Veckans ord är givet med tanke på händelserna som kyliga skakat om Stockholms förorter så till den grad att till och med den utländska pressen har rapporterat om dem (jag har framför allt läst artiklar från franska Le Monde).

I måndags morse fick jag mig en smärre chock när jag läste i Metro (inte i Dagens Nyheter som jag läser varje morgon till frukost) att det hade varit upplopp kvällen innan i Husby, nordväst om Stockholm. Bilar hade satts i brand och när brandkåren och polisen anlände till platsen möttes de av stenkastning. Det sägs att startskottet för upploppen var att en 68-årig dödades av polisen veckan innan. Upploppen var tyvärr inte något engångsföreteelse utan de fortsatte, tilltog i styrka och spred sig runt om i Stockholms utkanten. Det blev någon sorts snöbolleffekt, som om missnöjet smittade av sig.

I torsdags frågade en kollega mig hur det var i mitt nya område. Jag blev förvånad av frågan och hon berättade för mig att hon hade läste i DN att poliskontoret i Rågsved hade brunnit under natten. Jag var dubbelt så mycket förvånad eftersom jag hade läst samma tidningen på morgonen utan att se den här information. Jag var ännu mer förvånad för jag visste inte ens att det fanns ett poliskontor i Rågsved!… På DN:s hemsida kunde jag i alla fall läsa det som min kollega pratade om. Men jag var fortfarande förvånad : poliskontoret visade sig ligga alldeles i närheten av tunnelbanestation och jag svär att jag märkte ingenting när jag gick förbi på morgonen, på väg till jobbet.

Sådant händer så sällan i Sverige att jag vet faktiskt inte vad jag ska tro : är det så allvarligt som pressen beskriver det, eller förstoras det mer än nödvändigt? Jag ställer frågan för att jag fick flera gånger under veckan intrycket att det som stod i tidningen inte stämde med verkligheten. Andra röster vittnar om samma sak : medierna beskriver en krigsliknande situation, bilder på brinnande bilar chockerar, men invånarna i de drabbade kvarter säger om att det är lugnt som vanligt … eller är det onormalt lugnt?

Sverigedemokraterna skor sig förstås på det hela, kan inte låta bli på att kritisera den nuvarande regeringen som oansvariga i dess vilja att skapa ett multikulturellt samhälle, för det är självklart invandrarnas fel (alltid samma visa…) De vill bland annat tillåta polisen att ta till hårdare tag, upprätta utegångsförbud och skicka tillbaka till gränsen alla bråkmakare. Vilket låter helt befängt enligt min mening eftersom dessa bråkmakare är alla under 25 år, det vill säga att de föddes troligen i Sverige, är då andra generationens invandrare och förmodligen svenska medborgare…

Visst finns det en majoritet av invandrare i dessa drabbade förorter. Visst är en stor del av dessa invandrare arbetslösa, mer eller mindre utslagna. En icke betydelselös andel av deras barn misslyckas i skolan. Man kan ju inte förneka att det finns ett viss missnöje i dessa kvarter, men faktum är att upploppen orsakades av några få individer som inte ens alla bodde där! De senaste artiklar som jag läst understryker att allt var mycket väl organiserat: man har till exempel hittat ryggsäckar fylla med gatstenar placerade på strategiska ställen, för att finnas tillgängliga vid eventuella bråk med ordningsmakten. Av 12 personer som arresterades en kväll vid Husby, var hälften redan dömd för ”små” brott (narkotika, rån, våld) och två bara kom från Husby.

Efter hand försöker man analysera lite bättre vad som har hänt dessa senaste dagar, men orsakerna till det hela är för många och för komplexa för att hitta en enkel lösning till problemen. Och det sättet som pressen bearbetat informationen förenklar inte saken: många fakta och argument motsäger varandra. Även om det redan finns en artikel på Wikipedia om upplopen i Stockholm 2013, tror jag att det ännu är för tidigt att ta allt som har sagts under veckan för sanning. Ärligt talat vill jag nästa ifrågasätta ordet ”upplopp” i sig. Med det vill jag inte alls säga att de inte ägt rum, men om man jämför med händelserna i Frankrike eller England, för några år sedan, så liknar upploppen i Stockholm mer bråk mellan ganska få ungdomar och polisen.

une/l’émeute = ett upplopp/upploppet

För att återknuta till förra veckans teman skulle vilja avsluta med en reflektion kring just polisen som enligt DN inte kan hantera sådana situationer i motsats till de franska ”CRS” = kravallpolis. Jag hoppas innerligt att Sverige aldrig kommer att använda sig att militär styrka för att tysta ner revolter. Våld föder våld, jag tror definitivt inte på den här lösningen.

Fransk version här