< Dag 1 — Fransk version här — Dag 3 >

Återträff, ja men …

Jag vaknade lite före 7 svensk tid. Vi flög då över molnen, i en azurblå himmel. Efter att passagerarna tvättat bort nattens sömn med varma fuktiga handdukar, serverades fruskosten: äggröra med zucchini, fruktsallad och morotskaka. Vi landade i tid på Taipei Taoyuan International Airport, 14:45 taiwanesisk tid (sommartid är det 6 timmars tidsskillnad mellan Stockholm/Paris och Taipei). Om Schiphol nu var nästan kliniskt rent så var Taoyuan skinande rent. 🙂

Jag ställde mig i kön bland de ”non-citizens” för passkontrollen och såg framför mig att jag hämtade min stora resväskan på band 8 och sedan kom ut och äntligen träffade min sambo (som jag inte sett sedan 8 februari), men det var lite förhastade förhoppningar …

Första gången jag kom fram till en passkontrollant fick jag stiga ur kön eftersom jag hade missat att jag behövde fylla i en litet kort med namn, födelsedatum, hemadress, adress i Taipei osv.

Andra gången jag kom fram till en annan passkontrollant såg jag hur han tittade fram och tillbaka på mitt pass, utan att förstå vad han kunde leta efter. Men till slut ropade han på en kollega, de frågade mig hur länge jag skulle stanna i Taipei — två veckor — och så kom det fram att jag behövde ett visum för att mitt pass gick ut om lite mindre än 6 månader, den 18 november i år för att vara precis …

Det tog sin lilla tid innan jag kom fram till disken för att ansöka om visum trots att det inte fanns någon som köade dit. Så här i efterhand undrar om jag det kan ha varit för att de kanske tyckte att det var konstigt att jag överhuvudtaget tilläts flyga från Europa med ett pass med för kort giltighetstid. Om jag kunde komma ut, varför skulle de inte kunna släppa in mig i landet? Men lagen är lagen, och det räckte inte att jag visade att jag hade returbiljetter för om två veckor.

Datorn krånglade så de kunde inte ta bild på mig på en gång, och så behövde jag en inbjudan för att få ett visum. En kvinna fick ringa till min sambo, som väntade på mig utanför, och sedan gå ner till honom för att han skulle fylla i inbjudningsblanketten. Under tiden såg hon även till att min resväska slutade gå runt på bagagebandet så att jag kunde lite senare hämta den från bagagedisken istället.

Tredje gången gillt: med ett 30 dagars, ej förlängningsbart, visum, kunde jag äntligen gå igenom passkontrollen, hämta min väska och komma ut, men då hade på något sätt luften gått ur mig och återträffen blev inte alls som jag hade föreställt mig, även om allting ändå hade lösts sig till det bästa.

Vi lämnade den luftkonditionerade flygplatsen för att hamna ute i den varma fuktiga taiwanesiska luften. Bussen som kördes oss in till Taipei Main Station på en timme var tack och lov klimatiserad. Därefter satte vi oss i en rent av kylskåpskall taxi som kördes oss bekvämt och för en billig penning till min sambos lägenhet.

Efter att ha packat upp väskan och vilat lite, promenerade vi lite i kvarteret. Vi köpte bland annat ett litet bröd med russin på ett bageri-konditori som heter Boîte à bijoux (på franska, = Smyckeskrin). Det franska verkar ligga högt i kurs här också. 🙂

< Dag 1 — Fransk version här — Dag 3 >