 18 minutes).

Si vous aimez la fleur d’oranger autant que moi, je peux vous conseiller de déguster les madeleines accompagnée d’un thé vert … à la fleur d’oranger !
 
Recette adaptée, source : Pâtisseries maison, Florence Edelmann, Marabout

Version suédoise ici

Madeleinekakor har något mystiskt över sig, men det är framför allt Prousts fel. 😉 De är faktiskt väldigt lätta att baka, bara man har rätt form, som finns både i metall och i silikon. (Det kanske till och med går att grädda dem i andra former, men jag har aldrig provat.)
 
Min absolut favorit smak till madeleinekakor är apelsinblomvatten, så till den grad att jag aldrig lyckats formå mig själv att prova någon annan smaksättning, jag som vanligtvis är den första att inte vilja fortsätta i de gamla hjulspåren och tycker om att experimentera…
 
Ingredienser för 24 madeleinekakor:

• 150 g socker
• 2 ägg
• 1 msk vaniljsocker
• 1 nypa salt
• 150 g vetemjöl
• 1 msk bakpulver
• 125 g rumstempererat smör

 
Valfri smaksättning:

• skal från en citron (att blanda i sockret före äggen)
• eller 2 msk kakaopulver (att sikta tillsammans med mjölet)
• eller 1 msk rosenvatten eller apelsinblomvatten (att blanda i före mjölet)
• eller 30 g honung (att blanda i före mjölet)

1. Väg 125 g smör och lät stå i rumstemperatur innan du börjar med recept.
 
2. Vispa äggen, sockret, vaniljsockret och saltet tills blandning blivit vit. Om du har valt rosenvatten, apelsinblomvatten eller honung som smaksättning ska det tillsättas nu.
 
3. Blanda i det siktade mjölet med bakpulvret och det mjuka smöret.
 
4. Om du har tid låt smeten vila i kylskåpet över natten innan du gräddar den. På så sätt kommer du att få mer välvda madeleinekakor.
 
5. Sätt ugnen på 170°C. Smörja och mjöla håligheterna madeleineformen om den inte är av silikon. Klicka i smeten.
 
6. Grädda i ugnen ca 12-15 min. Förläng eventuellt med några minuter (min gräddningstid blir alltid runt 18 min).

Om du tycker om apelsinblomvatten lika mycket som jag, kan jag rekommendera att servera madeleinekakorna med ett gröntte som är smaksatt … med apelsinblom!
 
Receptet anpassat och översatt från Pâtisseries maison, Florence Edelmann, Marabout

 

Fransk version här

 

Temps de préparation : 1h30 + 15 min au four + 1h au frigo + 30 min au congélateur
Matériel requis : moule rond à fond amovible, un batteur (ou encore mieux un robot de cuisine), film transparent, poche à douille, thermomètre de cuisson
 
Ingrédients pour 10-12 parts :
Génoise :
4 œufs
1 dl de sucre en poudre
1 c. à s. de sucre vanillé
1,5 dl de farine de blé
1/2 dl de fécule de pomme de terre
3/4 dl de jus de fleurs de sureau concentré
 
Mousse à la fraise :
3 feuilles de gélatine
2 dl de crème fleurette
2 jaunes d’œufs
1/2 dl de sucre glace
150 g de fraises
 
Coulis de fraises :
50 g de fraises
2 c. à c. de jus de citron
 
12 petites fraises entières pour la décoration
 
Meringue italienne à la fraise :
50 g de fraises
1 dl de sucre en poudre
2 c. à s. d’eau
2 blancs d’œufs
 
Génoise :
1. Préchauffez le four à 175°C.
2. Fouettez les œufs, le sucre et le sucre vanillé jusqu’à obtention d’une préparation blanche et aérée. Tamisez la farine et la fécule de pommes de terre et versez dans la préparation. Mélangez le tout pour bien homogénéiser. Versez la pâte dans un moule rond à fond amovible, beurré et fariné.
3. Enfournez au milieu du four environ 20 min. (Contrôlez la cuisson avec la pointe d’un couteau.)
4. Renversez la génoise sur une feuille de papier sulfurisé et laissez-le refroidir, recouvert du moule. Une fois refroidi, coupez la génoise en deux horizontalement.
5. Lavez le moule et couvrez-en les bords internes de film transparent sur environ 8 cm de hauteur. Déposez une des demi-génoises au fond du moule avec la tranche vers le haut que vous humidifiez de la moitié du jus de fleurs de sureau. Versez le reste du jus sur la tranche de l’autre demi-génoise.

