Veckans ord : ”paresser”

Min julledighet närmar sig sin slut. Jag har inte gjort allt jag hade tänkt mig: jag skulle ha velat sticka och läsa; jag har läst en liten roman av Tomas Tranströmer, men jag har inte rört vid stickorna en enda gång. Men en sak har jag gjort ordentligt och det är: att vi-la. Jag har sovit mycket och slappat en hel del, jag har aldrig tittat så mycket på tv som nu. (Och så har jag varit rätt upptagen med bloggen.)

att slappa = paresser

Den här semestern är för mig synonym med icke-rutin: jag har vänt på dygnet av att lägga mig och gå upp sent, jag har inte ätit vid bestämda tider, många måltider krävde ingen matlagning, jag har nästan inte gått ut. ”Home sweet home”…

Men det är nu dags att rycka upp sig och hitta tillbaka till sina gamla rutiner, vilket är alltid ett litet nöje för mig efter ett långt avbrott. När ni läser detta är jag i Frankrike och gullar med min tredje systerson som föddes den 3:e december. 🙂 En resa, så kort den än må vara, kräver lite planering (som att programmera bloggens söndagsinlägg) och organisation samt att man respekterar tidtabeller för bus, flyg och pendeltåg.

Jag åker hem med dagens sista flyget på måndag kväll, och på tisdag är det tillbaka till verkligheten. Förhoppningsvis inte riktigt samma verklighet som före semester: jag hoppas vara tillräckligt utvilad och glad över att återuppta mina gamla vanor. Jag ser redan fram emot att komma ombord på Djurgårdsfärjan. 😉

 

Fransk version här

Le mot de la semaine : « slappa »

Mes vacances de Noël touchent à leur fin. Je n’ai pas fait tout ce que je voulais faire : j’avais pensé tricoter et lire ; j’ai lu un petit roman de Tomas Tranströmer, mais je n’ai pas touché à une seule aiguille. Mais j’ai fait une chose que je voulais vraiment faire et c’est me re-po-ser. J’ai beaucoup dormi et pas mal paressé, je n’ai jamais autant regardé la télé que pendant ces vacances. (Et le blog m’a pris pas mal de temps aussi …)

Le verbe « slappa » vient de l’adjectif « slapp » qui signifie : mou, flasque, relâché, sans énergie, sans vigueur. Je traduis le verbe par : paresser.

jag slappar [jâgue slapare] = je paresse

jag har slappat [jâgue ‘har slapate] = j’ai paressé

jag slappade [jâgue slapadé] = je paressais

jag ska slappa [jâgue ska slapa] = je paresserai

Ces vacances sont pour moi synonyme de non-rutine : je me suis couchée et levée à pas d’heure, j’ai mangé à heure non fixe, pas mal de repas ne nécessitaient pas de faire la cuisine, je ne suis sortie que très peu. ”Home sweet home”…

Il est quand même grand temps de retrouver un peu ses routines — et c’est toujours pour moi relativement agréable après une telle coupure. Quand vous lirez ceci, je serais en France en train de pouponner mon troisième neveu qui est né le 3 décembre dernier. 🙂 Un voyage, si court soit-il, demande un peu de planning (comme de programmer l’article dominical du blog par exemple), d’organisation et qu’on respecte les horaires de bus, d’avion et de RER.

Je rentre lundi soir vers minuit et dès mardi, c’est retour à la réalité. Pas telle que je la connaissait avant les vacances ; je serais sûrement plus en forme et plus enthousiaste de reprendre mes vieilles habitudes. J’ai presque hâte d’embarquer de nouveau sur le bateau entre Slussen et Skeppsholmen. 😉

 

Version suédoise ici

Fransk potatisgratäng

En ”gratin dauphinois” [gratäng dåfinoa] är en potatisgratäng från området Dauphiné som ligger i sydöstra Frankrike, mellan floden Rhône och den italienska gränsen. Området var själständigt t.o.m. 1349 då det blev en fransk provins. Idag är det administrativt uppdelat i tre ”départements”: Drôme, Hautes-Alpes (där mina föräldrar numera bor) och Isère. Dauphinés huvudort är Grenoble.
Denna härligt krämiga maträtt nämns för första gången den 12 juli 1788 då en middag hölls för stadshusets personal i Gap. Som för alla traditionella maträtterna finns det inte något unikt recept för ”gratin dauphinois”, men en viktigt ingrediens som inte ska glömmas är vitlök. Gratängen går bra att förbereda dagen innan, sedan är det bara att värma upp den i ugnen före servering.

