Jag har nyligen deltagit i ett roligt experiment som jag vill dela med mig. Matgeek (som tidigare lanserat Månadens matbild) tog i början av året initiativet till en bokcirkel, en matbokcirkel, till och med en bakbokcirkel. Jag kunde inte låta bli, jag var bara tvungen att gå med i gruppen 🙂 som nu räknar ett hundratals person sprida lite överallt i Sverige. Cirkeln går ut på att bakboken Sötebröd från Brunkebergs bageri av Heléne Johansson skickas runt tillsammans med en anteckningsbok från person till person. Under de fyra dagar som det är tänkt att man ska behålla boken (det händer att det tar lite längre tid…) får man baka så mycket man hinner och orkar med. Efter att ha bett att skjuta upp min tur två gånger (först pga. min flytt, sedan pga. Frankrikesemester), kände jag att jag kunde ta emot boken.
 
Den låg i min brevlåda i fredags förra veckan, när jag kom hem sent efter första festivaldagen på Stockholm Music & Arts, på Skeppsholmen, som fortsatte på lördag och söndag. Jag visste att jag inte skulle hinna baka något under helgen, så mitt mål var att organisera mig så bra som möjligt för att kunna sätta igång på måndagskväll. På lördagsförmiddagen läste jag anteckningsboken (jätteroligt att ta del av allas intryck, kommentar och råd!), bläddrade i bakboken och valde ut tre recept. På söndagsförmiddagen handlade jag alla ingredienser jag skulle komma att behöva: 1,5 kg smör, 2 kg mjöl, 1 kg socker, 12 ägg, mjölk, mandelmassa, jäst…

Efter helgens konsertmaratonen väntade således en bakmaraton. I tre kvällar stod jag i köket och ur ugnen kom ut kardemummaknutar, jitterbugare och mazariner i mängder!

 

Kardemummaknutar

Jag lärde mig ett nytt sätt att baka bullar: på kall degvätska och med bara en jästid. Alltså man löser upp jästen i kall mjölk, blandar degen, låter den vila 10 min under tiden man blandar kardemummafyllningen, därefter bakar man ut bullarna och lägger dem på plåten, och så får de jäsa sig till dubbel storlek i en timme innan de sätts in i ugnen. Det var en metod som fungerade bra och som jag förmodligen kommer att använda mig igen i framtiden.

En annan sak jag lärde mig var att forma knutar. Hittills hade jag gjort bara bullar, men jag kommer också i fortsättningen att baka knutar, dels för att det blir snyggare bullar, dels för att jag tycker om själva handlaget: att rulla degremsorna med handflatorna och knyta om degen, det är som en smekning. Ja, bakning handlar inte bara om att mäta, blanda, kavla, forma och grädda, det handlar framför allt om känsel: doften av kardemumma, den lena vetedegen, den krämiga fyllningen, de varma bullarna. Terapi och njutning i ett! 🙂

 

Jitterbugare

Jag hade aldrig ätit jitterbugare, ännu mindre bakat dem. Detta var alltså en premiär för mig. Jag började baka dem samma kväll som kardemummaknutarna, men ihoprullandet av mördeg och maräng visade sig vara svårare än vad jag hade räknat med (jag vet inte om jag gjorde något fel, men mördegen var så kletig att plastfilm blev svårt att ta bort utan att skada degen här och där) och klockan blev mycket. Hela paketet skulle vila i frysen minst en timme för att underlätta skärandet av jitterbugarna, och jag lät det till slut vänta till kvällen efter. När jag sedan, inför gräddningen, skar igenom rullen trycktes skivor ihop så att de plattades till något. Riktigt fina blev de således inte, men det var definitivt inget fel på deras smak, tack och lov! Dock var de sköra och gick lätt sönder när man åt dem.

Jag var nöjd med detta första försöket men känner att jag behöver öva på handlaget så jag lär upprepa experimentet med jitterbugarbaket! 🙂
 

Mazariner

Även om jag hade redan ätit mazariner förut, var det också en premiär för mig att baka dessa läckra bakelser. Men trots de många etapperna tyckte jag inte att det var svårt.

För de två tidigare recepten nöjde jag mig med att följa boken, men här kunde jag inte låta bli att lägga min lilla ”touch” … som heter apelsinblomvatten, min favorit smaksättning (istället för citronskal). Jag vågade inte ta i för mycket så det blev 2 matskedar i mandelfyllningen, men till nästa gång kommer jag att fördubbla dosen: mandelsmaken är så framträdande att apelsinblomvattnet riskerar inte att ta över.

 

Avsmakning

Hälften av kardemummaknutarna frös jag in och jag behöll en jitterbugare och några mazariner åt mig själv, men resten tog jag med mig till jobbet under veckan och bjöd på fika. Jag behöver inte säga att kollegerna ställde gärna upp som försökskaniner och uppskattningsorden lät sig inte vänta. 😉 Även de som brukar hålla igen vad gäller sötsaker kunde inte låta bli att ta små smakprov! Och när en kollega som inte brukar tycka om mazariner utropar att mina var utsökta, då kan man inte få något bättre betyg! 🙂
 

Fransk version här