Valet av veckans ord var helt givet efter torsdagens händelse som engagerat så många svenskar sedan dess. Jag syftar förstås på kronprinsessparets första barns födelse, en liten flicka, den 23 februari kl. 4:26 på Karolinska sjukhuset.
Kl 7 på morgonen var det en rörd och stolt pappa som tiilkännagav för pressen att både mamman och dottern mådde prima. Prinsessan var 51 cm lång och vägde 3 280 gr vid födseln. Förlossningen hade pågått i ungefär 3 timmar och bara 8 timmar senare åkte den lilla familjen hem till sig, till Haga slott.
en födelse/födelsen = une/la naissance
En kunglig födelse följs av flera mer eller mindre gamla traditionella ceremonier. Den första är saluten: 21 kanonskott skjuts några timmar senare, och man upprepar det hela om det gäller en tronarvige, alltså 42 skott. Det var det som hände i torsdags kl. 12 på dagen, mitt i Stockholm, från Skeppsholmen eftersom den nyfödda prinsessan (vars namn var ännu okänt vid det läget) hamnar på andra plats på tronföljden efter sin mamma.
Precis då, i torsdag vid lunchtid, kom jag ut från Nationalmuseum och slogs av hur mycket folk som hade samlat sig för denna tradition! Bron till Skeppsholmen, Slottsbacken och hela vägen till Operan, det var fullt med folk. (Senaste gången som man skjöt 42 kanonskott var det för prins Carl Philips födelse, som föddes tronarvinge 1979 men förlorade sin plats till sin äldre syster 1980 efter en grundlagsändring, och det hade inte alls dragit lika mycket folk.) Det var egentligen ganska rörande att se hur populär denna födelsen blev i år, trots att huvudpersonerna inte var närvarande.
Den andra traditionen är vittnesbekräftelsen som inblandar riksdagens talman, Per Westerberg, statsministern, Fredrik Reinfeldt, riksmarskalken, Svante Lindqvist, och överhovmästarinnan, Alice Trolle-Wachtmeister, som hälsade på de nyblivna föräldrarna på Haga slott fredagen den 24 februari.
Därefter tillkännagav kung Carl XIV Gustav prinsessans förnamn och titel under en extrainsatt konselj på Slottet. Namnen är: Estelle, Silvia (efter mormor), Ewa (efter farmor) och Mary; hon är hertiginnan av Östergötland.
Valet av Estelle som tilltalsnamn har förvånat alla. Somliga tyckte att det inte är något kungligt namn, men vad är ett kungligt namn egentligen? Det chockerar mig att föräldrarna inte följt traditionen. Däremot har det chockerat en särskilt person, journalisten och populärhistorikern Herman Lindqvist som sa att det var olämpligt för en prinsessa att ha ett namn som för tankarna till en ”nattklubsdrottning” (fråga mig inte var han har fått det här ifrån…) Detta namn är ändå ett släktnamn: Folke Bernadotte var gift med Estelle Manville.
Den sista traditionella ceremonin är en tacksägelsegudstjänst, en Te Deum, som ägde rum på Slottet, fortfarande i fredags, och där kungafamiljen, prins Daniels familj, den svenska regeringen och politiska partiledare, samt hovet närvarade. Dopet borde äga rum inom tre månader.
Te Deum i Slottskyrkan from Kungahuset on Vimeo.
Jag är inte rojalist, men jag kunde ändå inte låta mig smittas av bebisyran som blåste upp sedan i torsdags. Jag blev tagen av svenska folkets för det mesta positiva reaktioner, även om jag ibland tänkte: ”Om hon visste vad som väntar henne …” Det är inte direkt synd om lilla Estelle, men hennes livsbana är redan nu färdigbestämd. Även om kungafamiljen vill stå nära folket kan man inte bara bortse från vare sig det privilegierad liv de lever eller de måsten som deras funktion, som ärvs vilket är alltså ej demokratiskt, innebär.
Och när statsministern Reinfeldt säger, i sina gratulationer till de lyckliga föräldrarna, att Sverige står inför en ny era av drottningar, lämnar det inte mycket att hoppas på att monarkin kan avskaffas inom en snar framtid. Är det bra eller dåligt? Jag vet inte … Man kan i alla fall inte föreneka att kungafamiljens popularitet har ökat enormt de senaste dagarna och jag kan tänka mig att svenskarna ser redan nu framemot en ny era av Hagasessor.
Fransk version här