Ingredienser, för 6-8 portioner:
1 kg potatis
3 dl mjölk
3 dl matlagningsgrädde (eller vispgrädde om man så vill)
2 vitlöksklyftor
muskotnöt
50 g smör
salt och peppar

1. Sätt ugnen på 200 grader.
2. Skala potatisen och skiva dem till ca 3 mm tjocka skivor. (Man kan använda hushållsassistenten.) Potatisen ska inte tvättas för då sköljer man bort stärkelsen som binder till sig mjölken och grädden
3. Lägg ut potatisskivorna på en ren handduk. Strö över 10-15 g salt och några varv av pepparkvarnen. Massera potatisen med händerna för att fördela det jämnt.
4. Koka upp mjölken i en kastrull tillsammans med en skalad och krossad vitlöksklyfta. Sänk värme och lägg potatisskivorna, täck med lock och låt puttra 10 min.
5. Häll i grädden och en rejäl nypa rivet muskotnöt. Låt sjuda utan lock ca 15 min och rör i ofta för att förhindra att potatisen och grädde bränner fast i botten. Var försiktigt med att inte röra sönder potatisen. Potatisen behöver inte vara färdigt kokt då gräddningen i ugnen kommer att avsluta den här processen.
6. Skala och klyv den andra vitlöksklyftan och stryk den över hela ytan på en ugnsform. Smörj den, och häll över försiktigt den förkokta potatisen med gräddmjölken i den. Lägg några smörklickar över gratängen.
7. Gratängen gräddas i ugnen i vattenbad: lägg formen i en plåt eller ett större fat, som fylls på med vatten upp till halva höjden på gratängen.
8. Ställ in i ugnen och gratinera tills gratängen fått fin färg, minst 10 min.
Om man vill kan man också strö över riven ost, men då blir det en ”gratin savoyard” = potatisgratäng från Savojen (som kan också innehålla lök).
Som sagt, den här gratängen mår bara bättre av att vila över en natt och värmas upp före serveringen, som många andra franska maträtt som får puttra länge och sprida ut sina förföriska dofter. 🙂

Veckans ord: ”dîner à trois plats”

Låt oss starta det nya året med ett ”gott” inlägg”!

Sista veckan på 2011 gav mig tillfället att återgå till en mina största intressen, nämligen matlagning. Jag njöt verkligen av det eftersom jag hade valt rätter som kunde förberedas dagen innan: då kunde jag laga mat utan att stressa och verkligen ta mig den tid som krävs för en lyckad middag. Genom att förbereda en del av varmrätten och efterätten kunde jag sedan i lugn och ro städa, plocka undan och duka bordet innan gäster kom, för att till slut förbereda förrätten precis innan det var dags att sätta sig till bords.

För en svensk låter ordet ”trerättersmiddag” ganska lyxigt, medan det är inte märkligare än så för en fransman. Det är faktiskt så att en fransk måltid ofta innehåller tre rätter en förrätt (även om det är bara en sallad eller råkost), en varmrätt och en efterrätt (frukt eller yoghurt till vardags). (Svenskarna äter ofta sin sallad till varmrätten och tar sällan någon efterrätt — men äter gärna någon bulle under dagen.) Det finns inget franskt ord som motsvarar ”trerättersmiddag”, däremot finns det ord för de olika rätterna:

en rätt/rätten — un/le plat, un/le met

en förrätt/förrätten — une/l’entrée, un/le hors-d’oeuvre

en varmrätt/varmrätten — un/le plat principal, un/le plat de résistance

en efterrätt/efterrätten — un/le dessert

Den första trerättersmiddagen jag tillagade var till den 29 december då vi hade bjudit ett par vänner och deras två barn som vi inte hade sett sedan i somras. Det är alltid en utmaning för mig att bjuda hem dem till middag eftersom fadern är kock till yrket. Men det är också alltid ett nöje att ha gäster som delar samma matintresse som jag.

Menyn den kvällen bestod av:

Till nyårsafton bjöd vi min sambos föräldrar och bror. Då hade jag lagat:

  • till förrätt: varm getosttoast med sallad med torkade tranbär och pinjenötter (recept från Buffé nr 12/2011 sida 18),
  • till varmrätt: burgundisk köttgryta (eller ”bœuf bourguignon”) — den godaste jag har någonsin ätit! — och potatismos (recept från Buffé nr 12/2011 sida 18)
  • till efterrätt: chockladbakelser med blodapelsinkräm (recept från Allt om mat nr 20/2011 sida 58).

