För att vinna lite tid har jag valt att resa nattetid. Jag åker från Paris till Gap med Intercity-nattåget, ombord på en liggvagn.

Jag har inte åkt nattåg på åratal. Jag brukade göra det med mina föräldrar och systrar, mellan La Rochelle och Antibes (linjen trafikeras inte längre idag), då vi skulle hälsa på min farföräldrar under jul- och nyårshelgerna. Med en familj på fem personer hände det ofta att vi hade hela kupén för oss själva och jag tyckte om att sov på den översta platsen. Jag sov aldrig djupt, men jag lät mig vaggad av ljudet av tåghjulen på rälsen, såsom en häst som galopperar genom natten. Ta-ga-da ta-ga-da ta-ga-da …

Det förlängda anhalten vid Marseilles tågstation väckte alltid mig mer än de andra stoppen, jag visste att den här stationen var en återvändsgränd och jag väntade in vagnarnas skutt när ett nytt lok hakades fast längs bak på tåget, som då blev täten, innan det sattes igen i rörelse, åt andra hållet.

I gryningen hälsade solen på oss i höjd med Fréjus. Outtröttligt beundrade jag medelhavslandskapet genom fönstret: gråa klippor, grågröna olivträd, intensivt gröna eukalyptus, glitterblå hav. Jag kände nästan den varma doften som utmärker den röda torra jorden.

Konstigt nog har jag inga minnen från returresorna.

Denna 13 juli på kvällen stiger jag ombord på nattåget som kommer att ta mig ill Gap lite före kl. 7 morgonen därpå. Min resväska är för tjock för att få plats under liggvagnplatsen; jag ställer den längst fram i vagnen i cykelrutan. Jag har bokat en plats längs ner i en kupé enbart för kvinnor. Hela vagnen verkar vara reserverad för kvinnor, även om det finns några barn, flickor och pojkar, tillsammans med sina mammor. Stämningen är lugn och kontakter knyts lätt mellan resenärerna. Jag tänker på ordet “systerskap”. Men jag får minimalt med utbyte med mitt resesällskap. Jag nöjer mig med att titta på förortslandskapet som tågar förbi innan jag lägger mig på min liggvagnplats och läser ett tag, och så släcker jag läslampan för natten.

Denna natt på tåget, såsom de under min barndom, sover jag inte riktigt djupt. Men jag ligger bekvämt och slumrar till, dagdrömmar blandar sig med halvvakna drömmar. Några gånger under natten stannar tåget lite längre, men inte för att byta lok. Runt 6-tiden meddelas den första anhalten av en kvinnlig röst, jag låter den passera innan jag reser mig för att fräscha upp mig lite grann. De andra kvinnorna i kupén verkar åka längre än jag; jag samlar ihop mina saker så diskret som möjligt och stänger försiktigt dörren bakom mig. Solen håller på att gå upp utanför fönstret och lyser upp Alpernas bergkam med sina orangegula strålar.

Fransk version här