Mousse à la fraise :
6. Mettez les feuilles de gélatine à tremper dans l’eau froide environ 5 min.
7. Fouettez la crème fleurette fermement.
8. Équettez 150 g de fraises et réduisez-les en purée à l’aide d’un pied mixeur.
9. Fouettez les jaunes d’œufs et le sucre glace. Versez-y la crème fouettée et la purée de fraises.
10. Pressez la gélatine et faites la fondre dans une casserole. Mélangez-y rapidement un peu de mousse à la fraise pour la diluer, puis versez le tout dans le reste de mousse. Laissez-la épaissir au réfrigérateur une heure. (C’est important qu’elle épaississe, sinon elle risque de couler plus tard à travers la génoise.)

Coulis de fraise :
11. Équettez 50 g de fraises et réduisez-les en purée à l’aide d’un pied mixeur. Ajoutez-y le jus de citron et étalez ce coulis sur le fond de génoise.
12. Équettez les 12 fraises de décoration, coupez-les en deux et répartissez-les autour du moule avec la tranche vers l’extérieur, contre le film transparent.
13. Remplissez une poche à douille de la mousse à la fraise et dressez la mousse dans le moule. Déposez la deuxième demi-génoise par-dessus, la tranche vers le bas. Laissez reposer 30 min au congélateur (ou comme moi, la nuit au frigo).

Meringue italienne à la fraise :
14. Équettez 50 g de fraises et réduisez-les en purée à l’aide d’un pied mixeur. Réduisez en sirop la purée de fraises avec le sucre et l’eau dans une casserole. Le sirop est prêt quand il atteint la température de 121°C.
15. Dès que le thermomètre indique 110°C, commencez à battre les blancs d’œufs fermement. Puis une fois le sirop prêt, versez-le en filet sur les blancs en neige tout en continuant à les fouetter, jusqu’à ce que la meringue ait complètement refroidit.
16. Étalez une mince couche de meringue sur le gâteau. Versez le reste de meringue dans une nouvelle poche à douille et dressez les petites meringues sur tout le gâteau, en allant de l’extérieur vers l’intérieur. (Si vous trouvez que la meringue n’est pas assez ferme, vous pouvez la battre à la main pour la faire retomber un peu avant de remplir la poche à douille.)
 
Servez, accompagné de quelques fraises entières si vous le souhaitez, et régalez-vous !
 
(Source : Allt om mat numéro 7/2013, page 71)

Till andra omgång av månadens matbild bjuder på franskt söt bröd, så kallade ”briocher”. Det var mitt första försök och jag måste säga att jag blev ganska nöjd med resultatet. 🙂

Först hade jag tänkt att prova på Sébastien Boudets recept som finns publicerat i boken Den franske bagaren, men det tar tre dygn att göra och den tiden hade jag inte. Så jag tog en genväg: jag letade efter en enklare recept på nätet, använde köpt ekologisk jäst istället för surdeg och min KitchenAid istället för att baka helt för hand. Jag smaksatte degen med min favorit arom: apelsinblomvatten.
 
Jag bakade en torsdags kväll, lät jäsa i ett par timmar, bakade ut, flätade briocherna och la dem i två formar, penslade en första gång med äggula (såsom Sébastien Boudet tipsar om) och lät kalljäsa över natten i kylen. Nästa morgon, penslade jag med äggula en andra gång, strödde över pärlsocker och ställde briocherna i den kalla ugnen så att de fortsatte att jäsa medan ugnen värmdes upp. En ljuvlig doft spred sig i köket medan jag åt frukost…

Briocherna var inte perfekta, men jag förväntade mig inte heller att lyckas vid första försök. Jag tyckte att de kunde har varit lite luftigare, men fullt ätliga var de. Det blev en väldigt uppskattad fredags förmiddagsfika för mina kolleger som fick smaka på dem, ännu ljumma – för jag kunde rimligtvis inte behålla dem för mig själv! 🙂

Jag tycker om mat, båda att laga och att äta.
Jag tycker om att fota.
Jag kunde bara inte låta bli att delta i den här tävlingen som Matgeek har satt igång. 😉 Första temat är ”Sommar och mat”. (Här kan du läsa om tävlingens upplägg.) Detta är mitt julibidrag.

För mig är matjessil sommarmat ”par excellence”. Det bästa är om vädret tillåter att man äter det en ljum sommarkväll på balkongen. Det är så enkelt att servera — man kan inte riktigt prata om matlagning i det här fallet: koka färskpotatis och ägg, lägga upp med gräddfil, dill, gurka och annan gott frisk sommargrönsak, och så har man den perfekta svenska sommarmaten, i mitt tycke! Man behöver inte krångla till det.