 

Fransk version här

 

Le mot de la semaine : « trerättersmiddag »

Voici un poste gourmand pour bien commencer l’année !

La dernière semaine de l’année 2011 a été pour moi l’occasion de reprendre du service aux fourneaux. J’y ai pris beaucoup de plaisir d’autant que je pouvais préparer une partie des mets la veille : cela permet de cuisiner sans stresser et de prêter toute l’attention nécessaire pour un repas réussi. En préparant une partie du plat principal et le dessert la veille, je pouvais tranquillement faire un peu de ménage, de rangement et mettre la table avant que les invités arrivent, pour ensuite préparer l’entrée juste avant de passer à table.

Aux oreilles d’un Suédois, un « trerättersmiddag » est luxueux, tandis que pour un Français cela n’a peut-être rien de très exceptionnel. En effet, un repas français se compose souvent d’une entrée, d’un plat de résistance et d’un dessert, et c’est ce que signifie « tre-rätter-s-middag », mot à mot : « trois-mets-dîner », c’est à dire un repas composé de trois plats. (Les Suédois mangent souvent une salade en accompagnement du plat principal, et ne prennent jamais de dessert au quotidien – mais ils peuvent manger une pâtisserie en cours de journée.)

en trerättersmiddag [ène trérèterchmiddâ(gue)] = un dîner composé de trois mets

NB: On peut ne pas prononcer le –g final dans la forme indéfinie du singulier.

trerättersmiddagen [trérèterchmiddâguèn] = le dîner …

trerättersmiddagar [trérèterchmiddâguare] = des dîners …

trerättersmiddagarna [trérèterchmiddâguar(e)na] = les dîners …

Le premier « trerättersmiddag » eut lieu le 29 décembre et nos invités étaient un couple d’amis et leurs deux enfants que nous n’avions pas vu depuis l’été dernier. C’est toujours pour moi un challenge de les inviter à dîner car le père est cuisinier de profession. Mais c’est également un plaisir d’avoir des invités qui partagent le même intérêt gastronomique que moi.

Le menu du 29 décembre se composait de :

  • en entrée (« förrätt ») : pâte en croûte (pas fait-maison, je l’avoue) et figue au Saint-Agur ;
  • en plat de résistance (« varmrätt ») : filet de porc aux pommes, gratin dauphinois et petits pois ;
  • en dessert (« efterrätt ») : bûche de Nöel aux marrons — qui a eu un succès monstre

« en förrätt, förrätten, förrätter, förrätterna » [ène feurrète, feurrètène, feurrètère, feurrètèrna] = entrée, hors d’oeuvre, où « för » signifie : avant (pré-).

« en varmrätt, varmrätten, varmrätter, varmrätterna » [ène varmrète, varmrètène, varmrètère, varmrètèrna] = plat principal, de résistance, où « varm » signifie : chaud.

« en efterrätt, efterrätten, efterrätter, efterrätterna » [ène éfteurrète, éfteurrètène, éfteurrètère, éfteurrètèrna] = dessert, où « efter » signifie : après (post-).

Pour le réveillon de la Saint-Sylvestre, « nyårsafton », nous avions invité les parents et le frère de mon sambo. Au menu :

  • en entrée : chèvre chaud et salade au canneberges sèches et pignons ;
  • en plat de résistance : bœuf bourguinon — le meilleur que j’ai jamais mangé ! — et puré de pommes de terre ;
  • en dessert : pâtisseries au chocolat et à la crème à l’orange sanguine.

 

Version suédoise ici

 

Fransk julstubbe med kastanjekräm

Jag inviger det nya året med att införa en svensk version på min blogg hibiscus – den franska bloggen med svensk brytning, om ni inte tycker att det låter mer som en svensk blogg med fransk brytning. 😉 Ni får tycka som ni vill och gärna tycka till, det är det kommentarfältet är till för. 🙂
Till mitt första svenska inlägg vill jag dela med mig av ett franskt recept på den traditionella julstubben. Det är egentligen en rulltårta fylld med smörkräm och täckt med choklad. Det är flera moment, lite tidskrävande, men det är inte så svårt som det kanske låter. Gör det en gång och ni kommer att inse utan problem att det är värt att spendera några timmar i köket för den här smakliga skapelsen! Ta god tid på er, stressa inte och njut av både skapandet och ätandet! 🙂
Originalreceptet finns här, tack Steph, alias Le Chat qui (= Katten som… gör mycket saker, som till exempel: syr, pysslar, lagar mat, läser böcker, lyssnar på musik, reser, tipsar om roliga och intressanta saker).

