Fransk version här — Dag 2 >

Frihet!

Det var med en nästan obeskrivlig känsla av frihet och lätthet som jag gick hemifrån imorse, med två resväskor och kameraväskan över axeln… Solen sken varmt, fåglarna kvittrade glatt, det var sommar, det var semester. Det är semester !

Lite krångligt var det att komma ombord på bussen med två väskor, att dra de med sig på rulltrappor, men snart fick jag bättre styr på dem. Det var ingen trängsel vare sig på bussen eller tunnelbanan. Jag stannade kort på en Pocket Shop-butik vid Centralen för att införskaffa mig Margret Atwoods Syndaflodens år och kl 10:45 kom jag ombord på flygbussen med hjälp av ett sms-biljett. Ett mail till bästa väninnan och 45 minuter senare steg jag av vid Arlanda, terminal 5. Jag checkade in själv och droppade in min stora resväska (klarade mig under 23 kg-gränsen, handbagageväskan vägde däremot lite mer än de tillåtna 12 kg, men det fick gå ändå) och fortsatte vidare till gate 12. Svenskar och nederländare samlades så småningom där och vi började alla gå ombord planet strax före 13. Den första flygningen gick fort: planet landade i Schiphol, Amsterdam, före 15. Jag hann äta mackan och dricka apelsinjuicen, vattenglaset och tekoppen som serverades under resan och påbörja läsningen av den nyinköpta romanen och så var det dags att gå av.

Jag slogs av den nästintill schweiziska renheten på Amsterdams ljusa och luftiga flygplatsen, medan jag, i lugnt takt, fönstershoppade under min ca 20-mins lång vandring från terminal C till terminal F. Lite folklore med tulpaner, äkta eller i trä, och träskor, mycket lyx med parfymer, märkeskläder, kameror, smycken, skinnväskor, en del mat med allt från ostar, choklad och diverse kakor från Holland men även andra länder.

Jag hittade gaten därifrån jag skulle flyga till Taipei, satte mig i väntsalen och började skriva min resdagbok. Jag skulle sitta här flera timmar innan resan fortsatte. Jag omringades snart av fler asiater än européer. Ett jumbojet lastades med kineser och lyfte mot Beijing. Sedan var det filippinier, mest män, som kom i större grupper. Jag förstod varför när jag insåg att mitt flygplan till Taipei skulle senare flyga vidare till Manila. Min granne på planet berättade att han varvar 4-månaders arbete i Aberdeen med 2-månaders ledighet (tror jag) i hemlandet.

Middagen ombord på planet bestod av ris med kyckling i currysås, kikärtssallad, passionsfruktmousse och bröd och ost. På skärmen i ryggstödet på stolen framför mig kunde jag lyssna på musik eller titta på film. Flight tracking verkade inte fungera; det var synd, för det kanske skulle ha varit roligt att se på lite. Jag valde att titta på filmen Hugo. Jag vet inte om det var för att jag tittade på den franskdubbade versionen, men jag fann den lite för tillgjord. Vid slutet av filmen började jag somna ifrån, insvept i en blå filt. Klockan var kanske runt midnatt. Ljuset i flygplanet hade släckts. Då var det bara att släcka även skärmen och blunda för gott.

Fransk version här — Dag 2 >