Förra sommaren återupptäckte jag nöjet att läsa. Utan dator under flera veckor kunde jag återigen bli helt uppsluken i mitt läsande, i skuggan eller i solen i mina föräldrars trädgård, på tåget, eller i sängen innan det var dags att släcka för natten. På kort tid läste jag flera romaner, bland annat: Lila hibiskus av Chimamanda Ngozi Adichie, Det gångna är inte en dröm av Theodor Kallifatides (min favorit svenska författare) och Utrensning av Sofi Oksanen.

När semestern var över hade jag bara en önskan: fortsätta att läsa, även än inte i samma utstäckning, men kanske en halvtimme varje kväll innan jag somnade. Men det visade sig vara mycket svårare än vad jag trodde att hålla mig till det. Det är framför allt en fråga om disciplin, egentligen: det finns så mycket som distraherar från det…

Till slut kom jag på att jag måste hitta på ett sätt att tvinga mig att läsa. Ordet ”tvinga” är väldigt starkt, inser jag, och även mycket motsägelsefullt i det här sammanhanget, ty jag vill att läsandet ska förbli ett nöje. Det handlar då mer om att hitta ett sätt att disciplinera mig för att läsa. Jag konsumerar många böcker, men tyvärr än så länge i ett rent kommersiell bemärkelse : jag köper böcker och tänker att jag ska läsa dem en dag .. En dag, ja … Det är väl synd att samla på böcker utan att knappt öppna dem någon gång … Lösningen är då att vara med i en bokcirkel. Och för att öka trycket på mig själv är jag nu med i två bokcirklar. (Det är allt eller inget med mig…)

[quote]

en bokcirkel/bokcirkeln = un/le cercle de lecture

(”Lecture” betyder läsande.)

[/quote]

Den första bokcirkeln startades av Nationalmuseum i samband med omhängningen av den franska 1800-talskonsten, ”Det moderna livet” (som jag tänker skriva om snart på den här bloggen), och samlar ett hundratals personer som inte känner varandra. Första boken i den här cirkeln var Krogen av Émile Zola (”L’Assomoir” på franska: verbet ”assomer” betyder bedöva, slå någon medvetslös.) Översättningen, från 1940-talet, är något gammalmodig, men för övrigt tyckte jag om historien, trots att den var rätt deprimerande. Men jag tycker faktiskt att den förra titeln, Fällan, passade bättre. Jag hade redan läst Germinal (Den stora gruvtrejken) och Nana på franska, vars huvudrollsinnehavare jag återfann i Krogen, men som barn. När jag läste franska vid Stockholms universitet läste jag också, som så många andra svenska gymnasielever, Thérèse Raquin, en annan eländig historia. Krogens handling är långt ifrån rolig, men jag tycker om Zolas fotogafiska stil och hans sätt, sällan smickrande, att beskriva de olika personerna ; inte minst Paris beskrivningar gör staden till en väldigt levande gestalt.

En bokcirkel är inte någon cirkel om man inte träffas för att diskutera boken. Så den 10 maj samlades runt hundra personner i Nationalmuseums hörsal för första gången. Anneli Jordahl, författare och litteraturkritiker, presenterade Zolas roman, satte den i sitt sociologiska sammanhang och drog paralleller till dagens svenska litteratur där alkoholismen och missbruk är ett återkommande tema. Därefter illustrerade en av museets intendent boken med konsten från Zolas tid (målningar, fotografier, gravyrer, affischer). Vi avslutade sedan i utställningssalarna där vi satte oss i mindre grupper för att diskutera boken. Det var en mycket intressant och trevlig kväll. Nästa träff är planerad till slutet av oktober då Bel-Ami av Maupassant (mitt favorit franska författare) ska diskuteras. En tredje träff borde äga rum lagom till julhelgen, för att avsluta året med ännu en roman av Zola: Hallarna (Le Ventre de Paris på franska = Paris mage).

Nu när jag har tagit mig igenom Krogen (för det var inte lätt, det ska erkännas: 500 sidors misär …) ska jag nu sätta dyka igen in i arbetarvärlden, men i Italien den här gången, och i vår egen tid. En svensk väninna satte igång en egen bokcirkel, där vi har ungefär tio stycken, och den första boken som valdes är Stål av Silvia Avallone. Första träffen är den 20 maj. Jag har alltså en vecka på mig att läsa boken, men den är inte lika tjock som Krogen, så jag hoppas verkligen läsa ut den i tid.

Fransk version här