Kastanjepuré tillverkas i Frankrike sedan Clément Faugier år 1885 letade efter ett sätt att använda bitar av kanderade kastanjer (”marrons glacés”). Tillsammans med kastanjefruktkött, sirap, socker och vanilj, blir det en utsökt puré, definitivt sött, men fettfri, 🙂 som det står på burken, som, för övrigt, har behållit sin design genom åren. Kastanjepuré kan ätas som den är, eller blandas med yoghurt, crème fraîche eller vaniljglass. Det är också vanligt att breda den på pannkakor.

Kastanjer är en viktigt ingrediens i den franska julen. De ingår ofta i kalkonfyllningen, och/eller som tillbehör. Kanderade kastanjer är vanliga julgodis i Frankrike. Julstubben med kastanjekräm är den mest traditionella variant av julstubben, även om man kan ersätta kastanjepurén med nästan vad som helst. Personligen kommer jag aldrig att glömma min gammelfarmors julstubbe med kastanjekräm och rom… Jag kanske får utveckla det här receptet genom åren i hopp om att en dag åstadkomma detta ljuvliga minnet från min barndom…

Denna franska julstubbe förbereds med fördel dagen innan, så att smakerna hinner utvecklas.

Ingredienser:
Rulltårtan:
3 ägg
225 g strösocker
150 g vetemjöl
1 tsk bakpulver
1 tsk vaniljextrakt (eller zest från två apelsiner, eller apelsinblomvatten)
litet salt
Smörkrämen:
500 g kastanjepuré
250 g rumstempererat smör (ta fram den i god tid)
några kanderade kastanjer, lätt krossade i små bitar, spara två stycken hela (valfritt)
Ganachen till glasyren:
resten av smörkrämen
50 g mörk choklad
några droppar rom (eller annan alkohol/likör, valfritt)


1. Sätt ugnen på 180 grader.
2. Vispa ihop sockret och äggen pösigt. Fortsätt att vispa medan de övriga ingredienserna siktas in.
3. Häll smeten på en plåt klädd med bakplåtspapper (eller silikonduk) och grädda i ugnen ca 10 min. Kontrollera gräddningen med hjälp av en knivspets.
4. Stjälp upp tårtan på en fuktig handduk, låt bakplåtspappret (eller silikonduken) ligga kvar och täck med plåten ett par minuter. Lyft sedan plåten, ta bort pappret (eller duken) försiktigt och rulla ihop tårtan i handduken.
5. Ställ kallt medan fyllningen förbereds (vilket ska inte ta alltför lång tid annars fastnar rulltårtan på handduken och det blir lite pilligt att få den los, med risken att den går sönder…)

6. Blanda väl det mjuka smöret och kastanjepurén till en homogen smörkräm.

7. Rulla ut försiktigt rulltårtan på plastfilm.

8. Bred på två tredjedelar av kastanjekrämen på den, strö över kanderade kastanjebitar (spara lite till dekorationen) och rulla ihop tårtan igen med hjälp av plastfilmen. Även om det har blivit håll i tårtan under de olika rulloperationerna kan man fixa till det genom att rulla ihop den hårt i plastfolien. Smörkrämen kommer att hålla ihop det hela när tårtan att få ligga kallt ett tag.

9. Låt chokladen till glasyren smälta med liten vatten i mikrovågsugnen eller över ett vattenbad. Blanda med resten av smörkrämen till en homogen ganache. Häll i eventuellt några droppar rom (eller annan vald alkohol).

10. Ta fram rulltårtan, ta bort plastfilmen, skär av båda änderna för att snygga till snittet och lägg över på ett serveringsfat. Lägg remsor av bakplåtspapper runt tårtan (som sedan tas bort försiktigt efter glasyroperationen) för att hålla fatet rent.

11. Bred på ganachen över hela tårtan, täck även änderna. Rita strimmor med hjälp av en gaffeln för att imitera ådrorna på en stubbe.

12. Strö med de resterande kanderade kastanjebitarna. Man kan också använda silver sockerkulor. Dekorera med hela kanderade kastanjer och annat juldekoration.

13. Låt stå kallt flera timmar, helst över natten.

14. Strö florsocker innan servering som om det vore snö … et voilà ! 🙂

Och så välkommen till det nya året och till min blogg,

kära svenska läsare ! 🙂